Vad undrar människor om ECT-behandling? Rätt mycket, visar det sig. Här svarar Mats Kanje, överläkare vid psykiatriska kliniken i Varberg, på några av de mest googlade frågorna.
Vad är ECT?
– Vi framkallar en kramp genom en kort stimulering med elektricitet vilket startar ett epileptiskt anfall och ger samma typ av muskelkramp som vid epilepsi. Patienten är sövd under hela behandlingen. ECT står för elektrokonvulsiv behandling.
Hur går en behandling till?
– Behandlingen inleds med att patienten blir sövd en kort stund. När patienten somnat ger vi ett muskelavslappnande medel vars syfte är att minska muskelkrampens styrka. Det motverkar risken för skador vid exempelvis benskörhet. Efter det ger vi en kortvarig elektrisk stimulering med två elektroder som placeras på huvudet. Det framkallar en kramp som i snitt varar i 30 sekunder. Sedan vaknar man upp inom några minuter. Hela behandlingen går på ungefär en kvart, från det att man somnar till att man vaknar. Ofta är man förvirrad när man vaknar vilket är normalt och ett mått på kvaliteten på behandlingen. Är man helt klar och vaken har inte krampen haft den effekt vi eftersträvar.
Mot vilka diagnoser eller tillstånd används ECT som behandling?
– Vi har några diagnoser som är så kallade skarpa diagnoser: svår depression (med eller utan psykotiska symtom), mani med psykotiska symtom, schizoaffektiva sjukdomar med svåra skov och den sällsynta och ibland livsfarliga diagnosen postpartumpsykos (amnings- eller förlossningspsykos).
Hur många ECT-behandlingar är vanligt att en patient får?
– En del får två-tre stycken, andra 20. Statistiken från 2021 säger att medianen är sex behandlingar. I vissa fall blir du frisk av bara ECT-behandlingen men många gånger krävs också medicinering för att hålla sjukdomen borta.
När är ECT-behandling rekommenderad?
– Man kan se det så här: första sortering innebär att titta på om patienten behandlas inom psykiatrin över huvud taget. Sen tittar man på om vård ges på sluten mottagning, vilket motsvarar väldigt få rent procentuellt, och sedan tittar man på hur många av dessa som har mycket allvarliga symtom. Detta krävs för att ECT ska kunna tillämpas som en första behandling. Det rör sig alltså om väldigt sjuka patienter med allvarliga och ibland livshotande symtom. För patienter med postpartumpsykos, som är en mycket allvarlig diagnos, är ECT också förstahandsbehandling. Men det allra vanligaste är att man provat många andra behandlingsmetoder innan man använder sig av ECT.
Hur lång tid tar det att återhämta sig efter en ECT-behandling?
– I de fall en patient blir helt bra efter behandling sjukskrivs man i åtminstone 14 dagar. Inom det tidsspannet träffar man också läkare på återbesök. Sedan finns det fall som beskriver minnesstörningar mycket längre än så. Man frågar alltid patienten om de upplever förändringar med minnet, och 20 procent säger att det blivit försämrat, 20 procent säger förbättrat, medan 60 procent säger oförändrat. Det finns viss problematik med tolkningen av den statistiken, i och med att det är patienter som varit mycket sjuka. Vår statistik om effekt av ECT innefattar endast de med depression som diagnos, medan de med andra diagnoser som svarat bra inte finns med i den statistiken. Av de med depressionsdiagnos säger tre av fyra att deras symtom blivit förbättrade och hälften säger sig vara helt symtomfria. I gruppen depressioner ingår många patienter som har långdragna besvär där flera andra behandlingar har testats innan, och man testar ECT som ett sista alternativ. Totalt sett är andelen patienter som blir symtomfria troligen högre än 50 procent.
Vad ger ECT för biverkningar?
– Många upplever nästan inga biverkningar alls, utöver förvirringen när de vaknar men den är snarare en effekt av behandlingen. Vissa får huvud- och muskelvärk. En del upplever minnesproblem, vilket är kopplat till olika saker. Bland annat känsligheten hos individen, och mängden behandlingar man får och hur tätt de administreras. Vi ger behandling tre gånger i veckan till att börja med. Medianvärdet är sex behandlingar, men det är en stor spridning beroende på diagnoser och hur patienten svarar på behandlingen. Ibland får man inte till det i början och behöver göra en del justeringar och då krävs det fler behandlingar. Man ger så länge det blir bättre. Vissa får underhållsbehandling, men det försöker man ge så sällan som möjligt och det ska kräva att man inte hittar någonting annat som fungerar. Dessa patienter svarar bra på behandlingen och upplever inga eller få biverkningar.
Många har nog fördomar kring vad ECT är från film och TV, där det ser rätt läbbigt ut. Hur bemöter du de patienter eller anhöriga som är oroliga inför behandling?
– Det är ganska vanligt, naturligtvis. Många har en allmän, ibland diffus bild av vad ECT är och vi informerar mycket om vad som ska hända, varför vi gör det, och hur det ser ut där vi ska ge behandlingen. Allt för att skapa trygghet. En del tackar nej, medan andra har en föreställning vad det handlar om men blir lugna när de fått all information av oss. I vissa situationer tycker anhöriga en sak och patienten en annan.
Då och då blossar det upp debatter eller kritik mot ECT i media. Varför tror du att metoden är så kontroversiell?
– Delvis så styrs detta av att det är patienter som fått behandling där diagnosen är tveksam men man ändå gemensamt kommit fram till att pröva. Då kan ECT fungera som ångestdämpande under mycket kort tid. Jag kan tänka mig att mycket placebo är involverat i behandlingar i de fall där man upplever sig förbättrad kortvarigt men inte blir successivt bättre som är önskvärt. Jag tror risken är större i den gruppen, man upplever inte att man blivit hjälpt av behandlingen, men man upplever biverkningar som ibland är långvariga. På de cirka 100 personer som mellan 2014–2015 (då Socialstyrelsen sammanställde en rapport, red:s anm) rapporterade långvariga biverkningar går det tusentals som fått god hjälp. I många fall har ECT-behandlingen varit livräddande.
Finns det fog för kritiken mot ECT?
– Den måste bottna i rädsla. Jag tror att vissa kopplar samman det med livsfarliga ovetenskapliga metoder som lobotomering där ECT gavs som bedövning, och behandling som gavs utan sövning vilket kan uppfattas obehagligt att se på. Det man inte tar hänsyn till är att ECT används för att lindra och bota symtomen på potentiellt dödliga psykiatriska sjukdomar. Jag tror att det finns bristfällig kunskap kring ETC och psykiatri i allmänhet. För oss som jobbar med det här och ser patienter som mår väldigt dåligt är det självklart att kunna erbjuda ECT när det är befogat.
För mer information om ECT kan du vända dig till:
● 1177 Region Halland
● Svensk psykiatrisk förening – “Kliniska riktlinjer om ECT”
● Kvalitetsregister ETC
