Senast uppdaterad: 2023-04-18

Följande underlag är framtaget av Region Halland och består av två delar. Den första delen Kompetensbehov i Halland återger en aktuell och övergripande bild av efterfrågan på arbetskraft i Halland, baserat på platsannonsdata från Arbetsförmedlingen. Vi blickar även framåt och analyserar den förväntade utvecklingen av efterfrågan och tillgång på utbildade i Halland fram till 2035. Läsaren har här även möjlighet att klicka sig vidare till mer detaljerade områdesrapporter. Varje rapport beskriver arbetsmarknadsförutsättningarna idag inom utbildningsområdet, samt förväntad framtida efterfrågan och tillgång på utbildade.

Underlagets andra del består av rapporten Arbetsmarknaden i Halland, som beskriver utvecklingen och förutsättningarna på arbetsmarknaden i regionen. Läsaren kan här läsa mer om arbetsmarknadens funktionssätt kopplat till bland annat pendlingsmönster, relationen mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft, arbetslöshet, matchning och skillnader i arbetsmarknadsutfall mellan grupper i samhället.

Kompetensbehov i Halland

Kompetensbehov i Halland

1 Aktuell bild av efterfrågan på arbetsmarknaden

  • Antalet lediga jobb är ett mått som ger en aktuell bild av efterfrågan på arbetsmarknaden. Statistiken är hämtad från Arbetsförmedlingens platsbank.

  • Vid utgången av mars fanns det 6800 lediga jobb i Halland. Det är fler än motsvarande period förra året. Flest lediga jobb finns inom branscherna utbildning, företagstjänster, samt vård och omsorg.

  • Branschtillhörigheten visar vilken typ av verksamhet som arbetsgivaren huvudsakligen bedriver, men den säger nödvändigtvis inget om yrkesinnehållet. Ur detta perspektiv kan det vara mer relevant att se till antalet lediga jobb per yrkesområde. I dagsläget finns flest antal lediga jobb ute inom yrkesområdena hälso- och sjukvård, hotell, restaurang, storhushåll, samt försäljning, inköp, marknadsföring.

  • 63.9 procent av jobben som ligger ute kräver gymnasiekompetens. 26.4 procent kräver högskoleutbildning eller påbyggd gymnasieutbildning. 9.6 procent av jobben saknar krav på formell kompetens.

Fördjupning och analys

Antalet lediga jobb är ett mått som ger en aktuell bild av efterfrågan på arbetsmarknaden. Statistiken över lediga jobb är i detta fall är hämtad från Arbetsförmedlingens platsbank och undersökningar har visat att statistiken har en stark korrelation med konjunkturutvecklingen. När antalet lediga jobb ökar är det en indikator på en god konjunkturutveckling och ett ökat behov av arbetskraft. När utvecklingen går åt motsatt håll, de lediga jobben minskar, är det en indikation på att arbetsmarknaden bromsar in. Ett stort antal lediga jobb i kombination med en hög arbetslöshet kan också vara ett tecken på att det råder en matchningsproblematik på arbetsmarknaden: det finns många lediga tjänster och ett stort arbetskraftsutbud, men den lediga arbetskraften har inte den kompetens som arbetsgivarna efterfrågar.

Antalet lediga jobb ger också en bild av hur efterfrågan skiljer sig inom olika branscher och yrkeskategorier. Men en svaghet med måttet är att vi aldrig kan få hela bilden över hur många lediga jobb det finns i samhället. Många arbetsgivare väljer att förmedla jobb via andra kanaler än Platsbanken. Vidare finns det en risk att vissa arbetsgivare har ett stort behov av att anställa men väljer att inte initiera någon sökprocess i och med svårigheter att hitta lämpliga sökande. Men en stor fördel med statistiken över lediga jobb är att den uppdateras med hög frekvens och därför, till skillnad från registerstatistik, kan ge oss en aktuell bild av vad arbetsgivare i Halland efterfrågar.

Vid utgången av mars fanns det 6800 lediga jobb i Halland. Det är 948 fler jobb än förra månaden och 23.4 procent fler än motsvarande period förra året.

Flest antal lediga jobb finns inom branscherna utbildning, företagstjänster, samt vård och omsorg. Ställer vi antalet lediga jobb i relation till hur stora branscherna är i länet, d.v.s. hur många som är sysselsatta i branscherna, ser vi att den relativa efterfrågan är som störst inom företagstjänster, hotell och restaurang, samt utbildning.

Branschtillhörigheten visar vilken typ av verksamhet som arbetsgivaren huvudsakligen bedriver, men den säger nödvändigtvis inget om yrkesinnehållet. Exempelvis rymmer branschen företagstjänster diverse bemanningsföretag, vars anställda kan arbeta inom många olika branscher och kompetensområden. Ur detta perspektiv kan det vara mer relevant att se till antalet lediga jobb per yrkesområde. I dagsläget finns flest antal lediga jobb ute inom områdena hälso- och sjukvård, hotell, restaurang, storhushåll, samt försäljning, inköp, marknadsföring.

63.9 procent av jobben som ligger ute kräver gymnasiekompetens. 26.4 procent kräver högskoleutbildning eller påbyggd gymnasieutbildning. 9.6 procent av jobben saknar krav på formell kompetens.

Graf 1

Graf 2

Graf 3

Graf 4

Graf 5

2 Prognoser över tillgång och efterfrågan på utbildade

  • Prognoserna över utbildningsbehoven i baserar sig på 1) bedömningar av hur framtidens arbetsmarknad kommer att se ut i Hallands län och 2) bedömningar av hur tillgångens sammansättning, det vill säga arbetskraften i Hallands län, kommer att se ut i förhållande till behoven.

  • På gymnasial nivå har vi tillgång till prognoser för 12 utbildningsinriktningar. Enligt prognosen väntas det råda ett underskott inom 8 av dessa utbildningar år 2035. Det största underskottet ser vi bland utbildade inom vård och omsorg. Det väntas råda ett stort överskott på de som har högskoleförberedande gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå.

  • På eftergymnasial nivå väntas det råda ett underskott på utbildade inom 12 av 31 utbildningsinriktningar. Underskotten är av varierande omfattning. Som störst väntas underskotten vara inom utbildningar som primärt leder till yrken inom offentlig sektor. Framför allt inom vård och omsorg och pedagogik.

  • Bland de eftergymnasiala utbildningarna väntas överskotten på utbildade vara som störst inom konst, humanistisk utbildning och journalistik.

  • Det väntas även råda ett överskott på drygt 5000 individer som saknar gymnasial utbildning, en grupp som generellt har en svag ställning på arbetsmarknaden.

Fördjupning och analys

Prognoserna över utbildningsbehoven i baserar sig på 1) bedömningar av hur framtidens arbetsmarknad kommer att se ut i Hallands län och 2) bedömningar av hur tillgångens sammansättning, det vill säga arbetskraften i Hallands län, kommer att se ut i förhållande till behoven. Utifrån dessa båda parametrar görs en bedömning huruvida det kommer att råda möjlig balans, underskottsrisk eller överskottsrisk på olika utbildningsgrupper.

Prognosstatistiken om tillgång och efterfrågan i Hallands län 2035 är framtagen av Statistiska centralbyrån (SCB). I samband med att statistiken togs fram sammanställde SCB en sammanfattande rapport om resultaten för Hallands län. Rapporten innehåller också fördjupande information om den metod som användes för att ta fram prognoserna. Observera att presentationen av resultaten i SCB:s rapport skiljer sig åt jämfört med hur Region Halland har valt att presentera resultaten i fördjupningsrapporterna. Klicka här för att läsa SCB:s rapport.

Gymnasial nivå
På gymnasial nivå har vi tillgång till prognoser för 12 utbildningar. Viktigt att känna till är att SCB i vissa fall har grupperat flera program under samma kategori, exempelvis i fallet “Högskoleförberedande utbildning”. Enligt prognosen väntas det råda ett underskott inom 8 av 12 utbildningar år 2035, men underskotten väntas vara mer omfattande för vissa utbildningar. Det största underskottet ser vi bland utbildade inom vård och omsorg, då bara 57 procent av efterfrågan väntas täckas mot slutet av prognosperioden. Underskottet beror på en ökad efterfrågan, bland annat till följd av en växande och åldrande befolkning, samtidigt som tillgången (antalet personer med utbildningen) väntas minska under perioden. Prognoser visar även ett stort underskott på gymnasialt utbildade inom industriteknik, vilket framför allt beror på ett minskat antal personer med utbildningen till följd av stora pensionsavgångar de kommande åren.

I relativa tal förväntas efterfrågan på gymnasialt utbildade växa som mest inom vård och omsorg, bygg, samt VVS, drift, energi och underhåll. Samtidigt väntas det råda ett stort överskott på de som har högskoleförberedande gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå. Det väntas även råda ett överskott på drygt 5000 individer som saknar gymnasial utbildning, en grupp som generellt har en svag ställning på arbetsmarknaden.

Eftergymnasial nivå
På eftergymnasial nivå väntas det råda ett underskott på utbildade inom 17 av 31 utbildningsinriktningar, men underskotten är av varierande omfattning. Som störst väntas underskotten vara inom utbildningar som primärt leder till yrken inom offentlig sektor. Det rör bland annat flertalet utbildningar inom vård och omsorg, men även diverse lärarutbildningar. Vi ser störst relativ ökning i efterfrågan inom ekonomiutbildning, datautbildning och yrkeshögskoleutbildning inom företagsekonomi, handel och administration. Men tillgången väntas här också växa i hög takt, vilket betyder att arbetsmarknadsläget väntas vara relativt balanserat för dessa utbildningar år 2035.

Inom vissa eftergymnasiala utbildningar visar prognosen att det kommer råda balans mellan tillgång och efterfrågan till 2035, samtidigt som bedömningen är att det råder en bristsituation idag. Det är därför ett rimligt antagande att denna bristsituation kommer kvarstå 2035, i de fall tillgången inte ökar mer än efterfrågan under prognosperioden. Detta rör bland annat högskoleingenjörer och civilingenjörer. Bland de eftergymnasiala utbildningarna väntas överskotten på utbildade vara som störst inom konst, humanistisk utbildning och journalistik.

Graf 1: Gymnasiala utbildningar

Graf 2: Eftergymnasiala utbildningar

3 Länkar till områdesrapporter

  • I områdesrapporterna nedan ges läsaren möjlighet att fördjupa sig mer i hur olika utbildningsinriktningar klarar sig på dagens arbetsmarknad och hur tillgången och efterfrågan på dem bedöms att vara år 2035. Rapporterna har följande disposition:

  • Sammanfattning: En sammanfattning av områdesrapportens olika delar

  • Trender och regional kontext för området: Inledande beskrivning av vilka trender som påverkar utbildningsområdets förutsättningar i Hallands län

  • Dagens arbetsmarknad för utbildningsområdet: Beskrivning av hur arbetsmarknadssituationen för olika utbildningsinriktningar inom området ser ut idag

  • Tillgångens sammansättning: Beskrivning av köns- och åldersstrukturerna för olika utbildningsinriktningar inom utbildningsområdet

  • Sammanfattande bild av nuläget: En samlad bedömning av de olika utbildningsinriktningarnas utveckling och ställning på dagens arbetsmarknad

  • Prognos 2035: Prognoser över tillgången och efterfrågan fram till 2035 för de olika utbildningsinriktningarna inom området


Välj områdesrapport genom att klicka på någon av länkarna nedan:

Bygg och fastighet
Fordon och logistik
Hotell- och restaurang
Humaniora och konst
Jord- och skogsbruk
Naturvetenskap, matematik och IT
Pedagogik och lärarutbildning
Samhällsvetenskap, juridik, handel och administration
Teknik och tillverkning
Vård och omsorg
Övrigt

Arbetsmarknaden i Halland

Arbetsmarknaden i Halland

1 Inledning

1.1 Sammanfattning av rapporten

  • Region Halland har ett statligt uppdrag att följa och analysera kompetensförsörjningen i Hallands län. På regional nivå finns huvudsakligen två strategier för att främja en god kompetensförsörjning inom territoriet: att ta tillvara den arbetskraft som finns, eller locka ny arbetskraft till regionen.

  • I Halland, liksom i riket, har merparten av arbetskraftstillväxten sedan millennieskiftet skett via invandring. Men Halland är också ett av få län som fått ett tillskott av arbetskraft via inflyttning från andra delar av riket.

  • Efterfrågan på arbetskraft i en region påverkas av hur branschstrukturen ser ut. I Halland återfinns många av jobben inom bygg, handel, transport, personlig service, företagsservice, hotell och restaurang samt nöje.

  • Halland har en serviceintensiv branschstruktur där jämförelsevis många jobb i länet inte kräver längre utbildningar, men samtidigt har utbildningskraven över tid ökat inom samtliga branscher i Halland.

  • Sysselsättningsgraden i Halland är bland den högsta i riket. Men konkurrenskraften på arbetsmarknaden varierar mellan grupper, vilket bland annat beror på skillnader i utbildningsnivå. Det råder också stora könsobalanser mellan utbildningsinriktningar vilket på sikt kan vara hämmande för kompetensförsörjningen.

  • En jämförelsevis hög andel av Hallands befolkning har ett yrke som matchar både utbildningens nivå och inriktning. Samtidigt uppger många företag i Halland att brist på tillgång till rätt kompetens är ett stort hinder för framtida tillväxt.

  • De kommande åren väntas Halland fortsätta växa både i befolkning och sysselsättning, men efterfrågan på arbetskraft väntas växa snabbare än tillgången.

Fördjupning och analys

Om rapporten och det regionala uppdraget
Region Halland har ett statligt uppdrag att följa och analysera kompetensförsörjningen i Hallands län. Ytterst syftar uppdraget till att främja en framgångsrik matchning på länets arbetsmarknad. Följande rapport syftar därför till att ge en sammanhållen bild av hur dagens arbetsmarknad ser ut i Hallands län och vilka utmaningar den står inför i idag men också i framtiden.

På regional nivå finns huvudsakligen två strategier för att främja en god kompetensförsörjning inom territoriet: att ta tillvara den arbetskraft som finns, eller locka ny arbetskraft till regionen. På övergripande nivå har Halland, jämfört med många andra regioner, goda förutsättningar för att skapa en god kompetensförsörjning. Länet har historiskt haft en mycket god tillväxt i såväl befolkning som sysselsättning och integreringen med andra växande arbetsmarknader, framför allt Göteborgsregionen, stärker hallänningens möjligheter till försörjning såväl som halländska företags tillgång till arbetskraft.

Tillgång och efterfrågan
Kompetensförsörjning beskrivs ofta utifrån termerna tillgång och efterfrågan. Efterfrågan på arbetskraft i en region påverkas av hur branschstrukturen ser ut. I Halland återfinns många av jobben inom bygg, handel, transport, personlig service, företagsservice, hotell och restaurang samt nöje. Med andra ord har Halland en serviceintensiv branschstruktur där jämförelsevis många jobb i länet inte kräver längre utbildningar. Låga kompetenskrav är något som sänker trösklarna in på arbetsmarknaden, men samtidigt har utbildningskraven över tid ökat inom samtliga branscher i Halland.

En viktig förutsättning för en god kompetensförsörjning är att tillgången till arbetskraft svarar upp mot arbetsgivarnas efterfrågan. Det är viktigt att arbetskraften, förstått som personer i arbetsför ålder, ökar eller ligger på en stabil nivå över tid. I Halland, liksom i riket, har merparten av arbetskraftstillväxten sedan millennieskiftet skett via invandring. Men Halland är också ett av få län som fått ett tillskott av arbetskraft via inflyttning från andra delar av riket.

Många i Halland är i arbete: sysselsättningsgraden är bland de högsta i riket. Men konkurrenskraften på arbetsmarknaden varierar mellan grupper, vilket bland annat beror på skillnader i utbildningsnivå. Det råder också stora könsobalanser mellan utbildningsinriktningar vilket på sikt kan vara hämmande för kompetensförsörjningen.

