Du har säkert sett det dramatiserats på film och TV, hur någon blir bortförd och hamnar på psykiatrisk vårdinrättning, bakom lås och bom i tvångströja. Men, hur går det egentligen till när någon blir inlagd för tvångsvård? Det vet Lotta Jarl, Chefsöverläkare på Psykiatrin Halland.
– Det finns tre kriterier för tvångsvård: personen ska lida av en allvarlig psykisk störning, den ska vara av så allvarlig grad att personen ska vara i behov av dygnet-runt-vård på sjukhus och hen ska motsätta sig vården, eller vara så sjuk att hen inte kan ta ställning själv, förklarar Lotta Jarl.
Allvarliga psykiska störningar är exempelvis depression, med eller utan självmordstankar, psykossjukdomar eller vissa förvirringstillstånd. Det krävs alltid att två läkare oberoende av varandra bedömer att en person behöver tvångsvård, först en legitimerad läkare och sedan en specialist i psykiatri, en så kallad vårdintygsbedömning.
Hur hittar vården till personen i fråga, speciellt som de ju motsätter sig vård?
– Det är väldigt olika scenarion. Ett exempel skulle kunna vara att en person söker vård för att hen mår dåligt eller inte känner igen sig själv. Men det kan vara svårt att precisera på vilket sätt. Om man är riktigt sjuk kan den bristande sjukdomsinsikten göra att man upplever symtomen som diffusa. Närstående och vårdpersonal kan dock ha en annan bild av läget. Är det så att personalen uppfattar att den som söker vård har allvarliga symtom, görs en vårdintygsbedömning.
Det skulle också kunna vara anhöriga som kommer in med personen och söker hjälp, eller att någon uppträder förvirrat på stan och förbipasserande ringer 112.
Det händer att det kommer patienter från en annan sjukhusavdelning om de exempelvis är förvirrade och utagerande.
Det sista exemplet är de som begår brott på grund av sin sjukdom och blir dömda till rättspsykiatrisk vård av en domstol.
Den som blir tvångsinlagd hamnar på en psykiatrisk klinik på sjukhuset. Precis som att det finns olika scenarion på varför man hamnar på kliniken, så finns det stor variation i hur länge man behöver vistas där.
När blir man utskriven från tvångsvård?
– Det kan var allt från efter några timmar till några veckor. Det kan till exempel komma in en berusad person som uttrycker självmordstankar och som motsätter sig vård. Där och då kan det vara nödgat att hindra personen från att faktisk handla men dagen efter, i nyktert tillstånd, finns tankarna inte kvar. Då uppfyller personen inte längre kriterierna och kan inte hållas för tvångsvård.
Det kan också vara en person som är i en konflikt eller kris, men när hen fått prata om saken och ser annorlunda på sin situation, kan den akuta faran vara över. En person i djup depression kan behöva vara kvar flera veckor för att bli så bra att hen kan ta emot den vård som hen behöver.
Det sker en fortlöpande utvärdering av patienten inför en utskrivning, det viktiga är att personen är stabil och att det bedöms hålla över tiden. Tvångsvårdens främsta syfte är att få patienten att själv medverka till vård, så att personen får sjukdomsinsikt och kan landa. Tvångsvård ska genomföras så lite och så skonsamt som möjligt.
Hur reagerar en person som blir tvångsinlagd? Blir de aggressiva, förvånade?
Lotta berättar att alla reaktioner förekommer. En del blir arga, en del finner sig i det och en del förstår inte ens att de är intagna. Då fortsätter personalen att informera om situationen. En del som blir tvångsintagna tycker till och med att det är skönt. Att de kan lämna över ansvaret till någon annan.
– Tvångsvård kan rädda liv och även om patienten kanske inte är så glad vid tillfället de tas om hand, så kan många i efterhand ha en förståelse för att det blev tvångsvård och i en del fall också vara tacksamma över att det blev så
Det omvända kan dock utgöra en risk, berättar Lotta. Det vill säga att personen som har tvångsomhändertagits tappar sitt förtroende för vården och inte vågar söka sig dit igen, på grund av rädsla att bli frihetsberövad.
Man måste hela tiden verkligen jobba med förtroendet och delaktigheten och kommunikationen kring tvångsvård, avslutar hon.
