Teaterprov

SKÅDESPELERSKAN av Anne Charlotte Leffler

”Men tänk, då jag är begraven, om jag skulle vakna innan Romeo har kommit att befria mig,
vilken hemsk tanke? Skulle jag då inte kvävas i detta valv!” Nej, det måste sägas häftigare!
”Skulle jag då inte kvävas i detta valv, i dess ruttna svalg och dö därinne förrän min älskling
kommer”. Nej, nej, inte så! — Ester Larson, det duger inte. Detta var inte Shakespeares Julia!
”Och lever jag, o, kan det inte hända, att ställets fasor...” Nej, nej, det går inte! Jag är den
odugligaste, dummaste, mest misslyckade aktris, som någonsin har funnits. — O, om jag en gång kunde spela denna roll! En svårare, men tillika skönare uppgift kan aldrig en konstnär föresätta sig. — En konstnär! Är jag då en konstnär? ”Kan det ej hända, om jag vaknar då, att jag blir galen utav dessa fasor och leker vilt med mina fäders skallar!” Jag är en konstnärinna! Jag har snillets gudagnista. Oavsett mina brister, ska jag en dag visa alla som tvivlar på mig, att Ester Larson är en av dessa lyckliga, som med sitt snille kan hänföra en värld. — ”Jag kommer, Romeo, jag dricker din skål!”

Hippolytos (Ur boken ”Skådespelarnas klassiker” av Klas Abrahamsson och Lars Arrhed)

Erik: Vad menar hon med att göra så? Ingen jävel ska få mig att tro att det bara blev så. Att
låsa in sig på toaletten när man bråkar är ett starkt och tydligt påstående lika mycket värt
som vilken utskällning som helst, att låsa in sig på toa betyder: Jag vill inte prata mer, jag
tycker illa om dig och kommer att vara tyst tills jag kan ljuga för mig själv att jag inte är sårad och att skjuta sig i huvudet betyder: Jag hatar dig och vill inte leva med dig någonsin
mer...Men säg det då. Säg det för helvete din jävel.(Johannes lägger handen på Eriks axel,
han lugnar sig) Jag kan leva mig in i att livet blir så tungt att man inte orkar, jag tror naturligtvis inte att hon gör detta mot mig, och jag kan föreställa mig att det kan finnas skäl
och egentligen borde jag sörja och gråta med det går inte, jag är fylld till bredden av ilska, jag skulle bara vilja slå och slå.

Lady Windermeres Fan av Oscar Wilde

Lady Windermere: Jag tycker du använder dina pengar på ett underligt sätt, det är allt. Men inbilla dig inte att jag bryr mig om pengarna. För mig får du gärna slösa bort allt vi äger. Men vad jag verkligen bryr mig om, det är att du som älskat mig, du som lärt mig att älska dig, att du sviker den kärlek som ges för den kärlek som köps. O, det är förskräckligt (Sätter sig i soffan) Och det är jag som känner mig förnedrad, för du känner väl ingenting! Det känns som jag vore nersmutsad, helt enkelt vanärad. Du kan inte föreställa dig hur vidriga de sista sex månaderna förefaller mig nu - varenda kyss du har gett mig är som besudlad i mitt minne.