"Vi möter mycket tacksamhet i palliativa vården"

Hej Madeleine! Varför ville du bli sjuksköterska?

- Jag har alltid varit intresserad av människor, och ville gärna jobba fysiskt och inte stillasittande. Jag läste till undersköterska på gymnasiet och funderade på att bli sjukgymnast. Men efter en paus med resor och annat, då jag bodde bland annat i Stockholm och Åre, började jag plugga till sjuksköterska.

- Att lägga pusslet som ska lösas i det dagliga jobbet, och hitta lösningar tillsammans – det gillar jag. Och så blir jag glad av att göra andra nöjda och se dem glada och tacksamma.

Vad har du hunnit med som sjuksköterska hittills?

- Jag gjorde min slutpraktik här när jag var student. Min första anställning var på en nystartad medicinklinik i Mölndal, men efter en period där var jag sugen på äventyr och åkte med en kompis till Norge. Där jobbade vi i bemanningsbranschen i hemsjukvården, och sedan fortsatte jag inom bemanningen när jag kom hem.

- Så småningom saknade jag en fast tjänst och stabiliteten i att veta var jag ska vara, inte bara för stunden. Jag saknade fasta kollegor och ville ha något mer långvarigt. Då blev det en ledig tjänst här på Vårdavdelningen. Egentligen har jag alltid varit mycket för akutsjukvård, men det här är något helt annat som är utmanande och roligt på ett helt annat sätt.

Hur har det påverkat dig som person att jobba inom palliativ vård?

- Vårdavdelningen tillhör Onkologi- och palliativmedicinkliniken, men här vårdas också patienter inom andra områden som rehab, kirurgi, urologi och ortopedi, så det är inte enbart palliativ vård. Och att möta döden gör man ju även inom övriga vården . Men jag har ganska lätt för att släppa och gå vidare. Unga människor som går bort påverkar kanske mer, särskilt om de har små barn.

- Vi kan ha allt från patienter i artonårsåldern, till äldre som är i livets slut på grund av åldern. Några har en diagnos som inte går att bota. Vi jobbar nära det palliativa teamet, som har kontakt med patienter i hemmet för att optimera deras situation på hemmaplan. Vissa patienter har en så kallat öppen retur, de är välkomna hit om situationen kräver vård som inte kan ges i hemmet.

- Det vi gör känns meningsfullt. Vi har möjlighet att vara närvarande och i nuet med både patienter och anhöriga, och möter mycket tacksamhet. Vi har också en diakon som jobbar här två-tre dagar i veckan. Hon har inget med vården att göra utan är ett personligt stöd för patienterna.

Vad är din bild av Hallands sjukhus som arbetsplats?

- Hallands sjukhus som helhet är en ganska stor arbetsplats, men jag gillar att jobba här i Kungsbacka som är lite mindre. Jag tycker att det är härligt att känna igen de jag möter i jobbet.

- Här finns en bra anda av att vilja hjälpas åt. Man har förståelse för varandra, kollegorna är tillmötesgående och hjälper varandra, det är enkelt att ringa de andra sjukhusen om det behövs rådgivning. Verksamheten är inte hierarkiskt styrd, här håller vi det enkelt och alla är bekväma med att prata med alla. Det känns fint att alla kan dra sitt strå till stacken.