Direkt till innehållet

Här får mammor med förlossningsdepression vårdas med sitt barn

På avdelning 19 i Halmstad är det en självklarhet att vårda mammor som lider av förlossningsdepression eller förlossningspsykos tillsammans med sitt barn. Men det är en självklarhet som visat sig vara unik.

– Det är alltid minst två personer som drabbas. Så säger överläkare Olga Tsygankova och syftar på att en förlossningsdepression eller -psykos påverkar både mamman och barnet men också en eventuell partner och syskon.

Hon får medhåll av Maria Linde, sektionsledare och specialistsjuksköterska i psykiatri, och en av dem som brinner lite extra för att hjälpa de som fått en tuff start efter en förlossning och hamnat i ett depressivt tillstånd eller till och med fått en psykos.

– Det kan påverka både samspel och amning. Det är viktigt att man får hjälp snabbt så inte anknytningen påverkas, förklarar hon.

På avdelningen ser man det inte bara som en möjlighet att ha med barnet, utan det är snarare något som uppmuntras. Syftet med att mamma och barn vårdas tillsammans är att man in i det längsta vill stötta i den första kontakten. På avdelning 19 har man vårdat mamman tillsammans med barnet så länge man kan minnas.

– När jag började var det bara en handskriven lapp med rutiner, berättar Maria och ler lite åt minnet.

Sedan dess har det utarbetats ordentliga rutiner som man numera också arbetar efter på motsvarande psykiatriavdelning i Varberg. En viktig del av rutinen är att det är mamman som är patient och inte barnet. Samarbetet med förlossningen och BB är väletablerat och ger en extra trygghet till personalen, ibland kan barnmorskan till och med komma förbi och väga och kolla av barnet på plats.

Goda chanser att snabbt må bra igen

Tecken på en förlossningsdepression kan vara glädjelöshet och att man inte känner några positiva känslor inför barnet. Det kan även vara tankar på att skada sig själv eller barnet. Samtidigt är det inte alltid lätt att veta om man drabbats av en depression eller inte.

– Många uttrycker en skam för hur de känner. Första tiden ska ju vara så rosenskimrande, men för vissa tar det tid för kärleken att växa fram utan att man är deprimerad. Men tecken på en depression kan vara om man inte känner sig glad alls, säger Maria.

En förlossningspsykos är en ovanlig med allvarlig form av psykos och kan innebära vanföreställningar, att man hör röster eller ljud som ingen annan hör eller att ens tankar blir osammanhängande. Risken för förlossningspsykos är större om man drabbats tidigare eller har en bipolär sjukdom.

– Det är en djup depression som yttrar sig i en psykos och det finns en viss risk att skada sig själv och barnet. Ibland har man också tankar om att göra just det, förklarar Olga men tillägger att på deras avdelning har det aldrig skett några incidenter men att man alltid har med sig att risken finns.

– Många blir också rädda mest för tankarna på att skada barnet än att faktiskt göra det, tillägger Maria.

Möjligheterna att bli frisk från en förlossningsdepression eller -psykos är goda.

– Det går fort innan man ser positiva förändringar. Det är en speciell patientgrupp och ofta svarar de bra på ect-behandling, säger Olga.

Noggrann medicinsk bedömning

Olga är som överläkare den som gör den medicinska bedömningen utifrån bilden av patienten och från de närståendes uppgifter. Om patienten bedöms vara farlig för sig själv eller barnet får barnet inte stanna på avdelningen. Men med mediciner och behandling kan tillståndet snabbt ändras och då kan en ny bedömning göras efter några dagar.

– Ibland kan det hjälpa att mamman får sova själv ostört, sömn är också medicin, konstaterar Maria.

Barnet kan också vara på avdelningen bara dagtid, om läkaren gör bedömningen att det är bäst. Den andra föräldern är i regel ansvarig under tiden men det finns stöttning i form av så kallat ”barnvak”.

Cecilia Aronsson jobbar som skötare på avdelningen och har flera gånger hjälpt till att ta hand om nyfödda.

– Det väldigt fint. Jag håller mig i närheten för att bedöma hur barnet mår och hjälpa till om det behövs. Vissa mammor vill hålla barnet en stund, ibland får jag ta över och mata.

Hon påpekar att det är viktigt att inte tränga bort mamman utan att hon försöker hitta ett samspel där mamman får göra det hon orkar och känner.

För Cecilia är det många öden som berört henne, och både mammor och bebisar har lämnat ett avtryck.

– Man blir personligt involverad, till exempel när man matat bebisen. De jag haft hand om har alla haft ett lyckligt slut.

Strävar efter trygghet

Att en bebis vistas på avdelningen sker inte så ofta, kanske bara ett par gånger om året. Men när det händer märks det av, enligt Olga.

– Bebisen ger mycket glädje på avdelningen. Den får inte vara ute bland de andra patienterna, men närvaron märks ändå av och jollret och barnskriket når ut till de andra. Det blir också en särskild positiv stämning bland personalen.

Cecilia understryker att det också är viktigt med samspelet med mammans partner som av naturliga skäl ofta känner oro. Man strävar efter att de också ska känna sig trygga, inte minst de som blir förälder första gången.

– Det är så fint när de hittar tillbaka som familj. Är de här hela familjen kan vi sätta ihop sängarna till en dubbelsäng, det är så fint att komma in med frukost på morgonen och få se hur de alla mår bättre och har hittat tillbaka, säger hon.

Maria Linde, sektionsledare, Cecilia Aronsson, skötare och Olga Tsygankova, överläkare

 

För dig som vill veta mer

Läs mer om Depression i samband med att du får barn – 1177 Vårdguiden

Senast ändrad: