Direkt till innehållet

Catarina lider fortfarande av sviterna av covid-19

Catarina blev sjuk i covid-19 den 9 april, på skärtorsdagen. Det började med influensavärk och feber.

- Jag minns att min son, som låg i lumpen, kom hem och var jätterädd. Då låg jag i sängen och hade jättehög feber och var helt borta. Han sa, vad är det som händer, håller du på att dö? Jag svarade att det inte var någon fara, jag hade ju ingen hosta och jag kunde andas. Men det som sen hände var att jag började att hosta när han hade åkt.

Catarina blev sämre och fick svårare att andas, hon tog sig till vårdcentralen och fick besked att hon syresatte sig bra och att andningsfrekvensen (andning per minut) låg på gränsen till att hon skulle behöva läggas in på sjukhus. Hon hade under den här tiden ett enormt tryck över bröstet, svårt att andas, hosta och en, som hon beskriver det, massiv trötthet.

Den svåra andningen höll i sig i några veckor av de totalt sex veckor som Catarina var hemma. Hon hade varje dag ett mål - att duscha och gå ett varv runt kvarteret där hon bor, det är ett litet kvarter.

- Det var inte alltid jag klarade det. Duscha var otroligt jobbigt, för då var det som jag inte fick någon luft, vattnet var ju där. Jag fick sätta mig ner efteråt och vila en halvtimme innan jag kunde klä på mig och jag orkade knappt ta på mig kläderna. Allt tog så enormt mycket tid. Det var en dagsgrej att duscha och gå runt kvarteret – sedan var jag helt utslagen resten av dagen.

Efter sex veckor bestämde sig Catarina för att nu får det vara nog, hon ville börja jobba igen. Beskeden i media, från vårdcentralen och via 1177 var att man är sjuk i två-tre veckor och sedan är man frisk. Flera av hennes väninnor som också smittades vid samma tillfälle hade blivit friska efter tre-fyra veckor. De hade liknande symtom som Catarina.

- Den mentala pärsen att inte bli bättre efter de här sex veckorna var jobbig och efter de här veckorna hade jag också extremt dåligt samvete och ville tillbaka till jobbet. Vid den här tiden hade febern gått över men då kom andra saker. Jag fick som nässelutslag över hela kroppen och en enorm klåda.

Catarina gick tillbaka till jobbet på hundra procent, men det höll bara några dagar, sedan sjukskrev läkaren henne på deltid. Detta förlängdes sedan från vecka till vecka.

- Under den här tiden gjorde jag saker som jag egentligen inte orkade, jag pushade mig och sedan kollapsade jag. Jag kunde lägga mig vid två på eftermiddagen och vakna morgonen efter. Jag höll på att bli galen, är det bara mig det är fel på eller vad är detta?

Catarina hittade en facebookgrupp med personer som delar med sig av sina erfarenheter av covid-19. Då förstod hon att det inte bara var henne det var fel på, flera vittnade om samma upplevelser.

- Det blev min räddning, att förstå att det inte var jag som höll på att bli galen. Det som är väldigt jobbigt är att det hela tiden kommer något nytt symtom. Var det inte tryck över bröstet eller hög puls, så var det förändringar av smak och luktupplevelser, syn- och ljudkänslighet eller enorm hjärntrötthet.

Idag åtta månader efter att hon blev sjuk i covid-19 har Catarina kunnat gå upp från 25 procents tjänst till 50, håret som hon tappade delar av har börjat växa ut och hon går på rehab för covidpatienter. Där får hon hjälp att strukturera dagen och leva efter ett schema med få uppgifter per dag.

- Det är svårt att acceptera att det jag tidigare gjort med lätthet inte längre går att göra på samma sätt. Hjärntröttheten gör att jag har svårt att hitta ord, svårt att formulera mig, veta vilken dag det är och komma ihåg namn på personer. Och jag som älskar att träna – jag får gå två promenader per vecka och 30 minuter gymträning. Jag måste hantera det här sättet att leva men jag vill tillbaka till livet.

Det är en billig försäkring att hålla avstånd och tvätta händerna. Hade jag gjort det då i april - hade jag inte haft det här idag…

Senast ändrad: