Julia Drott klev rakt in i covidvården

Hon fann tryggheten i kollegorna och teamet. Inför internationella sjuksköterskedagen har vi bett Julia Drott att berätta om sitt första år som sjuksköterska – ett år som hon tillbringat mitt i hetluften i pandemivården.

Den 12 maj firas internationella sjuksköterskedagen. Det är på dagen 201 år sedan Florence Nightingale föddes. Hon räknas som en av grundarna av det moderna sjuksköterskeyrket, och så här på högtidsdagen presenterar vi en av hennes många efterföljare i den halländska vården – Julia Drott som sedan i juni i fjol jobbar på Hallands sjukhus Halmstad.

Inget självklart yrkesval

Det var ingen självklarhet för Julia att hon skulle bli sjuksköterska. Efter gymnasiet jobbade hon några år i äldreomsorgen och ville sedan börja plugga vidare. Alla lämplighetstester hon gjorde hos studievägledare och på Arbetsförmedlingen pekade åt samma håll – det var sjuksköterska hon borde bli.

– Jag tänkte att jag söker in, så får jag se. Jag kom in och sedan har pusselbitarna fallit på plats mer och mer. Nu sedan jag började jobba känns det helt klart att det är sjuksköterska jag ska vara, säger Julia.

Julia tog sin examen för snart ett år sedan på Högskolan i Halmstad. Hon sökte och fick jobb på AVA – akutvårdsavdelningen. Men innan hon hann börja fick enheten ett nytt uppdrag: Att vårda svårt covidsjuka patienter.

– Det kändes nervöst att få ansvar för covidsjuka som alldeles ny. Jag funderade mycket fram och tillbaka, och vänner och familj var oroliga för mig och trodde inte att de skulle våga träffa mig om jag tog det jobbet.

Stor utmaning

Men efter moget övervägande tog Julia sig an utmaningen och klev in på avdelningen som då hette IMA – intermediär vårdavdelning.

– Samtidigt som det var jättenervöst minskade också pressen att vara ny sjuksköterska, för vi var alla nya på sätt och vis. Även erfarna kollegor var ”nya” just när det gällde covidvården.

Väl mottagen

Julia kände att hon blev väl mottagen på enheten.

– Ja, verkligen! Jag fick världens bästa kollegor, och jag har lärt mig massor av dem och av de andra arbetskamraterna i teamet. Innan jag tog examen funderade jag på vilket stort ansvar jag skulle få som sjuksköterska, men vi jobbar ju hela tiden i team och vi löser problemen tillsammans. Det funkar jättebra och ger en stor trygghet.

Vad tänker Julia om året som har gått, när hon kastades rakt in i covidvården?
– Det har varit svårt och ibland hemskt att möta så väldigt sjuka människor, men det har också varit ett mycket utvecklande år. Jag kunde inte tro på examensdagen att jag skulle ha lärt mig så mycket som jag har gjort redan efter ett år. Det blev en riktig rivstart i yrket.

– Jag är också så himla imponerad av alla som under det här året har kommit till covidvården från helt andra enheter. De kanske inte har jobbat på avdelning på flera år och så kliver de rakt in och löser uppgiften!

Ett jobb som ger mycket

Julia säger att hon utan tvekan skulle rekommendera sjuksköterskeyrket till yngre kamrater som funderar på jobb i vården.

– Absolut. Det är ett jobb där man får så mycket tillbaka. Visst finns det dagar när jag funderar på vad jag har gett mig in på, men så får man återkoppling med ett tacksamt ord eller ser på en patient att den har fått hjälp i en svår situation. Då känns det bra att jag har ett jobb där jag verkligen kan vara till nytta för andra.

– Det är också ett jobb där jag ställs inför nya utmaningar varje dag. Jag blir nog aldrig fullärd, och det tycker jag är roligt.