Mentorsprogram ger kunskap och vänskap

De skrattar mycket när de träffas – mentorerna och ungdomarna i mentorsprogrammet Näktergalen. Samtidigt lär de sig mycket om varandra och om världen. Och trots att de bara har varit i Sverige några år kan Rabi, Janagha och Sabereh prata om allt möjligt på svenska – om sorg och glädje, besvikelser och framtidsdrömmar.

Alla tre har sina rötter i Afghanistan. Sabereh kom, via Iran, 2016. Då var hennes mamma redan på plats i Sverige. Rabi och Janagha flydde hit ensamma 2015 och hamnade i Halmstad. Efter en tid i grundskolan går de nu på språkintroduktionsprogrammet på Kattegattgymnasiet. Det var här de hörde talas om mentorsprogrammet Näktergalen.

Sara Karlsson från Ysby i Laholm är en av de sex mentorerna. Hon börjar i höst sitt tredje år på Högskolan i Halmstad för att bli lärare i samhällskunskap och historia.

Lärt mig massor

– Jag trodde att jag skulle få öva mig på att vara lärare när jag blev mentor, men jag har själv lärt mig massor om hur det ser ut i världen. Det har varit fantastiskt roligt – men samtidigt hjärtslitande när ni berättat om allt ni har varit med om, säger Sara.

– Jag tror ni har lärt mig mycket mer än jag har lärt er. Om andra länder och kulturer, om vad ni upplevt och hur ni blivit bemötta, om Sverige och om mig själv…

– Det här är en mycket viktig satsning och så utvecklande för alla oss som deltar. Den är viktig för ungdomarnas integration men mycket utvecklande också för oss mentorer.

Våren 2018 har det varit sex mentorer och 15 adepter i Näktergalen. Det var den femte omgången av satsningen som startade efter en politisk motion 2013, berättar Ewa Wictor, universitetsadjunkt på Akademin för lärande, humaniora och samhälle på Högskolan i Halmstad, som drivit mentorsprogrammet Näktergalen från starten. Varannan vecka handleder hon mentorerna och de kan de prata om allt som händer.

En vuxen kompis som stöd

– Näktergalen handlar om att de ensamkommande ungdomarna ska få en vuxen kompis som kan vara deras stöd på vägen in i det svenska samhället. De ses någon gång i veckan och bestämmer själva vad de ska göra. De träffas och fikar, jobbar med läxor och pratar, pratar och pratar… Ett annat syfte med mentorsprogrammet är att ungdomarna genom att lära känna en student ska bli inspirerade till fortsatta studier.

Ibland träffar mentorn sina två eller tre adepter, ibland gör hela gruppen saker tillsammans, berättar Janagha:

– Vi har spelat fotboll, varit på stranden, spelat minigolf, bowlat och mycket annat. Det är så kul att få lära känna unga människor i Halmstad. Näktergalen betyder jättemycket och varenda gång jag har fått ett meddelande från projektet har jag blivit jätteglad.

– Och så var vi ju på konstutställning och tittade på dina tavlor, Sabereh. De var jättefina, säger Sara.

Svårt att få kontakt

Rabi förklarar varför mentorsprogrammet betyder så mycket för honom:

– Det kan vara svårt för oss att få kontakt med svenska ungdomar. De tror inte att vi kan språket. För många ensamkommande finns det inte mycket att göra, de har inte råd och de får inte kontakt med andra ungdomar. Alla skulle behöva vara med i en sån här satsning.

Saberehs situation är lite annorlunda. Hon bor med sin mamma och sina syskon.

– Min mamma har svenska vänner som jag träffar, men jag tycker det är jätteroligt att jag genom Näktergalen också kommer i kontakt med andra i min egen ålder, säger hon.

Utvecklar språket

Trots att ingen av dem varit särskilt länge i Sverige kan de redan prata om det mesta på svenska. Uppföljningar av de tidigare omgångarna av Näktergalen visar också att mentorsprogrammet är bra för utvecklingen av språket, berättar Ewa Wictor:

– De som varit med i programmet har haft lättare för att prata svenska och deras lärare har kunnat se att de som deltagit i Näktergalen klarat sig bättre på proven. Det är väldigt roligt att arbeta med det här och jag skulle önska att vi hade kunnat erbjuda det här till många fler nyanlända ungdomar.

Den femte omgången av Näktergalen avslutades genom att hela gänget åkte till Liseberg.

– Det är jobbigt att det redan är slut, det kommer att kännas jättekonstigt, säger Sabereh. Men jag hoppas vi kan hålla kontakten även efter projektet…

– Ja, det måste vi göra. Jag kommer inte tillåta att ni inte hör av er, säger Sara och skrattar.

Framtidsdrömmar

Vad drömmer de då om för framtiden, Sabereh, Rabi och Janagha?

– Jag skulle vilja bli konstnär, säger Sabereh.

Rabi drömmer om en värld utan krig och att få bli en del av det svenska samhället. Men just nu, efter flera negativa besked, är hans största dröm att myndigheterna ska ändra sig och att han ska få stanna i sitt nya land.

– Jag vill kunna få ett vanligt liv, studera, kanske få en familj och leva som andra människor.

Även för Janagha är den stora drömmen ett besked om att få stanna:

– Jag vill stanna här och utbilda mig till sjuksköterska eller socialpedagog. Jag vill vara med och hjälpa andra.

Även Sara har framtidsdrömmar:

– Jag älskar att arbeta med människor och längtar efter att bli färdig lärare. Och så skulle jag vilja arbeta politiskt. Jag vill vara med och förändra samhället till det bättre. Alla människor behöver en chans.

Glädje och sorg

Att lära känna Sabereh, Janagha, Rabi och de andra nyanlända ungdomarna har varit jätteroligt, säger Sara. Men också jobbigt:

– Att höra deras berättelser om allt de har varit med om har gjort så otroligt ont i hjärtat. Och att vara med om när de får besked om att de inte får stanna och inte kunna påverka eller hjälpa till känns så svårt.

Mentorsprogrammet Näktergalen har en satsning på Malmö Universitet som förebild. Där har 5 000 barn och ungdomar varit med sedan 1997. Man ingår också i nätverket Nightingale som finns i de flesta länder i Europa. Mentorsprogrammet Näktergalens fem omgångar har finansierats av olika aktörer. Region Halland har funnits med sedan starten. Stöd har genom åren också kommit från Länsstyrelsen i Halland, Högskolan i Halmstad, Kungliga jubileumsfonden, Rädda Barnen och Halmstads kommun.