Direkt till innehållet

50 år på samma klinik! Inger har trivts bra…

Foto: Magnus Andersson

Mycket har förändrats sedan Inger Persson började sitt arbete på infektionskliniken. Sjukhuset har byggts ut i flera omgångar och det har skett stora förändringar när det gäller vilka patienter och sjukdomar som tas om hand inom infektionsvården.

– När jag började vårdade vi många barn för en rad sjukdomar som man nu vaccinerat bort eller som är mycket ovanliga, samtidigt som sjukhusvård inte behövs på samma sätt. Barnen låg strängt isolerade långa tider för till exempel mässling, röda hund, påssjuka och scharlakansfeber med komplikationer. Föräldrarna fick inte hälsa på utan fick stå utanför och vinka genom fönstret. Det var tungt att se, så när det ändrades och föräldrarna fick vara med sina barn var det skönt för oss.

– Man säger ofta att allt var bättre förr, men tänk så mycket som har utvecklats! Då hade vi till exempel inget engångsmateriel. Vi stod och diskade sprutor och spetsar och barnen hade flergångsblöjor som vi tvättade…

Man hinner möta många patienter och många olika sjukdomar under 50 år som sjuksköterska. Inger, som fört arbetsdagbok under alla sina år i yrket, minns de svåra influensorna på 60- och 70-talen och utvecklingen av multiresistenta bakterier. En period som satt särskilt djupa spår i Ingers minne var 80-talet, när den tidigare okända, förödande hiv-smittan dök upp.

– Det fanns så mycket rädsla kring hiv och aids. Vi visste till en början inte så mycket om den här sjukdomen och under de första åren dog ju de flesta som drabbades. Vi lärde verkligen känna närstående och patienter eftersom de vårdades så länge med sin svåra sjukdom, och det blev väldigt personligt.

Vilka råd vill Inger, med sina 50 år i yrket, ge till blivande och nya kollegor?

– Det är så roligt att jobba ihop med alla duktiga unga nya sjuksköterskor och undersköterskor som jag träffar, och där jag kan få dela med mig lite av mina erfarenheter. Om jag skulle ge råd så är det att de alltid ska vara noggranna med det medicinska så att det inte blir fel, att alltid försöka se hela människan och att vara lyhörda. Man måste också få lov att vara ny och inte kunna allt, så ett annat råd är att de aldrig ska vara rädda för att fråga och be om hjälp om det är något de känner sig osäkra på.

Fotnot: ”Hoppjerka”är ett äldre uttryck som användes om om människor som ofta bytte jobb.

Publicerad: 2018-12-12

Senast ändrad: