Vävtekniken opphämta

Opphämta som vävteknik är en mycket gammal företeelse. Det finns arkeologiska fynd från Birka och från det koptiska Egypten som räknas in som opphämtateknik.

I Halland har opphämtan varit vanlig på bland annat täcken, vissa dräkter och på hängkläden, drättar och lister.

Vad är opphämta?

En opphämtaväv är en tuskaftsväv där flotterande mönsterinslag skyttlas eller plockas in mellan varje, eller vartannat, botteninslag. Mönstren byggs upp av så kallade stygn, den minsta enhet som mönstret kan bestå av. Uppritat på papper ser de ut som starkt uppförstorade pixlar - små kvadrater som i väven består av ett visst antal varptrådar och ett visst antal inslag

I de Halländska hängklädesvävarna består stygnen ofta av fyra varptrådar och så många mönsterinslag (och botteninslag) att stygnen blir kvadratiska.

Namnet "opphämta" som är en svensk term för tekniken syftar på metoden som används när man väven opphämta med skälblad. Med denna metod "hämtas" stygnen upp på ett plockspröt som sedan byts ut mot ett bredare skälblad. Mönsterskälet bildas på så vis genom att skälbladet ställs på högkant när mönsterinslaget skyttlas in, och läggs ner när tuskaftsinslaget ska skyttlas in. Opphämta med skälblad tar ganska lång tid att väva, men ger en stor frihet i mönstringen av väven. De opphämtavävda hängklädena vävdes på det här viset.

Det går också att väva opphämta i dragrustning, eller att solva in mönster i opphämta. Dessa metoder ger ett annat uttryck på väven och ger inte lika stor variation som den plockade opphämtan.

Stygn