Matchning och framtidens kompetensförsörjningsutmaningar
Matchning är ett centralt begrepp inom kompetensförsörjningsområdet. Graden av matchning beskriver hur väl arbetskraftens kompetensnivåer och utbildningsinriktningar svarar upp mot det som efterfrågas från arbetsgivarna. En jämförelsevis hög andel av Hallands befolkning har ett yrke som matchar både utbildningens nivå och inriktning. Samtidigt uppger många företag i Halland att brist på tillgång till rätt kompetens är ett stort hinder för framtida tillväxt.

De kommande åren väntas Halland fortsätta växa både i befolkning och sysselsättning, men efterfrågan på arbetskraft väntas växa snabbare än tillgången. Framför allt väntas efterfrågan på utbildade inom vård och omsorg öka markant till följd av en växande och allt äldre befolkning. Sannolikt kommer vi behöva ändra våra arbetssätt, men också bli bättre på att utnyttja befintlig arbetskraft, för att klara framtidens kompetensutmaningar.

1.2 Syfte med rapporten, disposition och läsanvisningar

Region Halland har ett statligt uppdrag att följa och analysera kompetensförsörjningen i Hallands län. Ytterst syftar uppdraget till att främja en framgångsrik matchning på länets arbetsmarknad. Målet är att invånarna ska komma i arbete och att arbetsgivare ska hitta den kompetens som de behöver för att kunna konkurrera på världsmarknaden eller leverera välfärd till länets invånare.

Följande rapport syftar till att ge en sammanhållen bild av hur dagens arbetsmarknad ser ut i Hallands län och vilka utmaningar den står inför i idag men också i framtiden. För att kunna besvara dessa frågor har vi valt att dela in rapporten i fem kapitel:

  • I det första kapitlet Bakgrund och teori beskriver vi hur begreppet kompetensförsörjning kan förstås och vilka strategier som kan användas för att förbättra den i en region. Kapitlet ger också läsaren en grundläggande förståelse inför vad det är som påverkar förutsättningarna för en framgångsrik kompetensförsörjning och hur den svenska arbetsmarknaden har utvecklats under de senaste decennierna.

  • I kapitlet Arbetsmarknadsbehoven i Hallands län beskriver vi hur länets branschsammansättning ser ut, hur länets arbetsgivare klarar dagens kompetensförsörjning samt hur deras behov har förändrats över tid. Kapitlet ger med andra ord svar på hur den samlade efterfrågan på arbetskraft ser ut inom länet.

  • I kapitlet Tillgång i Hallands län byter vi från ett arbetsgivarperspektiv till ett arbetstagarperspektiv och studerar bland annat hur arbetsdeltagandet ser ut bland länets invånare och hur arbetskraftstillväxten har sett ut över tid. Vidare beskriver vi i detta kapitel hur utbildningsnivån ser ut i länet och vilka utbildningsinriktningar som arbetskraften har samt hur dessa skiljer sig åt beroende på könstillhörighet.

  • I det fjärde kapitlet Matchning i Hallands län sammanförs arbetsgivar- och arbetstagarperspektivet genom att vi studerar hur väl de båda parterna möts. Konkret sker detta genom att statistik presenteras över hur stor andel av befolkningen som är i arbete, i vilken utsträckning de arbetar med sådant som de är utbildade till samt om arbetsgivarna upplever att deras kompetensbehov är uppfyllda.

  • I det femte och avslutande kapitlet Prognos över tillgång och efterfrågan blickar vi framåt och beskriver hur länet förväntas växa fram till 2035, både i tillgång (personer i arbetsför ålder) och efterfrågan (antalet sysselsatta). Vi diskuterar sedan vilka implikationer det prognostiserade utvecklingen kan få för kompetensförsörjningen i Halland.

Respektive avsnitt i rapporten inleds med en sammanfattning, detta för att förenkla för läsaren och öka läsbarheten. Sammanfattningen ger en övergripande orientering i det aktuella ämnet men rekommendationen är att också läsa fördjupnings- och analysdelen för respektive avsnitt. I fördjupningarna återfinns en del teoretiska resonemang men också tolkningar och förklaringar av den redovisade statistiken.

För frågor om rapporten och synpunkter på dess innehåll kontakta . Rapporten kommer att uppdateras när ny statistik publiceras men också med anledning av utvecklade resonemang och visualiseringar. Prognoserna kommer inte att uppdateras med samma regelbundenhet. Senaste uppdateringsdatum anges i början av rapporten.

2 Bakgrund och teori

2.1 Om strategier för regional kompetensförsörjning och den pågående strukturomvandlingen

  • I den nationella strategin för hållbar regional utveckling lyfts frågan om kompetensförsörjning som central för att Sverige i framtiden ska bibehålla en god global konkurrenskraft. Att frågan fått en allt större betydelse beror dels på att näringslivet blivit alltmer kunskapsdrivet, dels på att en allt större del av arbetskraften – oavsett bakgrund, härkomst, kön, ålder eller boendeort – behöver tas tillvara för att möta de demografiska utmaningarna.

  • En region har två huvudstrategier för att tillgodose matchningen i regionen: 1) locka arbetskraft utifrån genom inflyttning och inpendling, och 2) ta tillvara på den arbetskraft som redan finns i regionen.

  • Den grundläggande matchningsproblematiken handlar idag om att många arbetsgivare upplever att de har svårt att hitta rätt kompetens att anställa. Detta gäller både för offentliga och privata arbetsgivare. På sikt kan detta leda till en mängd negativa konsekvenser, exempelvis minskad tillväxt och försämrad service för medborgarna. Samtidigt som arbetsgivare har svårt att hitta kompetens finns det personer som är arbetslösa men inte kommer ut i arbete. Detta innebär att efterfrågan, det vill säga arbetsgivarnas behov, inte tillgodoses av tillgången, det vill säga den tillgängliga arbetskraften.

  • Arbetsmarknaden är inte statisk utan under ständig förändring som en följd av hög global konkurrens och teknikutveckling. Detta innebär att arbetsmarknadens behov är under ständig förändring. Därför är det viktigt att främja den individuella omställningen och ett livslångt lärande bland befolkningen.

Fördjupning och analys

De senaste decennierna har kompetensförsörjningsfrågan kommit att bli central inom det regionala utvecklingsarbetet. I den nationella strategin för hållbar regional utveckling lyfts den som central för att Sverige i framtiden ska bibehålla en god global konkurrenskraft. Att frågan fått en allt större betydelse beror dels på att näringslivet blivit alltmer kunskapsdrivet, dels på att en allt större del av arbetskraften – oavsett bakgrund, härkomst, kön, ålder eller boendeort – behöver tas tillvara för att möta de demografiska utmaningarna. Med de demografiska utmaningarna avses att antalet äldre i Sverige förväntas att öka snabbt de kommande åren samtidigt som arbetskraftstillväxten förväntas vara relativt svag.

Men redan idag uppger en stor del av landets privata och offentliga arbetsgivare att kompetensförsörjningen är deras huvudsakliga utmaning. För att möta denna utmaning på regional nivå finns i grunden två huvudstrategier att arbeta utifrån:

  • att ta tillvara den kraft som finns inom regionen
  • att locka arbetskraft till regionen.

Den första inriktningen handlar om att 1) kompetensutveckla redan sysselsatta, 2) främja ett ökat arbetsmarknadsdeltagande bland befolkningen som inte är i sysselsättning och 3) främja en god genomströmning och upplysta studieval bland barn och ungdomar. Ju fler av regionens invånare som bidrar till kompetensförsörjningen i regionen, desto större blir möjligheterna att möta framtidens behov.

Den andra inriktningen syftar till att locka inflyttare från andra regioner och länder eller att få fler att pendla till regionen. Sveriges regioner har olika förutsättningar att lyckas med ovan nämnda strategier. De regioner som redan idag har en hög inflyttning från andra regioner har en klar konkurrensfördel som tenderar att förstärkas över tid; ju större arbetskraftsutbud, desto intressantare blir regionen för företagsetableringar, som i sin tur attraherar mer arbetskraft. Under de senaste decennierna är det storstadsregionerna med omland som har varit mest framgångsrika med att attrahera inflyttare från övriga Sverige. Även om en viss nettoutflyttning har skett från några av storstadsregionerna under senare år har de kunnat dra nytta av inpendlingen från de växande grannregionerna.

Gemensamt för Sveriges samtliga regioner är att invandringen har bidragit till arbetskraftstillväxten under 2000-talet. Ur ett demografiskt perspektiv har invandringen inneburit att effekterna av en minskande inhemsk arbetskraft mildrats, särskilt i regioner som under längre tid haft en nettoutflyttning till andra regioner. Men ur ett arbetsmarknadsperspektiv har invandringens potential inte kommit att nyttjas fullt ut, vilket avspeglas i fortsatt upplevd kompetensbrist hos arbetsgivare och ett stort sysselsättningsgap mellan inrikes- och utrikes födda. Denna situation har ökat angelägenheten för regioner att arbeta med att utveckla den befintliga arbetskraftens potential, det vill säga att ta vara på den kraft som redan finns inom regionen.

En viktig insikt för kompetensförsörjningsarbetet är att arbetsmarknaden inte är statistik utan under ständig förändring. Det pågår nämligen en ständig strukturomvandling på arbetsmarknaden, både inom och mellan branscher. Faktorer som globalisering, teknikutveckling och förändrad efterfrågan skapar ett omvandlingstryck som resulterar i att vissa företag krymper samtidigt som andra växer. Denna process leder till att efterfrågan på vissa kompetenser ökar samtidigt som den minskar för andra. Över tid har strukturomvandlingen i Sverige varit framgångsrik i den meningen att arbetskraften förflyttats från lågproduktiva till högproduktiva branscher. Men i kölvattnet av utvecklingen finns geografier och individer som inte har haft en lika framgångsrik omställning.

I samband med större förändringar på arbetsmarknaden kan regionala obalanser uppstå. Regioner som drabbas av nedläggningar kompenseras inte alltid med nya jobb inom mer konkurrenskraftiga näringar, utan dessa tenderar att växa fram någon annanstans. Utan omflyttning inom landet, från krympande till växande geografier, finns en risk att geografisk strukturarbetslöshet uppstår; de lediga jobben finns på andra platser än de arbetssökande. Matchningsproblematik kan därför uppstå som en följd av bristande mobilitet inom landet. På sikt drabbar detta dels individerna som inte får ett nytt arbete, dels samhällsekonomin som helhet då växande näringar inte får tag i den arbetskraft som de behöver för att expandera.

När ledig arbetskraft finns tillgänglig samtidigt som lediga jobb inte tillsätts beskrivs detta som matchningsproblematik. I sammanhanget är det viktigt att belysa att denna problematik kan vara mer eller mindre allvarlig. Ibland uppstår en temporär matchningsproblematik i samband med att nya jobb ska tillsättas, exempelvis för att arbetsgivare vill intervjua flera kandidater för att hitta rätt person. I dessa fall handlar matchningsproblematiken mer om att arbetsgivarna och arbetstagarna inte har fått tillräcklig kunskap och information om varandra, en situation som i litteraturen benämns som friktionsarbetslöshet. Denna typ av arbetslöshet kan vara kostsam men är till sin karaktär inte lika allvarlig som en mer strukturell matchningsproblematik, som karaktäriseras av att de arbetssökande, av olika anledningar, saknar de kompetenser och utbildningar som arbetsgivarna efterfrågar. En mer permanent matchningsproblematik riskerar att på sikt leda till minskad tillväxt och att företag väljer att flytta från en region till en annan, antingen inom Sverige eller utomlands, där de bedömer att kompetensförsörjningsmöjligheterna är bättre.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Arbetsmarknadsstyrelsen. Hur fungerar arbetsmarknaden – och vad kan arbetsmarknadspolitiken bidra med?, 2007, URL: https://www.jpinfonet.se/JP-Foretagarnet/Lagar/Vagledande-dokument/Personalen/Arbetsmarknadspolitik/Information-fran-Arbetsmarknadsverket/d_69407-hur-fungerar-arbetsmarknaden---och-vad-kan-arbetsmarknadspolitiken-bidra-med.pdf |

Regeringen, Nationell strategi för hållbar regional utveckling i hela landet 2021-2030, 2021. URL:https://www.regeringen.se/4956ea/contentassets/53af87d3b16b4f5087965691ee5fb922/nationell-strategi-for-hallbar-regional-utveckling-i-hela-landet-20212030 |

Tillväxtanalys. Strategier för regional kompetensförsörjning, 2013. URL: https://www.tillvaxtanalys.se/publikationer/rapport/rapportserien/2013-03-15-strategier-for-regionalkompetensforsorjning.html |

2.2 Utbildningens betydelse har ökat och kommer att bli än viktigare i framtiden

  • De senaste decennierna har Sverige genomgått en strukturomvandling. Många enklare jobb har försvunnit som en följd av outsourcing och teknikutveckling. Samtidigt har nya mer kvalificerade jobb växt fram inom mer produktiva näringar. Omvandlingen har resulterat i att utbildningskraven på arbetsmarknaden har ökat och att allt fler är verksamma inom service- och tjänstesektorn.

  • Ur ett globalt perspektiv konkurrerar Sverige inte genom låga löner utan genom innovation och produktivitet, vilket förutsätter att arbetskraften har ett högt kunskapsinnehåll. Samtidigt varierar graden av global konkurrens mellan olika näringar. Exempelvis är industrisektorn mer konkurrensutsatt än servicesektorn som vänder sig till den lokala marknaden.

  • Strukturomvandlingen handlar inte endast om att fler är verksamma inom service- och tjänstesektorn, utan också om att teknikutvecklingen ökar kunskapskraven inom samtliga branscher. Exempelvis ställs allt högre kunskapskrav på arbetskraften när det gäller IT-kunskaper och samarbetsförmåga.

  • Arbetsmarknadens förändring har ökat efterfrågan på högre formella utbildningar men också på personliga färdigheter som kreativitet och social och teknisk kompetens.

Fördjupning och analys

Över tid har Sverige bemött strukturomvandlingen genom att främja individens omställning snarare än att försvara branscher som har förlorat i konkurrenskraft. Strategin har bidragit till landets starka tillväxt och välfärdsutveckling under efterkrigstiden. I korthet har strategin gått ut på att stärka individernas möjligheter – genom exempelvis utbildningsinsatser och olika former av omställningsstöd – till att få jobb inom nya och växande näringar. Konkret har detta tagit sig i uttryck genom bland annat fler högskoleplatser, vilket ökat andelen högutbildade bland befolkningen. Detta har haft en stor effekt på landets tillväxt som helhet och studier visar att högutbildade i Sverige är två till tre gånger mer produktiva än lågutbildade.

Successivt har omställningen på den svenska arbetsmarknaden inneburit att många lågproduktiva jobb har slagits ut samtidigt som produktiviteten och kompetenskraven på arbetsmarknaden ökat. Enkelt beskrivet har många “enkla jobb” försvunnit som en följd av ökad produktivitet och ett förhöjt löneläge; jämfört med andra OECD-länder har Sverige en mycket låg andel yrken som endast kräver förgymnasial utbildning. Detta beror bland annat på att Sverige har ett högt löneläge och därför har svårt att konkurrera med andra länder när det gäller jobb som kan förläggas varsomhelst i världen.

Omställningen till ett mer service- och tjänsteintensivt samhälle i Sverige – vilket även inkluderar den interna strukturomvandling som skett inom industrisektorn – har också inneburit att förmågor och färdigheter som kreativitet, läs- och skrivkunnighet, samarbets- och kommunikationsförmåga samt social och teknisk kompetens kommit att värderas allt högre på arbetsmarknaden. Sammantaget har denna utveckling resulterat i att trösklarna in till arbetsmarknaden blivit allt högre.

Idag går den stora skiljelinjen mellan etablerade och ej etablerade på arbetsmarknaden mellan de som har eller inte har minst en gymnasial utbildning. Flera bedömare menar att utbildningens betydelse kommer att öka de närmaste decennierna, inte minst som en följd av en tilltagande digitalisering och automatisering i samhället. Här är det viktigt att påpeka att individer kan tillförskansa sig kunskaper utöver att genomgå en formell utbildning, exempelvis genom arbetsplatsbaserad kompetensutveckling eller andra utbildningsformer. När vi studerar frågan statistiskt är det dock ofta utbildningsnivå som får utgöra mått på individernas kompetenser och färdigheter, detta med anledning av att vi helt enkelt saknar uppgifter från andra källor. En genomgången utbildning kan därför i detta sammanhang, utöver själva utbildningens innehåll, sägas ha ett viktigt signalvärde som indikerar att individen är förmögen att lära och applicera olika kunskaper och färdigheter. Att frågan om validering av tidigare kompetenser och yrkeserfarenheter har kommit att bli stor under senaste decenniet handlar till delar om att förse individer utan en formell utbildning med detta viktiga signalvärde.

