Troell och fyra fröknar skulle "sälja" Halland

Strand, sol och hav, jord, skog och stad. Det var receptet när Hallands Läns Landsting för drygt 50 år sedan ville ”sälja” Halland. Resultatet blev en film av Jan Troell, med fyra flickor i huvudrollerna. Gun-Britt Larsson var en av dem.

Porträtt Gun-BrittGun-Britt ler när hon återser den gamla krukmakarverkstaden i Falkenberg där hon, som ”Fröken Ätran”, försökte dreja en lergök för mer än 50 år sedan.
– Men lergöken blev det inget av, så det är kunnigare händer som drejar i filmen, minns hon.

Okänd filmare

Det var halmstadsbaserade Svensk Filmproduktion som anlitade den då ännu inte kände filmaren Jan Troell. I filmen ”Drömmar och syner vid havet” får de fyra flickorna representera Hallands åar. Deras berättelser blir också berättelsen om Halland.

Gun-Britt Larsson visade upp Falkenberg vilket bland annat innefattade Katrinebergs folkhögskola, Höstena Källor, varvet och så anrika Törngrens krukmakeri
– Det var väldigt roligt att vara med om filminspelningen och Jan Troell var lugn och vänlig. Och mycket noga…

Om och om igen

Hon minns hur kallt det var den där höstdagen de tillbringade vid och i havet vid Mellbystrand.
– Vi fick ta om och om – och springa i och ur vattnet. Vi frös och huttrade men skulle samtidigt se ut som vi njöt en härlig sommardag…
– Det var trevligt att resa runt i Halland och göra den filmen, minns Jan Troell, när vi når honom i hemmet i Smygehamn.

Från Gun-Britt till Max

Arbetet med ”Drömmar och syner vid havet” ledde vidare till mer jobb:
– Jag fick förfrågan från SF att vara med i ett nordiskt projekt. Det blev novellfilmen ”Uppehåll i Myrlandet” där jag för första gången fick jobba med Max von Sydow.
Resten av Jan Troells karriär är, som man brukar säga, filmhistoria. Utvandrarna”, ”Ingenjör Andrées luftfärd”, ”Så vit som snö” och ”Maria Larssons eviga ögonblick” är några filmer han regisserat.

För Gun-Britt blev det dock ingen fortsättning på filmkarriären. Efter studier och jobb som kartritare började hon arbeta i familjens bokhandel och det har blivit hennes yrkesliv.


Fick flickorna något gage då? Jo, de fick behålla klänningarna de bar i filmen…

Se filmen

De andra flickorna i filmen hette Lisbeth Rosander, Ann-Christine Kamrup och Kerstin Gustavsson. Filmfotograf var Julius Habermann (se bilden) berättar hans dotter Pernilla Habermann Davidsson i Steninge. Julius kom till Sverige efter studentupproren i Ungern 1956 och arbetade förutom som filmfotograf även som lärare i film och foto på Sturegymnasiet.