Efter 23 år som avdelningschef och 36 år i regionen är det dags för Gunliz Bengtsson att lämna över stafettpinnen. Men givetvis är vi nyfikna på vilka drivkrafter som ligger bakom ett uppskattat och långvarigt ledarskap. Det blev ett samtal om arbetsglädje, tillit och mod.
– Det som har drivit mig alla de här åren, har varit att se mina medarbetare växa och utvecklas. Att se dem gå vidare både inom avdelningen och i organisationen, eller kanske utanför sjukhuset. Det har gett mig en otrolig energi.
Hur skapar du möjligheter för medarbetarna att växa?
– Det handlar om att ge varje medarbetare frihet under ansvar. Att de får komma med tankar och idéer, hur galna de än är och att man lyssnar. Jag har också kommit med galna idéer och mina medarbetare har ju lyssnat på dem!
– Man måste se varje medarbetare som en egen individ, se varje persons unika förmåga. Ibland behöver locka fram det där innersta som kan få just den personen att våga mer.
I ett bra ledarskap måste man förtjäna tillit, har du sagt. Hur skapar du tillit?
– Att skapa tillit som chef handlar om att bygga förtroende. Mina medarbetare vet att även om jag inte alltid kan förklara eller och berätta allt, så informerar jag alltid så mycket jag kan.
– Mina medarbetare har alltid kunnat komma till mig. De har kunnat dela både det som rör arbetet men även det privata. I det här jobbet kan man komma varandra väldigt nära, vi arbetar med svårt sjuka människor och det kan vara tufft. Man kan inte kräva att alla ska vara på topp varje dag. Att se när någon inte mår bra, det skapar tillit.
Hur ser du på återhämtning?
– För att orka som avdelningschef bestämde jag redan från början att bara jobba på min arbetstid, utom i undantagsfall under riktigt tuffa perioder. Därför går hem när jag ska, jag ska ju vara en förebild för medarbetarna genom mitt agerande. Jobbar man alltid för mycket så håller man inte i längden.
Vilka egenskaper tycker du är viktiga för ett bra chefskap?
– Empati! Och man måste vara lyhörd. Den finns en anledning att vi har två ögon och två öron, men bara en mun – vi måste lyssna mer än vi pratar. Sen måste man kunna samarbeta. Livserfarenhet är också hjälpsamt, att du har haft några år i arbetslivet och i livet och hunnit uppleva lite. Det här jobbet ger en god människokännedom och man lär sig läsa av andra, men ibland läser man fel. Jag har gjort misstag, och det måste man få lov att göra.
– Som chef måste man ha mod. Man måste våga säga ja, men också våga säga nej. Jag vill ha en dialog och en diskussion, jag älskar när mina medarbetare inte håller med mig och vi måste argumentera. Det lär man sig mycket av; att slipa på sina argument.
Vad tar du med dig, och vilka minnen betyder mest?
– Allra roligast har varit att möta så många människor. Det har också varit en spännande utveckling av organisationen, med sammanslagning av sjukhusen och stora förändringar som man måste möta tillsammans.
– En viktig lärdom är att det alltid finns två sidor av myntet. När jag hör någons berättelse, brukar jag tänka att det finns också en annan version. Det är också är viktigt att inte vara dömande. Vi behöver ta del vad människor från andra länder och kulturer har med sig, och vara öppna för det.
Vilket är ditt bästa tips till chefer och personer med chefsdrömmar?
– Att våga! Det ger dig så mycket som person. Ibland är det tufft, men det är roliga överväger. Våga också gå utanför det som alla andra gör, begränsa dig inte till att tänka traditionellt. Tänk nytt och var inte fast i hur vi ”måste” arbeta.
