Håkan fick en ny chans - och en dotter

– Jag har fått ett nytt liv. Håkan Björklund ler mot dottern Sara, nio månader. Med en ny njure slipper han nu påsdialysen, medicinerna blir allt färre och han orkar mer.

Det var mitt i natten som telefonsamtalet kom. Genom det skandinaviska transplantationssamarbetet hade man hittat en njure som skulle kunna passa Håkan.
– Jag vet bara att det var en 58-årig kvinna i något skandinaviskt land som avlidit och att man trodde att hennes njure skulle kunna passa mig, berättar Håkan.

Med dottern Sara 9 månader

Påsbyte - fyra gånger per dygn

Då Håkan Björklund redan en gång genomgått en transplantation var det lite knepigare att hitta ett matchande organ till honom, eftersom kroppen utvecklar antikroppar mot främmande vävnad.

Han fick redan i början av 90-talet en njure av sin far, då hans egna blivit allt sämre på grund av en ärftlig sjukdom.

Dock gick sjukdomen över i transplantatet och för drygt fem år sedan fick han börja med påsdialys.
– Jag vande mig vid dialysen, som jag kunde sköta hemma. Men det är klart, man fick hela tiden planera och tänka efter, eftersom vätskorna skulle bytas fyra gånger om dygnet. Men det hindrade oss till exempel inte från att åka på bröllopsresa till USA och Hawaii…

På jobbet efter tre månader

Transplantationen skedde dagen efter det nattliga samtalet.
– Jag var så klart glad över möjligheten, men samtidigt lite orolig. Det är alltid risker med en operation, och jag visste ju inte om den nya njuren skulle fungera.

Det gjorde den, så småningom. Efter fem veckor på sjukhus kunde Håkan komma hem, och ungefär tre månader efter transplantationen är han tillbaka på jobbet som matte och NO-lärare på Gullbrandstorpsskolan.
– Både kollegor och elever har visat att de är glada att se mig igen, och det värmer, säger han.
Och ju bättre njuren fungerar, desto bättre mår Håkan. Han har kunnat minska på en hel del av medicinerna och orkar mer.´

– Och nu märker jag ju hur skönt det är att slippa tänka på dialysen…

Ta ställning!

Håkan känner stor tacksamhet för att ha fått chansen till ett bättre liv genom donation. Och han tycker det är viktigt att människor tar ställning i frågan om organdonation:

Jag har inga synpunkter på om man säger ja eller nej, men alla borde ta ställning. Inte minst för att underlätta för sina närstående, men också för att öka möjligheten till organtransplantationer