Att teknikutvecklingen och automatiseringen i samhället medför förändringar innebär inte att manuella yrken kommer att försvinna men sannolikt kommer deras andel av jobben att minska, samtidigt som de manuella yrken som blir kvar kommer ställa krav på de förmågor och färdigheter vi beskrev tidigare. Jobb med många rutinbaserade och repetitiva uppgifter, utan större krav på mänsklig interaktion eller kreativitet, befinner sig i en särskild hög riskzon för att rationaliseras bort – här finns ofta kostnadsskäl att pådriva ett ökat inslag av automatisering.

Att notera är att det för närvarande pågår en större diskussion om i vilken utsträckning teknikutvecklingen kommer att slå ut befintliga jobb i Sverige. En del menar att Sverige till stora delar har genomgått en omfattande digitalisering och automatisering och att en stor anpassning därför redan gjorts på arbetsmarknaden. Oavsett i vilken fas vi befinner oss i när det gäller digitaliseringen och automatiseringen av samhället är det ändå sannolikt att betydelsen av sociala och tekniska kompetenser fortsatt kommer att öka. Och givet hastigheten på förändringstakten kommer behoven av att lära nytt och att ställa om att öka, vilket sannolikt kommer leda till ökad efterfrågan på kompetensutveckling under arbetslivet.

Men även om utbildningens längd har betydelse är det inte riktigt så enkelt att den till fullo förklarar hur väl matchningen fungerar i en region; det spelar även roll vilken utbildningsinriktning som studeras. Flera undersökningar visar att det idag råder en omfattande brist på personer med en gymnasial yrkesutbildning, samtidigt som det råder ett överskott på personer med vissa eftergymnasiala utbildningar. På sikt riskerar denna situation att leda till ett ineffektivt nyttjande av humankapitalet och att konkurrensen om yrken med lägre utbildningskrav ökar som en följd av att både hög- och lågutbildade söker dessa. I grunden handlar denna problematik om att i högre utsträckning än idag främja intresset för bristutbildningar, både vad gäller gymnasiala och eftergymnasiala.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Arbetsmarknadsstyrelsen. Hur fungerar arbetsmarknaden – och vad kan arbetsmarknadspolitiken bidra med?, 2007. URL: https://www.jpinfonet.se/JP-Foretagarnet/Lagar/Vagledande-dokument/Personalen/Arbetsmarknadspolitik/Information-fran-Arbetsmarknadsverket/d_69407-hur-fungerar-arbetsmarknaden---och-vad-kan-arbetsmarknadspolitiken-bidra-med.pdf |

Arbetsförmedlingen, Kompetensutvecklingen på arbetsmarknaden till år 2030, 2021. URL:
https://arbetsformedlingen.se/download/18.63ac9f8017767d54d82abe/1612529195841/kompetensutvecklingen-arbetsmarknaden-till-2030.pdf |

Entreprenörskapsforum. En fungerande arbetsmarknad – Nyckel till innovation och kunskapsdriven tillväxt, 2014.URL: https://entreprenorskapsforum.se/wp-content/uploads/2014/11/SEFR2014_webb.pdf |

Region Halland, Fördjupad måluppföljning av Tillväxtstrategin för Hallands län 2014-2021, 2021. URL: https://www.regionhalland.se/app/uploads/2021/10/Fordjupad-maluppfoljning-av-Tillvaxtstrategin-Halland-2014%E2%80%932020_final.pdf |

2.3 Regionala skillnader

  • Förutsättningarna för en framgångsrik kompetensförsörjning varierar stort mellan Sveriges regioner. Sedan 2007, det vill säga året före finanskrisen, har mer än 85 procent av sysselsättnings- och befolkningstillväxten i Sverige skett i Stockholm, Västra Götaland, Skåne, Uppsala samt Halland. Både efterfråge- och tillgångsutvecklingen det senaste decenniet har präglats av en koncentration till ett fåtal regioner.

  • Gemensamt för regionerna med en hög tillväxt är att de är storstadsregioner eller tillhör storstadsregionernas upptagningsområden. Exempelvis är Hallands län integrerat med Västra Götalandsregionen, och Uppsala med Stockholmsregionen. Att folkrika geografier haft en stark tillväxt beror bland annat på att det är branscher som drivs av inhemsk konsumtion som stått för en stor del av jobbtillväxten i Sverige sedan finanskrisen.

  • De senaste decenniernas forskning inom ekonomisk geografi visar att folkrika och växande regioner tenderar att få en självförstärkande utvecklingskurva. När människor väljer att bo och verka på en plats ökar platsens attraktivitet, vilket i sin tur leder till att fler människor och företag vill bo och verka på platsen. Fler människor innebär ökade möjligheter att hitta rätt kompetens, fler företag att invånare kan hitta ett passande yrke.

Fördjupning och analys

Förutsättningarna för en framgångsrik kompetensförsörjning varierar stort mellan Sveriges regioner. Sett till året före finanskrisen och fram till idag har 85 procent av sysselsättningstillväxten i Sverige skett i Stockholm, Västra Götaland, Skåne, Uppsala samt Halland. Siffran ska ses i ljuset av att nämnda regioner endast stod för 59 procent av alla sysselsättningar i Sverige 2007. 87 procent av tillväxten i befolkning i arbetsför ålder har skett i samma regioner. Utvecklingen innebär att både efterfråge- och tillgångstillväxten de senaste åren har präglats av en koncentration till ett fåtal regioner.

Som diagrammet nedan visar finns ett starkt samband mellan sysselsättnings- och befolkningstillväxt – där jobben växer fram väljer människor att bosätta sig; eller kanske förhåller det sig tvärtom? Att jobben växer fram där människor väljer att bo? Frågan är inte helt enkel och i denna rapport ämnar vi inte gå in närmare på den. Däremot är det viktigt att uppmärksamma sambandet mellan jobb- och befolkningstillväxt, oaktat hur kausaliteten ser ut.

Gemensamt för regionerna med en hög tillväxt är att de är storstadsregioner eller tillhör storstadsregionernas upptagningsområden. Exempelvis är Hallands län integrerat med Västra Götalandsregionen, och Uppsala med Stockholmsregionen. Att folkrika geografier haft en stark tillväxt beror bland annat på att det är branscher som drivs av inhemsk konsumtion som stått för en stor del av tillväxten. För samtidigt har antalet sysselsatta inom den exportintensiva tillverkningsindustrin, som står för en stor del av arbetstillfällena i de mindre regionerna, minskat. Vidare beror en viss del av tillväxten inom service- och tjänstenäringarna på att industriföretag i allt högre utsträckning har outsourcat vissa service- och tjänstejobb som tidigare genomfördes “in-house”. Industrisektorn bidrar också med tillväxt inom service- och tjänstenäringarna genom att efterfråga olika konsulttjänster och IT-lösningar som de tillhandahåller. Med andra ord är det viktigt att inte betrakta de olika branscherna som väsensskilda från varandra, utan de är beroende av varandra och påverkar varandras utvecklingskurvor.

De senaste decenniernas forskning inom ekonomisk geografi visar att folkrika och växande regioner tenderar att få en självförstärkande utvecklingskurva. När människor väljer att bo och verka på en plats ökar platsens attraktivitet, vilket i sin tur leder till att fler människor och företag vill bo och verka på platsen. Utvecklingen är en följd av att en hög grad av täthet av människor och företag genererar så kallade agglomerationsfördelar. I korthet innebär detta att täthet skapar fördelar i ett kunskapssamhälle. Regioner som kan erbjuda ett stort arbetskrafts- och jobbutbud blir attraktiva både för arbetsgivare och arbetstagare. För arbetsgivare blir det enklare att hitta specialiserad och rätt kompetens, och för arbetstagare blir det enklare att hitta ett passande yrke. En stor massa med människor innebär också att marknadsunderlaget för olika tjänster ökar, vilket gynnar marknadsförutsättningarna för olika branscher.

Sammanfattningsvis visar grafen att den nya ekonomiska geografin påverkar Sveriges regioner olika. Ett fåtal regioner drar upp riksgenomsnittet och gemensamt för dessa är att de har ett, relativt sett, stort befolkningsunderlag och ingår i storstadsregionernas funktionella geografi. Samtidigt finns det krympande regioner, där både sysselsättningstillfällena och arbetskraften minskar. Regionerna inom respektive kategori har diametralt olika förutsättningar när det gäller kompetensförsörjningsfrågan. Allt annat lika kan sägas att regioner med ett växande arbetskraftsutbud har ett betydligt bättre utgångsläge att kunna tillgodose kompetensförsörjningen i regionen.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Tillväxtanalys. Städer och tillväxt - Vad säger forskningen?, 2010. URL: https://www.tillvaxtanalys.se/download/18.62dd45451715a00666f1e8d1/1586366188664/WP_2010_04.pdf |

Tillväxtanalys. Näringslivsdynamik, städer och agglomerationsekonomier - forskningsöversikt och agenda, 2017. URL: Länk

Tillväxtverket och Västra Götalandsregionen. Västsverige: Ekonomisk utveckling och ekonomisk geografi – Ny teori och empiri, 2019. URL: Länk

2.4 Tillgång och efterfrågan - ett regionalt perspektiv

  • Kompetensförsörjning beskrivs ofta utifrån termerna tillgång och efterfrågan. Med efterfrågan avses vilka jobb som finns tillgängliga hos offentliga och privata arbetsgivare, och med tillgång vilka personer som finns tillgängliga att anställa. En viktig poäng i detta sammanhang är att efterfrågan eller tillgången inte stannar vid de administrativa länsgränserna.

  • Att efterfrågan och tillgången inte stannar vid länsgränsen innebär att vi inte endast kan se till vilka jobb och arbetskraft inom Hallands gränser, utan ett större geografiskt perspektiv behöver anläggas. I Hallands län arbetar exempelvis mer än var femte sysselsatt invånare utanför regionens gränser. Framförallt pendlar många till Göteborgsregionen.

  • Hallands län har en hög utpendling, men också en hög inpendling. Detta innebär att näringslivet i regionen är beroende av kompetens från andra regioner. Hallands län är en av Sveriges mest rörliga regioner sett till hur stor del av arbetskraften som pendlar över en länsgräns. Detta är något positivt ur ett kompetensförsörjningsperspektiv - stora arbetsmarknader ökar möjligheterna till en effektiv matchning.

Fördjupning och analys

Kompetensförsörjning beskrivs ofta utifrån termerna tillgång och efterfrågan. Med efterfrågan avses vilka jobb som finns tillgängliga, och med tillgång vilka personer som finns tillgängliga att anställa. En viktig poäng i detta sammanhang är att efterfrågan eller tillgången inte stannar vid de administrativa länsgränserna, utan är inbäddade i en funktionell geografi. Detta får som följd att vi inte endast kan se till vilka jobb som finns inom den egna regionen, utan ett större geografiskt perspektiv behöver anläggas.

För att fånga både tillgångs- och efterfrågesidan behöver vi därför studera både dag- och nattbefolkningen. Dagbefolkningen består av personer som bor och arbetar i Hallands län och personer som pendlar in till länet för att arbeta. Tillsammans utgör dessa komponenter efterfrågan som finns inom Hallands län, åtminstone om vi mäter den utifrån vilka personer det är som näringslivet i regionen anställer. Den sysselsatta nattbefolkningen består av personer som bor och arbetar i Hallands län och personer som bor i Hallands län men som arbetspendlar till en annan region för att arbeta. Efterfrågan på arbetskraftsutbudet i Hallands län kommer med andra ord både från den egna regionen och andra regioner.

Beroende på vilket perspektiv vi anlägger får vi i detta sammanhang olika frågor och svar. Om vi studerar dagbefolkningen får vi en bild över hur kompetensbehoven ser ut inom näringslivet i Hallands län. Man kan därför säga att detta är ett regionalt arbetsgivarperspektiv. Ser vi till den sysselsatta nattbefolkningen intar vi istället ett arbetstagarperspektiv. För att förenkla resonemanget kan vi omformulera det till två frågor:

  • Hur kompetensförsörjer sig näringslivet i Hallands län? (Dagbefolkning)
  • Hur sysselsätter sig befolkningen i Hallands län? (Nattbefolkning)

Svaret på de båda frågorna återfinns i grafen nedanför. Den visar dels att en stor del av den sysselsatta nattbefolkningen i Hallands län (22 procent) arbetar utanför regionen, dels att näringslivet i regionen hämtar 11 procent av sin kompetens från en annan region. Vidare ser vi också att Hallands län har en betydligt mindre dag- än nattbefolkning. Detta beror på att utpendlingen från Halland är betydligt större (33 154 personer) än inpendlingen (14 837 personer), men som diagrammet visar innebär detta inte att andelen inpendlare är få.

Sammantaget innebär ovan att – både ur ett arbetsgivar- och arbetstagarperspektiv – kompetensförsörjningen i Hallands län i mycket hög utsträckning är en interregional fråga. En stor del av efterfrågan på länets arbetskraft kommer utifrån, och en ansenlig del av de som arbetar i regionen pendlar in från andra regioner.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Sveriges kommuner och regioner. Pendlare utan gränser - En studie om pendling och regionsförstotring, 2008. URL: https://skr.se/download/18.7c1c4ddb17e3d28cf9b9aa80/1643096942815/7164-418-3.pdf |

Tillväxtanalys. Strategier för regional kompetensförsörjning, 2013. URL: https://www.tillvaxtanalys.se/publikationer/rapport/rapportserien/2013-03-15-strategier-for-regionalkompetensforsorjning.html |

3 Arbetsmarknadsbehoven i Hallands län med omnejd

3.1 Bransch- och yrkesstruktur i Hallands län

  • Efterfrågans sammansättning i en region styrs i hög utsträckning av vilka branscher som finns representerade inom den. Då branscher har olika lokaliseringspreferenser varierar därför efterfrågan, både sett till skala och innehåll, mellan de olika regionerna i Sverige.

  • I förhållande till övriga län har Halland en serviceintensiv branschstruktur. Detta innebär att många jobb, ur ett jämförande perspektiv, återfinns inom bygg, handel, transport, personlig service, företagsservice, hotell och restaurang samt nöje. Gemensamt för dessa är att de i hög utsträckning är beroende av en köpstark närmarknad och turism. Däremot har regionen, ur ett jämförande perspektiv, en relativ liten andel avancerade tjänster inom offentlig och privat sektor, vilket medför att andelen avancerade yrken är låg jämfört med riket och andra regioner.

  • Länet har ett negativt pendlingsnetto inom nästan samtliga branscher. Detta innebär att utpendlingen är större än inpendlingen för personer som är verksamma inom de olika branscherna. Särskilt tydligt är detta inom branscher som har ett högt kunskapsinnehåll, exempelvis avancerade företagstjänster. Sammantaget har utpendlarna i regionen överlag mer avancerade yrken än de som bor och arbetar i länet alternativt pendlar till länet för att arbeta. Med andra ord kompletteras regionens egen arbetsmarknad med mer avancerade yrken i framförallt Göteborgsregionen.

Fördjupning och analys

Efterfrågans sammansättning i en region styrs i hög utsträckning av vilka branscher som finns representerade inom den. Då branscher har olika lokaliseringspreferenser varierar därför efterfrågan, både sett till skala och innehåll, mellan de olika regionerna i Sverige. Ett problem med att endast studera branscher är att de inte säger någonting om kompetenssammansättningen inom dem. Därför är det viktigt att också se till vilka yrken och utbildningsnivåer som efterfrågas inom respektive bransch.

I en av graferna nedan ser vi att Sverige har få yrken som inte kräver minst gymnasial kompetens. Ur ett internationellt perspektiv har Sverige därför förhållandevis höga trösklar in på arbetsmarknaden. Detta beror på att vi över tid har konkurrerat genom kunskap och innovation snarare än löner. Många enklare yrken är helt enkelt inte lönsamma i Sverige, vilket innebär att betydelsen av minst en gymnasial utbildning är väldigt stor. Vi ser också att branschstrukturen varierar mellan regionerna och att detta får genomslag i vilka kompetenskrav som ställs utifrån ett yrkesperspektiv. Den privata tjänstesektorn, som utgörs av avancerade tjänsteyrken, är större i storstadsregionerna än i övriga regioner. Generellt är också servicesektorn, som i hög utsträckning drivs av inhemsk konsumtion, större i befolkningsrika geografier. I mindre regioner står tillverkningsindustrin för en större del av jobben än inom övriga regioner. Den offentliga sektorn, här förstått som vård, utbildning och förvaltning, är också en betydelsefull arbetsgivare i många regioner.

I förhållande till övriga län har Halland en serviceintensiv branschstruktur. Detta innebär att, ur ett jämförande perspektiv, återfinns en stor del av jobben återfinns inom bygg, handel, transport, service, hotell och restaurang samt nöje. I faktiska tal ser vi att vård- och omsorg, handel, tillverkning och utbildning samt bygg är de största branscherna i länet. Att länet har en serviceintensiv branschstruktur går att förklara med att Halland är ett boendelän i meningen att det är fler sysselsatta som bor i länet än som arbetar inom det. De löner som utpendlarna får i andra regioner tillfaller i nästa steg Hallands län, vilket skapar en god marknad för servicetjänster i länet. Under sommartid bidrar också turismen i länet till att närmarknaden för olika tjänster växer.

En effekt av länets bransch- och yrkesstruktur är att tillgången till jobb som kräver högst en förgymnasial eller gymnasial utbildning är stor, vilket innebär att länet, ur ett jämförande perspektiv, har relativt låga trösklar in till arbetsmarknaden. Det senaste decenniet har denna typ av yrken dessutom haft en god tillväxt som en följd av en stark inhemsk konsumtion. Sammantaget har detta gynnat arbetsmarknadsläget i länet och bidragit till en hög sysselsättningsgrad och låg arbetslöshet.

En annan effekt av länets branschstruktur är att länet har, relativt sett, få yrken som kräver en eftergymnasial utbildning. Jämfört med övriga regioner har Halland den fjärde lägsta andelen i Sverige i detta avseende – andelen är endast lägre i Kalmar, Södermanland samt Dalarna. Å andra sidan ser vi att andelen avancerade jobb är hög i Västra Götaland, som är en arbetsmarknad hallänningarna har god tillgång till. Detta innebär att efterfrågan på eftergymnasial kompetens som finns i Halland i relativt hög utsträckning kommer från regioner utanför Halland. Observera att en relativt sett låg andel avancerade jobb i Halland inte betyder att efterfrågan på eftergymnasial kompetens är låg i länet. Trots allt utgör yrken som kräver eftergymnasial kompetens nästan en tredjedel av alla sysselsatta i länet.

Hallands län har ett negativt pendlingsnetto inom samtliga branscher förutom jordbruk och energi. I faktiska tal är det negativa nettot som störst för branscherna privata tjänstesektorn (- 5 600), handel och transport (-4 000) samt tillverkning (- 3 300). Pendlingsunderskottet är, både i faktiska och relativa tal, betydligt mindre inom övriga sektorer. Detta hänger delvis samman med att pendling i hög utsträckning motiveras om det innebär en lönepremie, en så kallad pendlingspremie, för arbetstagaren. Därför är det vanligast att branscher med ett högre löneläge har fler pendlare. Siffrorna är också ett utslag av länets geografi. En relativt stor del av pendlingen är ett resultat av att Kungsbacka är en integrerad del i Göteborgsregionen. Att utpendlingen från länet är hög inom framförallt privata tjänstesektorn, som i regel består av högavlönade yrken, innebär att länet importerar produktivitet och löner. Förhållandet innebär också att det främst är inom gruppen högutbildade som länets negativa pendlingsnetto uppstår. Högutbildade står för mer än hälften av länets negativa pendlingsnetto och är den i särklass mest pendlingsintensiva gruppen, följt av gymnasialt utbildade. Givet pendlingsmönstret har den sysselsatta nattbefolkningen i länet en högre utbildningsnivå än dagbefolkningen.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Region Halland, Fördjupad måluppföljning av Tillväxtstrategin för Hallands län 2014-2021, 2021. URL: https://www.regionhalland.se/app/uploads/2021/10/Fordjupad-maluppfoljning-av-Tillvaxtstrategin-Halland-2014%E2%80%932020_final.pdf |

Sveriges kommuner och regioner. Pendlare utan gränser - En studie om pendling och regionsförstotring, 2008. URL: https://skr.se/download/18.7c1c4ddb17e3d28cf9b9aa80/1643096942815/7164-418-3.pdf |

Tillväxtanalys. Pendling, urbana lönepremier och regionala spridningseffekter, 2021. URL: Länk

3.1.1 Könsfördelning inom länets branscher

  • Många branscher präglas av en stor överrepresentation av kvinnor eller män. Ur ett kompetensförsörjningsperspektiv är detta en utmaning då det finns en risk att könsnormer styr utbildnings- och yrkesval snarare än intresse och kompetens.

  • Män är överrepresenterade inom privata branscher med teknisk och praktisk inriktning, exempelvis bygg, transport, tillverkning samt IT-sektorn. Samtidigt är kvinnor överrepresenterade inom den offentliga sektorn och inom branscher med inriktning mot pedagogik och omsorg.

Fördjupning och analys

Det finns stora könsskillnader på arbetsmarknaden oavsett om vi ser till yrken eller branscher. Ur ett kompetensförsörjningsperspektiv kan de stora könsskillnaderna resultera i att branscher får svårt att hitta rätt kompetens då en stor del av befolkningen helt enkelt inte söker sig till dem. På individnivå finns en risk för ett slags resursslöseri om personer väljer utbildning och yrke utifrån könsnormer snarare än intresse och talang. Man kan därför säga att en ojämn könsfördelning riskerar att leda till en rad negativa konsekvenser, både för samhället och individen.

I många fall används 60/40-principen för att urskilja om en bransch har en jämn könsfördelning eller inte. Om en bransch har en fördelning utanför detta spann är antagandet i detta sammanhang att det är faktorer som kopplar till könstillhörighet som förklarar det oförväntade utfallet. Utifrån 60/40-principen framkommer att branscherna vård- och omsorg, utbildning, annan serviceverksamhet, jord- och skogsbruk, IT, energi, tillverkning, transport, vatten och miljö samt byggverksamhet har en skev i könsfördelning. Inom vård- och omsorg, utbildning och annan serviceverksamhet är det kvinnorna som är överrepresenterade, och inom övriga är det männen som är det. Branscher som har en jämn könsfördelning är finans och försäkring, offentlig förvaltning, hotell- och restaurang, kulturella och personliga tjänster, handel, företagstjänster samt fastighetsverksamhet.

Över tid har könsfördelningen blivit jämnare inom flera av branscherna i länet. Mellan 2008–2020 ökade andelen män inom vård- och omsorg men deras andel minskade inom utbildningssektorn. Inom manligt dominerade branscher har männens överrepresentation under denna period minskat inom branscherna tillverkning, energi, jord- och skogsbruk, transport samt bygg men ökat inom information och kommunikation.

I sammanhanget är det viktigt att notera att branschindelningen inte tar någon hänsyn till vilka yrken man jobbar med inom branscherna. Inom respektive bransch kan könsskillnaderna vara betydande om vi ser till vilken typ av yrken kvinnor och män har inom dem.

Den ojämna könsfördelningen vi ser på branschnivå går att se redan när ungdomar väljer vilka gymnasieutbildningar som de ska studera. Kvinnor väljer i betydligt högre utsträckning än män utbildningar med inslag av pedagogik och omsorg, medan män väljer mer praktiskt inriktade yrken med inslag av konstruktion, fordon och teknik. Könsfördelningen är som jämnast inom de breda studieförberedande programmen, med undantag för teknikprogrammet. Att utbildningsvalen ser olika ut mellan könen beror på en mängd olika förklaringsfaktorer, bland annat; individens intresse och uppfattning om den egna förmågan, familjebakgrund och omgivning, information och vägledning, skilda villkor i könskodade områden (löner, karriärmöjligheter) samt ämneskulturer och normer.

Branschstrukturen i regionerna får ofta demografiska effekter när vi ser till befolkningens könsfördelning. I storstadsregionerna där den avancerade tjänstesektorn utför en stor del av ekonomin är karriärvägarna för kvinnor, givet dagens könsfördelning, i regel bättre. Detta föranleder inomregionala flyttningar från mindre till större regioner där kvinnor stått för en större del av flyttningarna än männen som har kunnat hitta arbete i hemregionen. I regioner där exempelvis industrin står för en stor del av sysselsättningen är det vanligt att andelen män är högre än i mer diversifierade regioner.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Jämställdsmyndigheten, Val efter eget kön - en kunskapssammanställning om könsskillnader i utbildningsval, 2022. URL: https://jamstalldhetsmyndigheten.se/aktuellt/publikationer/val-efter-eget-kon/ |

PWC. Demografiska myter – Föreställningar om landsbygden, mer myter än faktiska fakta, 2012. URL: https://www.pwc.se/sv/pdf-reports/demografiska-myter.pdf |

3.1.2 Utbildningsnivåer inom länets branscher

  • De olika branschernas kompetensbehov varierar stort. Inom offentlig förvaltning, utbildning, IT, avancerade företagstjänster, energi, finans och försäkring samt vård- och omsorg är eftergymnasialt utbildade den största utbildningsgruppen.

  • Inom övriga branscher är det framförallt gymnasial kompetens som efterfrågas, men variationerna är stora. Lägst andel högutbildade återfinns inom bygg, transport, jord- och skogsbruk, hotell- och restaurang samt företagstjänster. Inom dessa branscher är andelen med en kort utbildning högre än inom övriga branscher.

Fördjupning och analys

Branscherna i Halland har vitt skilda kompetensbehov; inom vissa av dem innehar en majoritet av de anställda en eftergymnasial utbildning, inom andra står förgymnasialt och gymnasialt utbildade för en stor del av personalförsörjningen. Variationerna beror på att yrkessammansättningen inom respektive bransch ser väldigt olika ut.

Ur ett regionalt arbetsmarknadsperspektiv har branschsammansättningen en väldigt stor betydelse för arbetsmarknadens funktionssätt och sårbarhet. En diversifierad arbetsmarknad utan ett stort beroende av enstaka företag eller branscher innebär att regionen har flera olika ben att stå på vid eventuella konjunkturchocker. Överlag har Hallands län, för att vara en mindre region, en relativt diversifierad arbetsmarknad med viss tyngdpunkt inom serviceintensiva branscher, exempelvis bygg, handel och hotell- och restaurang. Gemensamt för nämnda näringar är att de har haft en god tillväxt under de senaste decennierna och att de är personalintensiva. Detta är en av anledningarna till att Hallands län har en väldigt hög sysselsättningsgrad men låg produktivitet – de största näringarna i länet erbjuder många arbeten men till relativt låga löner jämfört med yrken som kräver en eftergymnasial utbildning.

Jämfört med andra regioner har Hallands län en hög andel yrken som endast kräver en kortare utbildning eller högst en gymnasial utbildning. Detta innebär att gymnasial kompetens är, relativt sett, särskilt efterfrågad i Hallands län. Samtidigt har länet, ur ett jämförande perspektiv, ett underskott på yrken som kräver högskolekompetens. En förklaring till detta är att, som vi tidigare har sett, många boende i länet pendlar till Göteborgsregionen där de innehar yrken som kräver en eftergymnasial utbildning. Inkomsterna som inhämtas från utpendlarna tillfaller sedan i hög utsträckning Hallands län, vilket gynnar serviceintensiva näringar som hotell- och restaurang, bygg och handel.

En annan faktor som påverkar branschstrukturen och efterfrågan på kompetens i länet är att Hallands län är en av Sveriges större turistregioner. Under somrarna växer länets befolkningsunderlag markant som en följd av många gästnätter i sommarstugor och hotell. Den stora folkökningen under sommartid utökar marknadsunderlaget i regionen och stimulerar efterfrågan på olika servicetjänster.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning:

Tillväxtanalys. Pendling, urbana lönepremier och regionala spridningseffekter, 2021. URL: Länk

Tillväxtanalys. Föreställningar om regional sårbarhet, 2011. URL: Länk

Tillväxtverket. Kommuners sårbarhet vid företagsnedläggninar - Företagandet, arbetsmarknaden och beroende av enskilda större företag, 2022. URL: Länk

3.1.3 Åldersfördelning inom länets branscher

  • Ålderssammansättningen varierar stort mellan de olika branscherna i regionens näringsliv. Branscher med en hög andel äldre står inför ett större generationsskifte där ny kompetens på sikt behöver slussas in. Exempelvis går hälften av de sysselsatta inom jord- och skogsbrukssektorn i pension de närmaste femton åren.

  • En del branscher fyller en viktig funktion för att ungdomar ska komma in på arbetsmarknaden, inte sällan genom extraarbete. Exempel på sådana branscher är hotell- och restaurang samt handel, där andelen yngre utgör en stor del av arbetskraften.

Fördjupning och analys

Arbetsmarknaden består av ett antal in- och utflöden som i förlängningen avgör kompetensförsörjningen i en region. Exempelvis går ett visst antal personer i pension varje år samtidigt som nya personer inträder i arbetsför ålder. Om antalet åldersavgångar från arbetsmarknaden överstiger antalet åldersinträden föreligger det en risk för arbetskraftsbrist. Genom att studera ålderssammansättning bland de anställda på branschnivå får vi därför en uppfattning om inom vilka branscher det eventuellt kan uppstå kompetensbrist som följd av åldersavgångar.

En hög medelålder inom en bransch behöver dock inte nödvändigtvis innebära att det finns risk för kompetensbrist. Om en bransch minskar sett till antalet anställda är det sannolikt att andelen yngre inom den blir lägre. Detta beror dels på att intresset för att söka sig till en krympande bransch kan vara relativt lågt givet sämre framtidsutsikter, dels att det är yngre som blir uppsagda först under lågkonjunkturer. Omvänt gäller att växande branscher i regel får en yngre åldersprofil då de fångar upp inflödet av ung arbetskraft.

Inom hotell- och restaurang och handel är arbetskraften väldigt ung jämfört med övriga branscher. Sannolikt är många av yrkena inom de båda branscherna deltidstjänster som innehas av ungdomar i kombination med exempelvis studier. Det är också sannolikt att en del av tjänsterna inom dem är säsongsarbeten, exempelvis under sommarmånaderna när invånarantalet i Halland ökar. Ur ett regionalt arbetsmarknadsperspektiv fyller denna typ av branscher en viktig funktion då de erbjuder många instegsjobb till arbetsmarknaden. Övriga branscher med en ung arbetskraft, här definierat som branscher med fler 20–34-åringar än antalet 50–64-åringar, är IT, bygg, kultur, finans och försäkring, samt företagstjänster. I sammanhanget sticker IT-branschen ut då den innehåller en hög andel eftergymnasialt utbildade jämfört med de övriga. Att många yngre verkar inom branschen kan bero på att branschen som sådan är förhållandevis “ung” och växande vilket skapat ett stort inflöde till den det senaste decenniet.

Inom flera andra branscher med en hög andel eftergymnasialt utbildade är ålderskvoten relativt hög. Detta kan ha sin förklaring i att arbetslivsinträdet tar längre tid för de som studerar en eftergymnasial utbildning, därav blir det få som är 25 år eller yngre som är verksamma inom branscher med höga utbildningskrav. Exempel på sådana branscher är energi, offentlig förvaltning och utbildning.

Inom tillverkning och jord- och skogsbruk, där förhållandevis få har en eftergymnasial utbildning, är andelen äldre relativt hög, vilket sannolikt beror på att det är två branscher som har haft en svag utveckling sett till antalet anställda de senaste decennierna. Då det är ungdomar med kortare anställningstid som först får lämna vid större varseltillbud är det sannolikt att branschernas svaga utveckling haft en inverkan på ålderssammansättningen – inflödet av ny personal blir begränsat samtidigt som yngre har fått lämna. I förlängningen riskerar detta, trots att branscherna inte växer, att leda till arbetskraftsbrist då intresset att välja en karriär inom krympande branscher riskerar att vara lägre jämfört med växande branscher.

3.1.4 Branschernas utveckling

  • Det senaste decenniet har samtliga branscher i länet växt förutom energi, tillverkning samt jord- och skogsbruk. Totalt har länet haft en god jobbtillväxt, vilket beror på en gynnsam branschsammansättning med stor representation av växande servicenäringar.

  • Det senaste decenniet har utbildningsnivån på länets arbetsmarknad ökat förhållandevis drastiskt. Antalet sysselsatta med endast en förgymnasial utbildning har minskat samtidigt som gymnasialt och eftergymnasialt utbildade stått för hela sysselsättningstillväxten. Totalt stod eftergymnasialt utbildade för sju av tio tillsatta sysselsättningar under perioden.

  • I faktiska tal har efterfrågan ökat som mest inom branscherna offentlig förvaltning och försvar, bygg, vård- och omsorg, handel samt företagstjänster. I relativa tal ser vi en stark tillväxt inom vatten och miljö, företagstjänster och hotell och restaurang.

Fördjupning och analys

Hallands län är, både sett till befolkning och arbetstillfällen, ett av Sveriges snabbast växande län. En förklaring till den goda utvecklingen är att regionen har en stark köpkraft och en gynnsam branschsammansättning. Starkt växande branscher, exempelvis bygg, handel och hotell- och restaurang, står för en – jämfört med andra regioner – stor del av länets arbetstillfällen. Samtidigt utgör krympande branscher, exempelvis industrin, en relativt sett liten del av arbetsutbudet i länet.

Under perioden 2008–2021 ökade antalet sysselsatta i Hallands län med 12,3 procent (14 620 personer). Detta var den femte högsta tillväxten i landet och endast Stockholm, Skåne, Uppsala samt Östergötland hade en högre tillväxttakt. Bakom nettosiffran döljer sig en förhållandevis omvälvande förändring på arbetsmarknaden under den här perioden. Nedbrutet på utbildningsnivå framkommer att antalet sysselsatta med en förgymnasial utbildning minskade kraftigt samtidigt som antalet sysselsatta med en gymnasial eller eftergymnasial utbildning ökade markant. Utifrån ett utbildningsperspektiv ökade således kunskapsinnehållet på länets arbetsmarknad under denna period. Man kan också uttrycka det som att, utifrån ett utbildningsperspektiv, trösklarna in till arbetsmarknaden har höjts.

Bakom utvecklingen återfinns flera drivkrafter. Att antalet sysselsatta med en förgymnasial utbildning minskat beror dels på en generationsväxling, dels på en förändrad efterfrågan på arbetsmarknaden. De som lämnade arbetsmarknaden med anledning av ålderspension mellan 2009–2021 var födda mellan 1945–1957; en period det var betydligt vanligare att endast genomgå grundskoleutbildning men ändå kunna etablera sig på arbetsmarknaden. I takt med att arbetsmarknaden i Sverige utvecklats har också kunskapskraven höjts, vilket tagit sig i uttryck att krav på minst en gymnasial examen för att bli anställd blivit allt vanligare. Att ha genomgått en gymnasial utbildning har de senaste decennierna därför blivit ett allt viktigare signalvärde. På branschnivå ser vi att sysselsättningsutvecklingen varierar både sett till den totala utvecklingen och utvecklingens sammansättning. Under den studerade perioden var det endast branscherna energi, tillverkning samt jordbruk som krympte sett till antalet anställda, varav industribranschen, i faktiska tal, stod för den största nedgången. I relativa tal var det jord- och skogsbrukssektorn som hade den mest omfattande minskningen. Samtidigt ökade antalet anställda inom övriga redovisade branscher. Gemensamt för de växande branscherna är att de tillhör offentlig sektor, service- samt tjänstesektorn. Det grafen visar är således en slags tyngdpunktsförskjutning från varuproduktion till en mer service- och tjänstebaserad ekonomi – en omställning som brukar benämnas som ekonomisk strukturomvandling.

Strukturomvandlingen tar sig dock inte endast i uttryck genom förflyttningar mellan branscher utan den är också avläsningsbar inom de olika branscherna; samtidigt som antalet förgymnasialt utbildade minskat inom nästan samtliga branscher har antalet sysselsatta med en eftergymnasial utbildning inom dem ökat. Tydligast är detta förhållande inom tillverkningsindustrin där både förgymnasiala och gymnasiala kompetenser minskat markant men antalet eftergymnasiala kompetenser ökat. Förhållandet visar att den tillverkning som blir kvar i Sverige blir alltmer avancerad och följaktligen ökar också utbildningskraven.

I mer serviceintensiva branscher som handel och transport har antalet sysselsatta med en gymnasial- eller eftergymnasial utbildning ökat drastiskt. Detta kan vara ett utslag av att uppgifterna blivit mer avancerade men också att branscherna till viss del fångar upp personer som är överutbildade och inte lyckats få en anställning i linje med sin utbildningsnivå. Tillväxten inom byggbranschen förklaras uteslutande genom fler gymnasialt- och eftergymnasialt utbildade i sysselsättning. Detta är en tydlig professionalisering inom en bransch där vissa utbildningskrav numera behöver uppfyllas för att få en anställning.

Inom företagstjänster och hotell- och restaurang, som är bland de mest växande branscherna under perioden, har samtliga utbildningsnivåer bidragit till sysselsättningsökningen. Detta indikerar att det fortsatt finns möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden utan att inneha en gymnasial utbildning. Risken är dock att denna grupp är sårbar och fått en anställning som en följd av direkt arbetskraftsbrist inom de kraftigt växande branscherna. I regel har personer med en svag matchning och lägre utbildningsnivå en svagare etablering på arbetsmarknaden och riskerar därför att drabbas av varsel vid konjunkturnedgångar.

I branscher som i början av 2008 hade en stor andel eftergymnasialt utbildade har nämnda grupp stått för nästan hela tillväxten under perioden. Detta syns exempelvis inom avancerade tjänster samt IT. Även inom offentlig sektor och försvar, som är länets mest växande bransch i både absoluta och relativa tal1, har tillskottet i sysselsatta utgjorts av framför allt eftergymnasialt utbildade. En tolkning av detta är att kunskapskraven i viss mån har ökat stegvis utifrån det utgångsläge som rådde inom branscherna i början av perioden – gymnasialt utbildade har ersatts med eftergymnasialt utbildade och förgymnasialt utbildade med gymnasialt utbildade.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Arbetsförmedlingen. Perspektiv på arbetsmarknadsläget för personer med kort utbildning, 2018. URL: https://mb.cision.com/Public/1326/2640007/8426b9f0797e92b3.pdf |

Regeringskansliet. Utbildning och ekonomisk utveckling – vad visar den empiriska forskningen om orsakssambanden?, 2005. URL: https://www.regeringen.se/49bb33/contentassets/6070de731ecd41b186b5afce54381530/utbildning-och-ekonomisk-utveckling---vad-visar-den-empiriska-forskningen-om-orsakssambanden |

Tillväxtanalys. Statens roll vid friställningar och nedläggningar, 2021. URL: Länk

4 Arbetskraftstillgång i Hallands län

4.1 Arbetskraftstillväxt

  • För att klara dagens kompetensförsörjning och samtidigt skapa möjligheter för tillväxt är det viktigt att antalet invånare i arbetsför ålder ökar. Detta kan ske på två sätt: 1) genom invandring, 2) genom inflyttning från andra regioner, 3) att invånare som föds i regionen stannar kvar i den.

  • Det senaste decenniet har storstadsregionerna tillsammans med grannregioner stått för en överväldigande del av arbetskraftstillväxten i Sverige. Samtidigt har arbetskraften minskat i nästan hälften av regionerna – trots att Sverige som helhet haft en rekordartad befolkningstillväxt under perioden.

  • I Hallands län har arbetskraften ökat med 10 procent sedan 2010. Tillväxten går att förklara med inflyttning från andra regioner men också invandring från andra länder. Endast ett fåtal regioner i Sverige växer genom inrikes inflyttning.

Fördjupning och analys

En grundläggande förutsättning för att kunna upprätthålla kompetensförsörjningen i en region och samtidigt växa är att antalet personer i arbetsför ålder ökar eller ligger på en stabil nivå över tid. Om den arbetsföra delen av befolkningen minskar finns det en risk att arbetsgivare söker sig någon annanstans där det är enklare att rekrytera den kompetens som behövs. Enkelt uttryckt ökar möjligheterna att uppnå en god kompetensförsörjning i takt med att antalet invånare i arbetsför ålder ökar. Med ett ökat arbetskraftsutbud ökar sannolikheten att hitta rätt specialistkompetens men också att hitta tillräckligt många personer att anställa.

Sedan början av 10-talet har antalet personer i arbetsför ålder boendes i Sverige ökat med nästan 480 500 personer, vilket innebar en procentuell ökning på 8,8 procent. Den nationella arbetskraftstillväxten fördelar sig dock ytterst ojämnt mellan regionerna. I 9 av 21 län minskade antalet personer i arbetsför ålder under perioden, detta trots att riket som helhet hade en rekordartad befolkningstillväxt under denna period. Samtidigt ökade antalet invånare i arbetsför ålder mycket starkt i storstadsregionerna och deras grannregioner. Bland de växande regionerna återfinns även Kronoberg, Jönköping samt Västerbotten. I relation till invånarantalet var det endast Stockholm, Uppsala, Skåne samt Halland som hade en tillväxt i linje med eller över den förväntade utvecklingen. Detta innebär att det har skett en koncentration av arbetskraft till storstadsregionerna och deras omland under nämnda period. Komponenterna bakom arbetskraftstillväxten varierar stort mellan landets regioner. I samtliga län är det invandringen som har bidragit mest till arbetskraftstillväxten och utan den hade antalet invånare i arbetsför ålder minskat under perioden, vilket beror på generationseffekter. Av länen är det endast i ett fåtal där inrikes inflyttning och ålderskomponenten bidragit till arbetskraftstillväxten under perioden. Detta innebär att det sker en omflyttning av arbetskraft mellan Sveriges regioner, varav Hallands län är en av nettovinnarna. Gemensamt för de regioner som attraherar arbetskraft från andra län är att de, med undantag för Gotland, är storstadsregioner eller grannregioner till dem.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Arbetsförmedlingen. Sveriges framtida sysselsättning - vad behöver för att undvika ökad försörjningsbörda?, 2019, URL: https://arbetsformedlingen.se/download/18.4fb667a1169bfd2c0a69972/1556093328704/rapport-sveriges-framtida-sysselsattning-+2019-03-20.pdf |

4.1.1 Inrikes och utrikes födda

  • I Sverige är det utlandsfödda som har stått för arbetskraftstillväxten under 2000-talet. Utan invandringen hade antalet personer i arbetsför ålder i Sverige minskat med drygt 120 000 personer, istället har den ökat med nästan 730 000 personer.

  • I Hallands län har andelen utlandsfödda bland personer i arbetsför ålder ökat från 10 till 20 procent under 2000-talet och totalt har gruppen stått för nästan tre fjärdedelar av länets arbetskraftstillväxt.

Fördjupning och analys

Ur ett europeiskt perspektiv har Sverige haft en hög invandring under 2000-talet. Detta har bidragit till en hög befolkningstillväxt och att arbetskraften har vuxit i en relativt hög takt. Utan invandringen hade arbetskraften i landet minskat med drygt 120 000 personer under 2000-talet, vilket beror på att den inrikes födda befolkningen blir allt äldre – åldersinträdena har helt enkelt varit mindre än åldersutträdena under denna period.

Utvecklingen har inneburit att arbetskraftens sammansättning förändrats – år 2000 var 14 procent av befolkningen i arbetsför ålder födda i ett annat land än Sverige, år 2022 hade andelen ökat till drygt 27 procent. I faktiska tal har antalet utlandsfödda i arbetsför ålder boendes i Sverige mer än fördubblats under 2000-talet.

I Hallands län är 20 procent av arbetskraften utlandsfödda och andelen har nästan dubblerats sedan 2000. Jämfört med andra regioner och riket är andelen utlandsfödda bland arbetskraften relativt låg i länet. Som högst är den i Stockholm län (34,5 procent) och som lägst i Gotlands län (11,6 procent).

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Arbetsförmedlingen. Sveriges framtida sysselsättning - vad behöver för att undvika ökad försörjningsbörda?, 2019, URL: https://arbetsformedlingen.se/download/18.4fb667a1169bfd2c0a69972/1556093328704/rapport-sveriges-framtida-sysselsattning-+2019-03-20.pdf |

4.2 Befolkningens utbildningsnivå

  • Arbetskraftens utbildningsnivå har stor betydelse för vilka kompetensförsörjningsmöjligheter det finns i regionen. I grova drag gäller att: ju högre utbildningsnivå, desto högre omställningsförmåga. För att komma in på arbetsmarknaden är det särskilt viktigt att ha minst en gymnasial utbildning.

  • Utbildningsnivån i Hallands län är förhållandevis god jämfört med övriga regioner, men det råder stora skillnader mellan olika grupper i länet.

  • Det är betydligt fler kvinnor än män som har en eftergymnasial utbildning, särskilt en längre sådan. Bland utlandsfödda är det en relativt sett stor andel som saknar en gymnasial utbildning, vilket försvårar möjligheterna att inträda på arbetsmarknaden.

Fördjupning och analys

Befolkningens utbildningsnivå är av stor betydelse utifrån ett kompetensförsörjningsperspektiv. En hög utbildningsnivå ökar omställningsförmågan och korrelerar med en rad positiva effekter som god hälsa och tillit till andra. Över tid har utbildningsnivån i Sverige stigit i en hög takt – mellan 2000–2021 mer än fördubblades antalet invånare med en eftergymnasial utbildning på tre år eller längre, och idag har 46 procent av landets invånare mellan 25–64 år en eftergymnasial utbildning.

I Hallands län har knappt 10 procent av befolkningen en förgymnasial utbildning, 47 procent en gymnasial utbildning och knappt 43 procent en eftergymnasial utbildning. Jämfört med andra län i riket är befolkningen i Halland förhållandevis välutbildad – totalt placerar sig länet på en sjundeplats sett till andelen högutbildade bland befolkningen och under 10-talet har länet haft den tredje högsta ökningen av samtliga län sett till antalet högutbildade (41,6 procent).

Ser vi till olika grupper är utbildningsskillnaderna stora. En sådan skillnad är att kvinnor är betydligt mer välutbildade än män och över tid har gapet ökat. I Hallands län uppgår könsdifferensen, sett till andelen med eftergymnasial utbildning, till 14,6 procentenheter. Vidare är det betydligt fler män än kvinnor som saknar en gymnasial utbildning.

Utlandsfödda är en mycket heterogen grupp när vi ser till utbildningsnivå – en stor andel av gruppen har en eftergymnasial utbildning samtidigt som en stor andel saknar en gymnasial utbildning. Drygt var femte utlandsfödd mellan 25–64 år har en förgymnasial utbildning som högst uppnådda utbildningsnivå, för inrikes födda uppgår denna andel till drygt 8 procent. Vidare saknar ungefär var tionde utlandsfödd mellan 25–64 år en grundskoleutbildning. För inrikes födda uppgår denna andel till 2 procent.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Regeringskansliet. Utbildning och ekonomisk utveckling – vad visar den empiriska forskningen om orsakssambanden?, 2005. URL: https://www.regeringen.se/49bb33/contentassets/6070de731ecd41b186b5afce54381530/utbildning-och-ekonomisk-utveckling---vad-visar-den-empiriska-forskningen-om-orsakssambanden |

4.2.1 Utbildningsinriktningar

  • Det är inte endast utbildningsnivå som påverkar kompetensförsörjningen i en region utan också inriktningen på studier.

  • Många utbildningsinriktningar har en överrepresentation av kvinnor eller män. Detta indikerar att könsnormer påverkar studieval vilket riskerar att på sikt hämma kompetensförsörjningen inom många branscher.

Fördjupning och analys

Förutom utbildningsnivå är förstås utbildningsinriktning en viktig variabel att ta hänsyn till när vi studerar kompetensförsörjningen i en region. En god kompetensförsörjning innebär att utbildningsutbudet är, i förhållande till efterfrågan i en region, väldimensionerat både sett till nivå och inriktning.

I Halland är det vanligast att ha en gymnasial utbildning som högsta genomgångna utbildning. Totalt har drygt 87 900 av länets invånare mellan 20–64 år en utbildning på gymnasial nivå, varav 62 procent har genomgått en treårig utbildning. Bland de som genomgått en treårig utbildning har två tredjedelar gått ett yrkesförberedande program och resterande en teoretisk linje. En förklaring till att det är färre individer som har en teoretisk gymnasieutbildning som högsta utbildning är att många som läst en teoretisk linje senare studerar vidare efter gymnasiet.

Drygt 73 500 individer har en eftergymnasial utbildning. En dryg fjärdedel av dessa har gått en utbildning med inriktning inom teknik och naturvetenskap. 18 procent har en utbildning inom vård och omsorg och 17 procent inom pedagogik.

Överlag råder det stora könsobalanser inom olika utbildningsinriktningar. Kvinnor är som mest överrepresenterade inom utbildningar som förbereder för en karriär inom välfärdsbranscherna, såsom vård och omsorg eller pedagogik. Båda dessa utbildningsinriktningar leder främst till yrken inom offentlig sektor.

Män är som mest överrepresenterade inom utbildningar med tekniskt innehåll, såsom bygg- och fastighet, fordon- och logistik, naturvetenskap och IT samt teknik och tillverkning. Gemensamt för dessa utbildningsinriktningar är att de främst resulterar i ett yrke inom den privata sektorn. Som vi tidigare har sett i denna rapport leder de könsuppdelade studievalen i förlängningen till en könsuppdelad arbetsmarknad. För att på sikt ta tillvara alla individers förmågor och intressen är det därför viktigt att främja studieval utifrån intresse och motverka val som görs utifrån könsnormer.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Jämställdsmyndigheten, Val efter eget kön - en kunskapssammanställning om könsskillnader i utbildningsval, 2022. URL: https://jamstalldhetsmyndigheten.se/aktuellt/publikationer/val-efter-eget-kon/ |

4.2.2 Personer med förgymnasial utbildning

  • Personer som saknar en gymnasial utbildning har svårt att inträda på arbetsmarknaden och är mer såbara för omställningar.

  • Nedbrutet på åldersgrupper framkommer att andelen förgymnasialt utbildade i viss mån är generationsbundet. Men även bland yngre ålderskohorter saknar 1500–2000 personer en gymnasial utbildning, varav en hög andel är utlandsfödda.

Fördjupning och analys

Personer som saknar en gymnasial utbildning är en av samhällets mest sårbara grupper. Utan en gymnasial examen är det svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och detta förhållande leder till en lång rad negativa konsekvenser både för individen och samhället i stort. Exempelvis är ohälsan betydligt mer omfattande bland personer utan gymnasial utbildning men också förmågan att försörja sig själv. Detta innebär att det är viktigt att en så stor andel som möjligt bland befolkningen erhåller gymnasial kompetens.

Vilken utbildningsnivå man har är i viss mån generationsbundet. För några decennier sedan var det betydligt vanligare att man började arbeta direkt efter grundskolan. Men över tid har kunskapsutvecklingen i samhället och förändrade normer bland arbetsgivarna resulterat i att det blivit allt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden utan en gymnasial utbildning. I nästa kapitel tittar vi närmare på hur arbetsmarknadsdeltagandet skiljer sig åt mellan olika utbildningsgrupper men vi kan redan här konstatera att skillnaderna mellan förgymnasialt och gymnasialt utbildade är dramatiska. I Hallands län saknar drygt 18 000 personer mellan 20–64 år en gymnasial utbildning. Det senaste decenniet har gruppen minskat avsevärt som en följd av ålderseffekter och att fler studerar på gymnasiet, men fortsatt sker ett visst inflöde till gruppen. En del av inflödet består av personer som inte fullföljer sina gymnasiala studier eller saknar behörighet att påbörja gymnasiala studier. I länet hade 84,8 procent av avgångseleverna från högstadiet gymnasiebehörighet läsåret 2021/2022, och av eleverna som började ett nationellt gymnasieprogram 2019/2020 fullföljde 82 procent utbildningen inom tre år. En annan del av inflödet består av personer som invandrat till Sverige och som saknar gymnasial utbildning.

Uppdelat på kön framkommer att det är fler män än kvinnor som saknar en gymnasial utbildning. Detta hänger samman med att pojkar överlag har sämre studieresultat men också att män i högre utsträckning än kvinnor innehaft yrken som tidigare inte har krävt en gymnasial utbildning. Denna typ av yrken har över tid blivit allt färre och vid utgången av 2020 fanns det drygt 7 500 yrken i Hallands län som enligt yrkesregistret endast hade en kortare utbildning som kompetenskrav. Med andra ord är utbudet av förgymnasial kompetens betydligt större än de yrken som finns tillgängliga för gruppen. Vidare konkurrerar, av olika anledningar, ofta andra utbildningsgrupper om dessa yrken.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Arbetsförmedlingen, Perspektiv på arbetsmarkadsläget för personer med kort utbildning, 2018. URL: https://mb.cision.com/Public/1326/2640007/8426b9f0797e92b3.pdf |

5 Matchning i Hallands län

5.1 Vad är matchning?

  • De senaste decennierna har begreppet “matchning” kommit att bli centralt i debatten om hur den svenska arbetsmarknaden fungerar. Inte sällan läser vi att “matchningen fungerar dåligt”, och att detta tar sig en rad olika uttryck, exempelvis att många är arbetslösa samtidigt som arbetsgivare uppger att de inte hittar den kompetens som de eftersöker.

  • I grunden handlar matchningen på arbetsmarknaden om i vilken utsträckning arbetsgivarnas behov kan mötas av arbetskraftens förmåga och vilja att utföra en uppgift genom att tillämpa olika kunskaper och färdigheter.

  • Matchningen i en region går att mäta på en rad olika sätt och beroende på frågeställning och mätmetod varierar svaren något. De olika måtten redovisas och diskuteras i detta kapitel.

  • I en del regioner kan det uppstå “växtvärk” som en följd av att efterfrågan växer snabbare än tillgången. I andra regioner kan förhållandet vara tvärtom – att tillgången är större än efterfrågan som följd av nedläggningar. Olikheterna mellan regionerna driver på sikt flyttningar mellan dem.

Fördjupning och analys

De senaste decennierna har begreppet “matchning” kommit att bli centralt i debatten om hur den svenska arbetsmarknaden fungerar. Inte sällan läser vi att “matchningen fungerar dåligt”, och att detta tar sig en rad olika uttryck, exempelvis att vi har en relativt stor grupp arbetslösa samtidigt som arbetsgivare uppger att de inte hittar den kompetens som de eftersöker. I sammanhanget är det viktigt att vi preciserar hur vi faktiskt mäter matchning – beroende på tillvägagångsätt belyses nämligen olika dimensioner av matchningssituationen i Sverige. Vidare är det viktigt att klarlägga vad som egentligen avses med matchning. För i takt med att begreppet blivit alltmer populär har det kommit att användas för att beskriva en lång rad olika företeelser på den svenska arbetsmarknaden.

Figur: Modell över drivkrafterna bakom efterfrågan och tillgång på kompetens i en region


I modellen ovanför har vi, på ett förenklat sätt, försökt att beskriva hur matchningen mellan arbetsgivare och arbetstagare fungerar utifrån ett strukturomvandlingsperspektiv. I modellens vänstra sida illustreras hur efterfrågans sammansättning på arbetsmarknaden formas. Som en följd av teknikutveckling, demografiska förändringar, globalisering och förändrade konkurrensförhållanden samt lagstiftning skiftar arbetsgivarnas behov över tid. Exempelvis kan teknikutveckling medföra att mer IT-kunnig personal efterfrågas, samtidigt som efterfrågan på andra kompetenser minskar. Ett annat exempel är att om fler invånare blir äldre, ökar kompetensbehoven inom vårdsektorn. Utmaningen, ur ett matchningsperspektiv, handlar sedan om att tillgången, det vill säga arbetskraften, motsvarar dessa ständigt föränderliga behov.

Då arbetsmarknaden är i ständig förändring kräver detta att individer i arbetskraften kan ställa om och lära nytt i takt med att efterfrågan förändras. Vidare är det viktigt att de som är nya in i arbetskraften har en utbildning och kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden. Avslutningsvis har självfallet arbetskraften vissa krav på arbetsgivarna, exempelvis när det gäller lön och andra arbetsförhållanden. Matchningen i en region ingår med andra ord i ett mycket komplext system där flera olika faktorer påverkar utfallet. Att det finns en matchningsproblematik i en region kan ha flera, och ofta samverkande, orsaker. För det första kan matchningsproblematiken vara cykliskt betingad; under en lågkonjunktur minskar efterfrågan på arbetskraft för att i ett senare skede öka när konjunkturen vänder uppåt igen. Den här typen av matchningsproblematik är ofta temporär men kan ha permanenta effekter inom en geografi. Ett sådant exempel är när en större industri läggs ned som en följd av minskad global efterfrågan samtidigt som de nya jobben växer fram i en annan region. Ett sådant utvecklingsförlopp riskerar att leda till geografisk strukturarbetslöshet – det lediga arbetskraftsutbudet finns på ett ställe i landet, men efterfrågan någon annanstans.

En annan typ av matchningsproblematik, och som ständigt är närvarande, är den friktionsbetingade. Den friktionsbetingade matchningsproblematiken handlar om att arbetsgivare och arbetstagare i grunden möter varandras behov och preferenser men att de saknar information om varandra. En viss friktion uppstår alltid vid anställningstillfällen då det tar tid att anställa någon. Ju längre tid det tar att anställa någon, det vill säga hitta rätt kandidat, desto högre sökkostnader. Om varje söktillfälle är förenat med en hög friktion, det vill säga höga sökkostnader, finns en risk att arbetsgivarna väljer att inte expandera eller utannonsera tjänster. Den friktionsbetingade matchningsproblematiken kan också vara geografiskt betingad. Om arbetskraft behöver omlokaliseras från en region till en annan tar detta viss tid och leder till att de samlade sökkostnaderna för arbetsgivaren ökar.

En tredje variant är den strukturella matchningsproblematiken. Denna variant är mer långvarig och allvarlig till sin karaktär och uppstår när det finns lediga jobb men den lediga arbetskraften saknar rätt kvalifikationer för att utföra dem. Detta leder till ökad arbetslöshet bland befolkningen men också till att arbetsgivarnas expansionsplaner hämmas. I regel är denna typ av matchningsproblematik svårare att bemöta och kräver långsiktiga insatser, exempelvis utbildningshöjande insatser. Konkret kan strukturmässig arbetslöshet uppstå om exempelvis efterfrågan på eftergymnasial kompetens inom teknik ökar snabbare än antalet utbildade inom fältet. Att det samtidigt finns tillgänglig arbetskraft inom andra utbildningsområden mildrar inte situationen.

För att förstå matchningssituationen i region är det viktigt att klarlägga vad vi egentligen menar med arbetskraftens egenskaper och kompetenser. En del av arbetskraftens egenskaper är den formella kompetensen som erhålls via en utbildning. Men en individ kan förstås ha efterfrågade kunskaper som går bortom de rent utbildningsmässiga. Dessa kan ha anförskaffatas genom yrkeserfarenhet eller genom kunskapsinlärning utanför gängse utbildningssystem. Vidare kan en individ ha andra mer generella färdigheter, exempelvis vara duktig på att räkna eller skriva. Avslutningsvis finns också mer karaktärsbaserade egenskaper som är viktiga på arbetsmarknaden, så som lojalitet, samarbetsförmåga, arbetsvillighet och så vidare. I denna rapport studerar vi uteslutande arbetskraftens formella utbildningskompetens, vilket beror på statistikmässiga skäl. Men detta innebär förstås inte att andra sorters kunskaper och färdigheter saknar betydelse för en individs anställningsbarhet.

I detta avsnitt har vi gett en övergripande orientering i begreppet matchning och dess olika dimensioner. I följande kapitel redovisar vi olika sätt att mäta matchning på, och i anslutning till respektive mått kommer vi att utveckla resonemangen från detta avsnitt och belysa vilka begränsningar som finns för respektive mätmetod. De mätmetoder som redovisas i kapitlet är:

  • Sysselsättningsgrad
  • Arbetsgivarnas upplevda kompetensbrist
  • Beveridgekurvan
  • Matchningsgrad bland anställda
  • Matchad förvärvsgrad bland befolkningen

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Arbetsmarknadsstyrelsen. Hur fungerar arbetsmarknaden – och vad kan arbetsmarknadspolitiken bidra med?, 2007, URL: https://www.jpinfonet.se/JP-Foretagarnet/Lagar/Vagledande-dokument/Personalen/Arbetsmarknadspolitik/Information-fran-Arbetsmarknadsverket/d_69407-hur-fungerar-arbetsmarknaden---och-vad-kan-arbetsmarknadspolitiken-bidra-med.pdf |

Reglab. Regionala matchningsindikatorer - fördjupad analys, 2018. URL: https://www.reglab.se/wp-content/uploads/2017/05/REG-Matchningsind_webb-Kl-1715-21-juni-2018.pdf |

Statistiska centralbyrån, Matchningen på arbetsmarknaden – sambandet mellan utbildning och yrke, 2018. URL: https://www.scb.se/contentassets/7a1344b6af49412f992a398a594bcfa1/uf0521_2018a01_br_a40br1806.pdf |

5.1.1 Sysselsättningsgrad utifrån kön, utbildningsnivå och födelseregion

  • Hallands län har en hög sysselsättningsgrad jämfört med andra regioner men det råder stora variationer när vi ser till utbildningsnivå, kön och födelseregion.

  • Sysselsättningsgraden visar endast om en person i arbetsför ålder är i arbete men säger ingenting om denne arbetar med ett yrke som stämmer väl överens med personens utbildning.

  • Personer som har minst en gymnasial utbildning har en hög sysselsättningsgrad, vilket kan tolkas som att det finns en hög efterfrågan på gymnasial- och eftergymnasial kompetens.

  • Personer som saknar en gymnasial utbildning har en svag förankring på arbetsmarknaden.

  • Utlandsfödda har en ökande men lägre sysselsättningsgrad än inrikes födda, oaktat vilken utbildningsnivå som studeras. På sikt behöver utlandsföddas arbetsmarknadsdeltagande att öka för att möta arbetsgivarnas behov i länet.

Fördjupning och analys

Ett vanligt förekommande mått vid studier av arbetsmarknaden är den så kallade sysselsättningsgraden. Måttet mäter hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder som är i arbete. Styrkan med måttet är att det ger en samlad bild av befolkningens arbetsmarknadsdeltagande. Däremot säger sysselsättningsgraden ingenting om de sysselsatta arbetar med ett yrke som motsvarar deras utbildningsinriktning eller utbildningsnivå – i teorin kan sysselsättningsgraden vara hög men utbildningsmatchningen låg.

Sysselsättningsgraden beräknas genom att se till hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder som är i sysselsättning. Personer som är i studier, föräldralediga, arbetslösa eller av annan anledning inte är i sysselsättning betecknas som ej sysselsatta. I Hallands län är 82,1 procent av befolkningen i arbetsför ålder (20–64 år) i sysselsättning, vilket är den högsta nivån i riket. På ett övergripande plan kan man därför säga att, utifrån detta mått och i relativa termer, kompetensförsörjningen i Hallands län är välfungerande.

Bakom det höga genomsnittet döljer sig dock omfattande skillnader som framträder när vi bryter ned måttet på kön, utbildningsnivå och födelseregion. De stora variationerna är förstås en stor utmaning, både utifrån ett kompetensförsörjningsperspektiv och ett socioekonomiskt perspektiv. Om stora grupper av samhällets invånare inte kommer in på arbetsmarknaden finns en risk för ökade socioekonomiska skillnader men också att arbetsgivare får svårt att på sikt klara sin kompetensförsörjning.

Utlandsfödda har stått för hela Sveriges arbetskraftstillväxt under 2000-talet. I Hallands län har även antalet inrikes födda i arbetsför ålder ökat men det är utlandsfödda som har stått för huvuddelen (74 procent) av arbetskraftstillväxten under 2000-talet. Invandringen till Sverige och länet har således bidragit till förbättrade demografiska förutsättningar att klara landets och regionens långsiktiga kompetensförsörjning.

Samtidigt kvarstår stora utmaningar inom området – idag uppgår sysselsättningsgapet i Hallands län mellan inrikes och utrikes födda till 18,6 procentenheter och vid utgången av 2020 uppgick sysselsättningsgraden för utlandsfödda till 67 procent. Jämfört med 2010 har gruppens sysselsättningsgrad ökat med 6,8 procentenheter, vilket innebär att en relativt stor förbättring har skett det senaste decenniet. Jämfört med andra regioner har Hallands län den tredje högsta sysselsättningsgraden bland utlandsfödda och den näst högsta bland inrikes födda. Av de nästan 32 600 invånarna i länet som inte är i sysselsättning är 65 procent inrikes födda och 35 procent födda i ett land utanför Sverige.

I denna rapport har vi inte som avsikt att fördjupa oss i vad som påverkar arbetsmarknadsintegrationen av utlandsfödda utan hänvisar istället till tidigare rapporter inom området. Men på ett övergripande plan kan graden av arbetsmarknadsintegration bland annat förklaras med; tillgång till sociala nätverk, invandrargruppernas utbildningsnivå och utbildningsinriktningar, möjlighet att validera tidigare yrkes- och utbildningserfarenhet, vistelsetid i landet, språkkunskaper men också diskriminering.

I grafen nedanför ser vi att utbildningsnivån har stor betydelse för arbetsmarknadsdeltagandet, oavsett kön och födelseregion. Bland förgymnasialt utbildade i Hallands län uppgår sysselsättningsgraden endast till 64 procent. Den största arbetsmarknadseffekten, sett till utbildningsnivå, sker när en person går från en förgymnasial till en gymnasial utbildning. För den gymnasiala utbildningsgruppen uppgår sysselsättningsgraden till 84 procent – en skillnad på nästan 20 procentenheter jämfört med gruppen förgymnasialt utbildade. Effekten av att gå från en gymnasial till eftergymnasial utbildning är, sett till sysselsättningsgrad, inte alls lika stor men ändå positiv. Sammantaget kan den höga sysselsättningsgraden bland gymnasialt och eftergymnasialt utbildade tolkas som att dessa utbildningsgrupper har, på ett aggregerat plan, kompetenser och färdigheter som efterfrågas av arbetsgivarna i regionen.

Nedbrutet på kön och födelseregion framkommer att förgymnasialt utbildade kvinnor har en svagare arbetsmarknadsanknytning än männen i denna grupp. Könsskillnaderna blir sedan mindre – både för inrikes och utrikes födda – ju högre upp i utbildningssystemet vi kommer. Men även sett till högre utbildningsnivåer är könsskillnaderna bland utrikes födda betydligt större än mellan inrikes födda.

Att kvinnor har en något lägre sysselsättningsgrad än män beror på en lång rad olika faktorer. På aktivitetsnivå går skillnaderna att förklara med att kvinnor i högre utsträckning än män befinner sig i studier, föräldraledighet eller sjukskrivning. Detta utfall beror i sin tur på en komplex uppsättning av förklaringsfaktorer som går att hänföra till olika könsnormer och arbetsmarknadsförutsättningar i regionen. En viktig delförklaring till utfallet är att kvinnor har mindre arbetsmarknader än män som en följd av att de pendlar kortare sträckor än männen.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Arbetsmarknadsstyrelsen. Hur fungerar arbetsmarknaden – och vad kan arbetsmarknadspolitiken bidra med?, 2007, URL: https://www.jpinfonet.se/JP-Foretagarnet/Lagar/Vagledande-dokument/Personalen/Arbetsmarknadspolitik/Information-fran-Arbetsmarknadsverket/d_69407-hur-fungerar-arbetsmarknaden---och-vad-kan-arbetsmarknadspolitiken-bidra-med.pdf |

Arbetsförmedlingen. Integration på svensk arbetsmarknad - ett internationellt perspektiv, 2017. URL: https://arbetsformedlingen.se/download/18.4fb667a1169bfd2c0a696a5/1556025903290/rapport-integration-pa-svensk-.arbetsmarknad-internationellt-perspektivt.pdf |

Delmi. Kunskapsöversikt – Integrationspolitik och arbetsmarknad, 2015. URL: https://www.delmi.se/media/mqmjhnsv/delmi-kunskaps%C3%B6versikt2015_3.pdf |

Konjunkturinstitutet. Könskillnader på arbetsmarknaden, 2017. URL: Länk

5.1.2 Arbetsgivarnas upplevda kompetensbrist

  • I Hallands län uppger nästan 4 av 10 företag att svårigheterna med att rekrytera lämplig kompetens är ett stort tillväxthinder. Nivån är en av de högre i Sverige och över riksgenomsnittet.

  • Att länet placerar sig högt i mätningen kan bero på konkurrensen från närliggande storstadsregioner och att det regionala näringslivet växer snabbt.

Fördjupning och analys

I Tillväxtverkets enkätundersökning Företagens villkor och verklighet tillfrågas företagen vad de anser utgör tillväxthinder för dem. Det vanligaste svaret i samtliga regioner är att tillgången till lämplig arbetskraft är ett stort hinder för tillväxt. Över tid upplever företagen att problematiken har ökat och 2020 uppgav mer än var tredje företag i Sverige att de har svårt att hitta lämplig arbetskraft. Bland regionerna varierar andelen från 24,1 procent (Södermanlands län) till 47,6 procent (Örebro län). I Hallands län uppger 38,1 procent av företagarna att bristen på lämplig arbetskraft utgör ett stort tillväxthinder. Detta är över riksgenomsnittet och den sjunde högsta nivån i riket och i de senaste mätningarna har andelen ökat.

Att företagen upplever att det är svårt att rekrytera kompetens i länet kan ha flera orsaker. En sådan är att länet har en av de lägsta arbetslöshetsnivåerna i Sverige, vilket innebär att den tillgängliga arbetskraften är förhållandevis liten. Trots att länet har vuxit mycket snabbt de senaste decennierna kan man ändå konstatera att tillgångssökningen inte har varit tillräcklig för att möta den växande efterfrågan i länet. En anledning till detta kan vara att länets företag konkurrerar med Göteborgsregionen om arbetskraft. Närheten till Göteborgsregionen skapar mycket goda arbetsmarknadsförutsättningar för invånarna i länet, men samtidigt ökar också konkurrensen om arbetskraften för företag i Hallands län.

Vad företagen menar med brist på lämplig arbetskraft är inte självklart – svaren präglas förstås av subjektivitet, vilket är det som gör måttet intressant. Att många företag upplever att det är svårt att hitta lämplig kompetens är förstås intressant och en viktig insikt, oaktat vad denna upplevelse beror på. Samtidigt går det inte att dra slutsatsen att “avsaknad av lämplig arbetskraft” är översättbart till fullständig brist på personer att anställa. Exempelvis kan arbetsgivare uppfatta att lämplig arbetskraft är personer som har lång yrkeserfarenhet och särskild kännedom om deras verksamhet. Med andra ord påverkar företagens kravbild vad som anses vara lämplig personal att anställa. I andra undersökningar framkommer ofta nämligen att efterfrågan på yrkeserfarna ofta är långt högre än efterfrågan på nyutexaminerade. För att få en full förståelse av matchningssituationen i länet behöver därför måttet kompletteras med andra mått.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Tillväxtverket. Fortsatt svårt att hitta rätt kompetens, 2021. URL: https://tillvaxtverket.se/statistik/vara-undersokningar/resultat-fvov-2020/2021-07-02-fortsatt-svart-att-hitta-ratt-kompetens.html |

5.1.3 Beveridgekurvan

  • Länet har en av de lägsta arbetslöshetsnivåerna i Sverige. Detta är förstås någonting positivt. Samtidigt innebär detta att det tillgängliga arbetskraftsutbudet i länet är litet – trots att antalet invånare i arbetsför ålder ökat genom inflyttningar under 2000-talet.

  • Över tid har matchningen i länet, liksom i riket, försämrats. Arbetslösheten har ökat samtidigt som antalet ej tillsatta jobb ökat. Detta indikerar att den tillgängliga arbetskraften, som inte är i arbete, inte innehar de kompetenser och färdigheter som efterfrågas av arbetsgivarna.

Fördjupning och analys

Beveridgekurvan visar sambandet mellan arbetslöshet och lediga platser över tid och är ett vedertaget mått för att mäta matchningen på arbetsmarknaden. Om antalet lediga jobb minskar samtidigt som antalet arbetslösa sjunker indikerar denna rörelse att matchningen förbättras på arbetsmarknaden. När utvecklingen tar motsatt riktning, det vill säga att antalet jobb inte tillsätts ökar samtidigt som antalet arbetslösa ökar eller befinner sig på en konstant nivå indikerar detta att matchningen försämras – det finns en tillgång och en efterfrågan, men de lyckas inte möta varandra.

En svaghet med måttet är att vi aldrig kan få hela bilden över hur många lediga jobb det finns i samhället. Statistiken över lediga jobb är i detta fall är hämtad från Arbetsförmedlingens platsbank och den är inte heltäckande. Många arbetsgivare väljer istället att förmedla jobb via andra kanaler och lediga jobb utannonseras därför inte på Platsbanken.

Undersökningar har dock visat att statistiken över lediga jobb i Platsbanken har en stark korrelation med konjunkturutvecklingen och har därför bedömts som tillräckligt robust för att använda i detta sammanhang. Men sannolikt är det betydligt fler tjänster som behöver tillsättas än de som annonseras på platsbanken. Vidare finns det en risk att vissa arbetsgivare har ett stort behov av att anställa men väljer att inte initiera någon sökprocess i och med svårigheter att hitta lämpliga sökande. Sökprocesser kostar pengar och höga sökkostnader utan positiva resultat riskerar att leda till att en del jobb aldrig utannonseras.

Både i Halland och Sverige har matchningen, enligt detta sätt att mäta, försämrats sedan finanskrisen. I samband med finanskrisen steg arbetslösheten i en hög takt som följd av konjunkturnedgången. Utvecklingen följdes sedan upp av en hög asylinvandring som kom att påverka inflödet av arbetssökande personer. Under 10-talet skedde inga dramatiska skiftningar likt under finanskrisen, men 20-talet inleddes med en ökad arbetslöshet och ett färre antal lediga tjänster i samband med att coronapandemin briserade. Återhämtningen efter pandemin har sedan präglats av en mycket låg arbetslöshet och ett historiskt högt antal lediga jobb, vilket vittnar om en tämligen stark arbetsmarknad med hög efterfrågan på arbetskraft. Men både arbetslöshetsnivån och antalet lediga tjänster ligger fortsatt på en högre nivå jämfört med 2008.

Den stora förändringen under perioden 2008–2022 är att kunskapskraven på arbetsmarknaden har ökat samtidigt som en stor del av de inskrivna arbetslösa är grupper med svag konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Många av de yrken som det råder brist på kräver en gymnasial eller eftergymnasial utbildning, samtidigt som många inskrivna har en förgymnasial utbildning. Vid utgången av 2022 hade nästan hälften av de arbetslösa i länet varit inskrivna mer än 12 månader, vilket ofta definieras som långtidsarbetslöshet. Vidare saknade drygt en tredjedel av de inskrivna arbetslösa en gymnasial utbildning och nästan 40 procent var födda i ett utomeuropeiskt land.

Att notera är att Hallands län har en av landets lägsta arbetslöshetsnivåer och något färre lediga jobb jämfört med riket. Detta indikerar att matchningssituationen, relativt sett, är något bättre i Hallands län än i riket som helhet. Samtidigt har antalet lediga tjänster som inte tillsätts legat kvar på en historiskt sett hög nivå. Att en hög andel arbetsgivare i länet anger att de inte hittar lämplig kompetens återspeglas således i statistiken. Vidare finns det, som vi tidigare var inne på, en risk att arbetsgivare i länet väljer att inte påbörja rekryteringsprocesser som en följd av svårigheter att hitta lämpliga kandidater. Länet har en av de lägsta arbetslöshetsnivåerna i Sverige. Detta är förstås någonting positivt. Samtidigt innebär detta att det tillgängliga arbetskraftsutbudet i länet är, jämfört med riksgenomsnittet och andra regioner, litet – trots att antalet invånare i arbetsför ålder ökat genom inflyttningar under 2000-talet.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning:

Arbetsförmedlingen. Skattningar av beveridgekurvor för den svenska arbetsmarknaden 1992-2012, 2013. URL: https://arbetsformedlingen.se/download/18.3e623d4f16735f3976e9aa/Working_paper_2013_3.pdf |

Arbetsmarknadsstyrelsen. Hur fungerar arbetsmarknaden – och vad kan arbetsmarknadspolitiken bidra med?, 2007, URL: https://www.jpinfonet.se/JP-Foretagarnet/Lagar/Vagledande-dokument/Personalen/Arbetsmarknadspolitik/Information-fran-Arbetsmarknadsverket/d_69407-hur-fungerar-arbetsmarknaden---och-vad-kan-arbetsmarknadspolitiken-bidra-med.pdf |

5.1.4 Matchningsgraden i Sveriges regioner

  • Hallands län har rikets högsta sysselsättningsgrad, vilket innebär att en, relativt sett, stor del av länets befolkning i arbetsför ålder är i arbete.

  • Av de sysselsatta i länet har 71,4 procent ett arbete som matchar utbildningens inriktning och nivå. Detta är en av de högre nivåerna i riket.

Fördjupning och analys

Ett vanligt förekommande mått vid studier av arbetsmarknaden är den så kallade sysselsättningsgraden. Måttet mäter hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder som är i arbete. Styrkan med måttet är att det ger en samlad bild av befolkningens arbetsmarknadsdeltagande. Däremot säger sysselsättningsgraden ingenting om de sysselsatta arbetar med ett yrke som motsvarar deras utbildningsinriktning eller utbildningsnivå – i teorin kan sysselsättningsgraden vara hög men utbildningsmatchningen låg. Med utbildningsmatchning avses här överenstämmelsen mellan en persons yrke och dess utbildningsnivå och utbildningsinriktning. För att mäta denna dimension använder vi oss här av matchningsgraden som visar hur andel av de sysselsatta som har ett yrke motsvarar personens utbildningsinriktning och utbildningsnivå. Detta mått är framtaget av Statistiska centralbyrån och produceras genom en samkörning mellan utbildnings- och yrkesregistret. Måttets olika dimensioner redovisas i modellen nedanför.

Figur: Modell över hur matchningsgraden tas fram


I Hallands län är 82,1 procent av befolkningen i arbetsför ålder (20–64 år) i sysselsättning, vilket är den högsta nivån i riket. Den höga nivån beror bland annat på; en god jobbtillväxt i Halland och Göteborgsregionen, god tillgång till jobb utan längre utbildningskrav och en hög andel invånare befinner sig i yngre och övre medelåldern och avslutat sina studier. Jämfört med övriga län som har en hög sysselsättningsgrad, exempelvis Jämtland och Norrbotten, har Hallands län haft en mycket hög befolkningstillväxt under de senaste decennierna. Sysselsättningsgraden i länet har över tid ökat som en följd av att antalet sysselsatta ökat mer än antalet invånare i arbetsför ålder. I exempelvis Jämtlands län beror den höga sysselsättningsgraden på att befolkningen över tid har minskat i en högre takt än antalet sysselsatta – en slags krympande anpassning. Utifrån ett sysselsättningsperspektiv kan man därför säga att Hallands län har haft en hållbar utveckling; arbetsmarknaden har absorberat den höga befolkningstillväxten, och det växande befolkningsunderlaget har i sin tur förbättrat matchnings- och tillväxtmöjligheterna i länet.

