Minnet sviktar, det är svårare att hitta ord och det har blivit komplicerat att planera saker. Det kan, men behöver inte, vara tidiga tecken på en demenssjukdom. Oavsett är det bra att inte vänta med att kontrollera det hos vården.
Att få problem med minnet när man blir äldre kan vara normalt då en långsam nedbrytning av hjärnceller påbörjas. Men vid Alzheimers sjukdom, som är den vanligaste demenssjukdomen, förtvinar och dör cellerna däremot i en onormalt snabb takt.
– I början kan det vara svårt, om man är lite äldre, att veta om det är naturligt åldrande eller om det är början på en sjukdom. Är man fortfarande i arbetslivet när man drabbas brukar man tidigt känna att något inte stämmer, säger Marie Hill som är psykatrisjuksköterska på Minnesmottagningen i Varberg.
Till Minnesmottagningen, en specialistmottagning för demenssjukdomar, kommer patienter som bedöms behöva ytterligare utredning efter att de första testerna och proverna gjorts på en vårdcentral.
Ett samlingsnamn
Det vi i vardagligt tal kallar demens är egentligen en rad olika sjukdomar som kan drabba hjärnan. Alzheimers sjukdom står för cirka hälften av sjukdomsfallen. Därefter kommer vaskulär demens, ofta kallad blodkärlsdemens. Andra exempel på demenssjukdomar är Lewykroppsdemens och frontallobsdemens.
Symtomen vid Alzheimers sjukdom kommer oftast smygande och det är vanligt att det går flera år innan problemen upplevs som tydliga. Marie Hill rekommenderar att söka hjälp så tidigt som möjligt, för att kunna utesluta andra sjukdomar och få rätt hjälp.
– Om det blir mer regel än undantag att du förlägger saker, om du får svårare att organisera vardagen, tappar ord, glömmer tider och får svårare med instruktioner och lätt tröttas ut tycker jag att du ska kontakta vårdcentralen, säger hon.
På vårdcentralen görs en grundläggande utredning. Man skickas på hjärnröntgen, tar blodprov och gör ett första minnestest.
Alzheimers sjukdom drabbar främst personer över 65 år och då är minnesstörningar det vanligaste symtomet. Hos yngre är symtomen mer varierande men handlar oftare om en försämrad språkförmåga.
Inte ensam
Många upplever en stor skam och en rädsla för att det ska vara en minnessjukdom. En del drar sig undan aktiviteter eller sitter tysta när de träffar vänner.
– Det finns en rädsla att bli betraktad som sin sjukdom istället för den man är. Men det brukar upplevas positivt om man vågar berätta för släkt, vänner och kollegor, att man då kan få hjälp i vardagen, säger Marie Hill.
Ett viktigt budskap är också att man inte är ensam. I Sverige lever mellan 130 000 och 150 000 människor med en demenssjukdom och årligen insjuknar 20 000–25 000 personer. I världen idag lever omkring 47 miljoner människor med demenssjukdom.
Hur länge en person kan leva med sin demenssjukdom är individuellt.
– Varje individ är unik och sjukdomen utvecklar sig olika hos alla. Vissa kan leva tio, femton och till och med tjugo år med sin sjukdom och vissa sjukdomsförlopp är mer aggressiva, säger Marie Hill.
Som anhörig till en person med demenssjukdom får man ibland ta ett stort ansvar och det är viktigt att ta emot hjälp. Det kan man få via vårdcentralen eller Minnesmottagningen.
Alzheimers sjukdom går inte att förebygga och idag finns det heller inga godkända läkemedel som botar eller bromsar sjukdomen, men det pågår mycket forskning för att hitta botemedel och vaccin. Ansökan för ett nytt läkemedel, där man har sett en effekt av minskning av plack på hjärncellerna, är planerad att behandlas av läkemedelsverken i USA och i Europa under 2023. Redan nu finns läkemedel som lindrar symtom och vården kan ge stöd för att du ska kunna leva ett så gott liv som möjligt.
