Texter

Text 1

Det är skit också att jag ska vara flygrädd. Jag är ju för fan maskiningenjör. Eller också är det just därför. För att jag vet mer. Och värre blir det också år från år. Men så fort vi landar bara, då ska du få se på semester. Och när vi har vilat ut då kommer vi att fatta vad vi ska göra med våra liv. Eller hur Katrin? Det var väl därför jag fick sluta också. Dom jävlarna i ledningen hittade på nåt sätt att lukta sig till vilka som var rädda. Och jag är rädd. Flygrädd. Teknikrädd. Relationsrädd. Genomgående rädd. Och dom som fick stanna var dom som inte var rädda. Dom som ville flyga vidare mot framtiden. Och nu vill dom att jag ska lära invandrarbarn svensk matematik. Det kan ni stoppa upp i arslet sa jag för matematik är väl det enda som är likadant överallt. Så nu är det slut med det mesta. Det räckte till biljetterna, det gjorde det. Men sen är det slut.

Text 2

Jag var rädd att du skulle hata mig. Jag drömmer varje natt att du ser på mig och inte känner igen mig. Om du visste! Sedan jag kom hit har jag hela tiden gått omkring här… vid sjön. Kom så sätter vi oss. Vi sätter oss här och pratar, bara pratar. Det är så skönt här, varmt och skönt… Hör du vinden? Jag har inte gråtit på två år. Sent igår kväll gick jag för att se efter i trädgården om vår teater fanns kvar. Den stod kvar. Jag började gråta för första gången på två år, och det lättade, det klarnade i själen. Se, jag gråter inte längre. Så du har alltså blivit författare… Du författare och jag skådespelare… Vi har båda hamnat i trampkvarnen… På den tiden levde jag lycklig som ett barn – jag vaknade på morgonen och började sjunga; jag älskade dig, drömde om att bli berömd, och nu? I morgon bitti skall jag åka till Jelets i tredje klass… Vilket tarvligt liv! Varför säger du att du har kysst marken där jag gått? Mig borde man skjuta. Jag är dödstrött! Om jag bara fick vila… vila! Minns du? Livet var så klart, så varmt, så ljust och rent, våra känslor – våra känslor var som ömtåliga, vackra blommor… Minns du?

Text 3

Jo, så är det. Du har bott sju år här i Rotterdam – en plats du inte ville bo på redan från början – för att du var för rädd för att berätta sanningen för mig. Att du inte ville vara med mig. Och vet du vad det värsta är? Att jag har bott här sju år jag med. De flesta hade nog dragit när deras flickvän lämnade dem för deras syster, men inte jag. Jag kämpade på. Och belöningen för det var att få se det hända en gång till. Fast den här gången är det värre, och vet du varför? För att jag verkligen fattade vad som saknades för oss när jag såg dig med henne. Honom. Jag förstod inte att du aldrig riktigt älskat mig förrän jag såg dig med honom. Och grejen är, Alice, att om du ber mig stanna, om du ber mig om det, om du ber mig om att du ska följa med mig, om något, vad som helst… Så skulle jag antagligen säga ja, jag kommer alltid att säga ja till dig. Jag antar att det jag menar är… Snälla be mig inte om det. Om det är okej.

Text 4

Då lägger vi korten på bordet då! Nu ska du höra sanningen här! Du vet inte hurdan jag är! Vi har aldrig hållit oss till sanningen i det här huset så mycket som tio minuter i sträck, men nu har jag fått nog! Hör på nu pappa så ska du få höra vad jag går för. Vet du varför jag inte har haft någon adress på tre månader? Jag satt i fängelse för att jag hade stulit en kostym i Kansas City. Jag har stulit och burit mig åt så att jag har gjort mig omöjlig på varenda plats jag har haft ända sen jag slutade skolan. Och jag har aldrig kommit nån vart för att du har proppat mig så full med högfärd så att jag inte kunde finna mig i att ta order av någon! Där har du felet! Det är fan i mig på tiden att du hör det! Jag skulle bli chef på fjorton dagar, nåt annat dög inte! Men jag har fått nog nu! Pappa! Jag är inte född till chef, och inte du heller! Jag är inte god för mer än en dollar i timmen pappa! Jag har jobbat i sju stater och aldrig kunnat komma längre! En dollar i timmen, pappa! Förstår du vad jag säger nu? Jag kommer aldrig att komma hem med några priser mer. Jag är ingenting! Jag är ingenting, pappa! Kan du begripa det?! Det är ingen elakhet, det bara är så! Det är så!