Att observera är att sysselsättningsgraden påverkas av den demografiska sammansättningen i en region. Bland de som inte räknas som sysselsatta ingår bland annat studenter, arbetslösa, sjukskrivna och förtidspensionerade personer. Om en geografi har en hög andel studenter bland populationen får detta ett genomslag i sysselsättningsgradsmåttet, även om detta med nödvändighet inte behöver vara någonting negativt. Att Hallands län har en hög sysselsättningsgrad beror delvis på, förutom tillgången till en stark arbetsmarknad, på att länet har en låg andel invånare inom åldersgruppen 20–29 år, som är den mest studieintensiva sett till andelen som studerar på eftergymnasial nivå.

Matchningsgraden i länet uppgår till 71,4 procent, vilket innebär att 71,4 procent av de sysselsatta i länet har ett yrke som stämmer väl överens med personens utbildning, både sett till inriktning och nivå. Jämfört med andra regioner har Hallands län den näst högsta matchningsgraden i riket. Detta förhållande kan synas paradoxalt då länet placerar sig högt när det gäller arbetsgivarnas upplevda brist på lämplig kompetens. Skillnaderna i utfall mellan måtten beror på att de mäter olika saker – att den sysselsatta befolkningen har en utbildning som överensstämmer med deras yrke säger ingenting om hur god tillgången på de olika utbildningsgrupperna är. I teorin kan det ju vara så att alla med den efterfrågade utbildningen redan är anställda inom ett relevant yrke, vilket ger en hög matchningsgrad men eventuell brist för arbetsgivarna.

Matchningsgraden varierar mellan olika grupper i länet. Bland inrikes födda uppgår den till 72,7 procent men bland personer födda i ett annat land än Sverige ligger den på, beroende vilken födelseregion vi studerar, 60–66 procent. Vidare finns det vissa skillnader mellan könen – kvinnornas matchningsgrad uppgår till 72,7 procent och männens till 70,1 procent. Att utlandsfödda har en lägre matchningsgrad beror på flera olika anledningar, men en viktig förklaringsfaktor är att gruppen eftergymnasialt utbildade utlandsfödda i högre utsträckning än inrikes födda har ett yrke som inte kräver eftergymnasial utbildning. Att kvinnor har en högre matchningsgrad än män beror bland annat på att de är överrepresenterade inom offentliga legitimationsyrken, exempelvis förskolelärare och sjuksköterskor och att de har en högre utbildningsnivå än männen; matchningsgraden är överlag högre bland eftergymnasialt utbildade än bland gymnasialt utbildade.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Reglab. Regionala matchningsindikatorer - fördjupad analys, 2018. URL: https://www.reglab.se/wp-content/uploads/2017/05/REG-Matchningsind_webb-Kl-1715-21-juni-2018.pdf |

Statistiska centralbyrån, Matchningen på arbetsmarknaden – sambandet mellan utbildning och yrke, 2018. URL: https://www.scb.se/contentassets/7a1344b6af49412f992a398a594bcfa1/uf0521_2018a01_br_a40br1806.pdf |

5.1.5 Hur stor är egentligen matchningsproblematiken?

  • Av befolkningen i arbetsför ålder i länet har 53,2 procent ett arbete som matchar med deras utbildningsinriktning och utbildningsnivå (matchad sysselsättningsgrad). Detta är den näst högsta nivån i Sverige men visar samtidigt att det finns en förbättringspotential. Observera att den matchade sysselsättningsgraden mäter andelen med matchande yrken bland hela befolkningen och inte endast bland de sysselsatta (matchningsgrad). Att måttet relaterar till hela befolkningen innebär att det blir lägre än matchningsgraden.

  • Den matchade sysselsättningsgraden är baserad på de statistiska databaserna utbildningsregistret och yrkesregistret. Vi vet därför ingenting om i vilken utsträckning arbetskraften har tillförskansat sig relevanta kompetenser för yrket bortom formell utbildning. Exempelvis kan en person med en förgymnasial utbildning i realiteten ha ett matchande arbete även om detta enligt yrkesregistret är ett gymnasialt yrke.

  • Frågan om hur stor matchningsproblematiken är går inte att besvara på något enkelt sätt. Som detta kapitel har visat beror svaret i hög utsträckning på hur vi väljer att mäta matchning; begreppet går att studera utifrån en rad olika synvinklar och det finns egentligen inget enkelt svar. Detta beror på att det rent statistiskt är svårt att till fullo fånga matchningens samtliga dimensioner.

Fördjupning och analys

Frågan om hur stor matchningsproblematiken är går inte att besvara på något enkelt sätt. Som detta kapitel har visat beror svaret i hög utsträckning på hur vi väljer att mäta matchning; begreppet går att studera utifrån en rad olika synvinklar och det finns egentligen inget enkelt svar. Detta beror på att det rent statistiskt är svårt att till fullo fånga matchningens samtliga dimensioner rent statistiskt.

Det vi däremot kan konstatera är att det, oavsett hur vi mäter, råder någon slags matchningsproblematik i regionen och detta tar sig i uttryck på en mängd olika sätt; arbetsgivare upplever att det är svårt att få tag i lämplig kompetens, antalet ej tillsatta jobb har ökat samtidigt som antalet arbetslösa ökat, sysselsättningsgraden är låg för vissa grupper och en relativt stort andel av befolkningen har inte ett arbete som matchar med utbildningsinriktning och utbildningsnivå. För att komplicera bilden än mer har Hallands län, jämfört med andra regioner, en relativt god matchning på arbetsmarknaden – åtminstone sett till flera av de mått som presenterats i denna rapport. Men detta ska inte tolkas som att länet saknar utmaningar när det gäller matchningen i regionen.

För att ge en slags summering av läget redovisar vi i detta avsnitt den matchade sysselsättningsgraden. Måttet mäter hur stor andel av hela befolkningen i arbetsför ålder som är i sysselsättning och som har ett matchande yrke sett till utbildningsnivå och utbildningsinriktning. Skillnaden mot tidigare matchningsmått i detta kapitel är att vi här relaterar antalet sysselsatta med ett matchande yrke till befolkningen i sin helhet och inte endast i relation till de som är i sysselsättning. De olika tillvägagångssätten kan tyckas vara teknikaliteter men ger egentligen svar på helt olika frågor.

Låt säga att det finns 100 personer med en byggutbildning i länet varav endast 10 av dem är i anställning men arbetar som snickare. I detta fall blir matchningsgraden, som vi tidigare studerat, 100 procent. Om vi istället ser till hur stor andel av gruppen som helhet är i sysselsättning och som har ett matchande yrke, det vill säga den matchade sysselsättningsgraden, blir nivån endast 10 procent. För att utveckla exemplet något kan vi tänka oss att bland de 90 byggutbildade i länet utan arbete får 50 av dem arbete som bagare. Detta innebär att totalt 60 personer i gruppen nu har en sysselsättning och sysselsättningsgraden blir då 60 procent, men den matchade sysselsättningsgraden är fortsatt endast 10 procent då endast 10 av de 100 byggutbildade arbetar som snickare.

I detta fiktiva fall kan utfallet tolkas som att arbetsgivarna är i behov av arbetskraft men att det med nödvändighet inte är just byggutbildningen i sig som är efterfrågad utan man får hålla till godo med den arbetskraft som finns. Självklart kan det vara så att byggutbildningen rustat personerna med vissa kompetenser som anses eftertraktade, men förmodligen hade det varit bättre, givet efterfrågan, om de hade haft en utbildning som relaterade till yrket bagare.

I Hallands län uppgår sysselsättningsgraden bland befolkningen i arbetsför ålder till 82,1 procent. Om vi istället ser till den matchade sysselsättningsgraden i länet uppgår den till endast 53,2 procent. Detta innebär att endast drygt hälften av länets befolkning i arbetsför ålder är 1) i sysselsättning och 2) har ett yrke som motsvarar personens utbildning både sett till nivå och inriktning. Även om en matchad sysselsättningsgrad på 53,2 procent kan tyckas låg är den, ur ett jämförande perspektiv, den näst högsta i Sverige. I riket som helhet ligger den på 49,7 procent och i Södermanlands län, som har den lägsta nivån i landet, ligger den på endast 46 procent.

Nedbrutet på utbildningsnivå framkommer att ju högre utbildningsnivå, desto högre matchad sysselsättningsgrad. Bland gruppen med en eftergymnasial utbildning på tre år eller mer uppgår den matchade sysselsättningsgraden till 71,7 procent, vilket är betydligt högre jämfört med förgymnasialt utbildade (9,4 procent) och gymnasialt utbildade (53,5 procent). Att förgymnasialt utbildade har en låg matchad sysselsättningsgrad beror på att få inom gruppen i allmänhet är i arbete och att det finns få yrken i Sverige som inte efterfrågar gymnasiala kvalifikationer. Många av de anställda inom denna grupp betraktas därför som “underutbildade” i förhållande till yrket de innehar. Här behöver påtalas att vi inte har möjlighet att ta hänsyn till om den aktuella gruppen har tillförskansat sig nödvändiga kunskaper på något annat sätt än genom formell utbildning; yrkeserfarenheter och andra egenskaper kan av arbetsgivaren betraktats som tillräckligt kvalificerande för att erbjuda personen yrket, även om det enligt yrkesregistret är klassat som ett “gymnasialt yrke”. Att vi inte kan fånga icke-formella kompetenser och deras betydelse för matchningen är som vi tidigare diskuterat i denna rapport en av bristerna med denna statistiska metod.

Att sysselsättningsgraden är hög bland gymnasialt utbildade (83 procent) men att den matchade sysselsättningsgraden endast uppgår till drygt 54 procent kan bero på att de kompetenser och färdigheter som utvecklas under gymnasiestudierna, oaktat inriktning, i allmänhet är eftertraktade bland arbetsgivare. En genomgången gymnasial utbildning verkar därför ha ett viktigt signalvärde på arbetsmarknaden och ökar därmed individens anställningsmöjligheter avsevärt. Att den matchade sysselsättningsgraden blir förhållandevis låg för gruppen, jämfört med den eftergymnasiala, kan sannolikt också härledas till att det gymnasiala studievalet görs i ung ålder där andra faktorer än arbetsmarknadsutsikter inverkar på valet.

Bland den eftergymnasiala utbildningsgruppen är sysselsättningsgraden hög (91,1 procent) och den matchade sysselsättningsgraden betydligt högre (71,7 procent) än inom övriga utbildningsnivåer. Även här går det att applicera argumentet om att en genomgången utbildning har ett viktigt signalvärde på arbetsmarknaden och att individen sannolikt tillförskansat sig en rad olika kunskaper och färdigheter under studierna. Vidare indikerar den relativt sett höga matchade sysselsättningsgraden att en eftergymnasial utbildning i högre utsträckning leder till ett matchande yrke. Orsakerna till detta kan vara flera, bland annat att personer vid eftergymnasiala studieval väger in arbetsmöjligheter som en viktig komponent.

Samtidigt är det en relativt stor andel av den eftergymnasiala gruppen som inte har ett matchande yrke. Ur ett större arbetsmarknadsperspektiv kan det här pådriva en slags överkvalificering på arbetsmarknaden – eftergymnasialt utbildade som inte får arbete inom sitt utbildningsområde kan komma att konkurrera om gymnasiala yrken. Ur ett resursperspektiv innebär detta någon form av slöseri med kompetenskapital – åtminstone utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv – jämfört med om personen istället hade läst en eftergymnasial, eller gymnasial för den delen, utbildning inom ett område med bättre arbetsmarknadsutsikter inom fältet.

Sammantaget innebär ovan att de allra flesta kommer ut på arbetsmarknaden, oaktat utbildningsnivå och utbildningsinriktning – särskilt om man har en gymnasial eller eftergymnasial utbildning. Men samtidigt visar utfallet också att det finns stora förbättringspotentialer när det gäller en mer effektiv matchning på arbetsmarknaden, vilket på sikt gynnar både individen och samhället.

Källor till avsnittet och fördjupande läsning

Reglab. Regionala matchningsindikatorer - fördjupad analys, 2018. URL: https://www.reglab.se/wp-content/uploads/2017/05/REG-Matchningsind_webb-Kl-1715-21-juni-2018.pdf |

Statistiska centralbyrån, Matchningen på arbetsmarknaden – sambandet mellan utbildning och yrke, 2018. URL: https://www.scb.se/contentassets/7a1344b6af49412f992a398a594bcfa1/uf0521_2018a01_br_a40br1806.pdf |

6 Prognos över befolkning och sysselsättning

6.1 Prognos 2035 - ett län med växtvärk?

  • Fram till 2035 förväntas antalet sysselsatta i Hallands län (dagbefolkningen) att öka med drygt 20 000 personer. Drygt hälften av sysselsättningstillväxten prognosticeras att ske inom den offentliga sektorn (vård, utbildning och offentlig förvaltning).

  • Mellan 2018-2035 förväntas antalet personer i arbetsför ålder i Hallands län att öka med 14 000 personer, vilket innebär att den förväntade ökningen på tillgänglig arbetskraft är lägre än den förväntade efterfrågeökningen. Detta kan, om inte det tillgängliga arbetskraftsutbudet nyttjas i högre utsträckning än idag, leda till arbetskraftsbrist.

  • För att möta den offentliga sektorns behov skulle, allt annat lika, mer än 80 procent av länets nya invånare i arbetsför ålder behöva arbeta inom den offentliga sektorn. En sådan situation skulle kunna medföra svårigheter för privata arbetsgivare att hitta personer att anställa. En del av framtidens behov kommer därför sannolikt att behöva mötas genom förändrade arbetssätt.

Fördjupning och analys

Halland har under lång tid varit ett snabbt växande län, både sett till befolkningsantal och antalet sysselsättningar. Under prognosperioden 2018–2035 förväntas antalet sysselsatta i länet (dagbefolkningen) att växa med ungefär 20 500 personer (14,4 procent). De flesta branscherna förväntas att bidra till tillväxten under perioden. Undantagen är tillverkningsindustrin, kultur, nöje och fritid samt jord- och skogsbruk. Prognosen visar på att antalet sysselsättningar förväntas att öka som mest inom hälso- och sjukvård, bygg, utbildning, privata tjänstesektorn, hotell och restaurang samt handel. På yrkesnivå kommer utvecklingen innebära en efterfrågeökning på gymnasiala och eftergymnasiala kompetenser. Totalt väntas antalet sysselsatta med yrken som har krav på eftergymnasial kompetens att öka med drygt 6 700 personer och gymnasiala yrken med nästan 11 000 personer.

Att länet förväntas att växa är någonting positivt – ökad tillväxt genererar sysselsättning, skatteintäkter och allmänt ökad välfärd för befolkningen. Samtidigt innebär den prognosticerade sysselsättningstillväxten utmaningar utifrån ett demografiskt perspektiv. Mellan 2018–2035 förväntas befolkningen i arbetsför ålder i Hallands län att öka med drygt 14 000 personer, det vill säga 6 000 färre personer än den förväntade sysselsättningstillväxten. Med andra ord förväntas tillången på arbetskraft inte att öka lika snabbt som efterfrågan, och då har vi inte ens tagit hänsyn till att en viss del av de nya invånarna inte kommer att vara tillgängliga för den halländska arbetsmarknaden i och med utpendling, sjukskrivningar och så vidare. Detta betyder att andelen som är tillgängliga för arbetsmarknaden i länet behöver öka jämfört med idag, vilket kan ske genom ökad sysselsättningsgrad, förändrade pendlingsförhållanden eller att fler arbetar längre upp i åldrarna.

En konsekvens av den prognosticerade utvecklingen kan bli att vi behöver förändra våra arbetssätt om inte arbetskraften räcker till. Exempelvis förväntas antalet anställda inom offentlig sektor (vård, utbildning och offentlig förvaltning) att öka med 11 636 personer under prognosperioden. För att möta detta behov skulle, allt annat lika, drygt 80 procent av länets nya invånare i arbetsför ålder (20–64 år) att behöva verka inom den offentliga sektorn. Idag står den offentliga sektorn i länet för drygt en tredjedel av sysselsättningarna i länet. En uppenbar risk med den prognosticerade utvecklingen är att de offentliga kostnaderna skulle öka snabbt samtidigt som den privata sektorn skulle få det svårt att hitta personer att anställa.


  1. En del av tillväxten inom offentlig sektor och försvar kan härledas till en förändring Försvarsmaktens redovisningsmetoder, vilket får särskild påverkan på antalet sysselsatta i Halland.↩︎