Direkt till innehållet

Eva mådde sämre av skuldkänslorna än av covid-19

Eva fick covid-19 i början av september. Det började med en trötthet i kroppen och lite rethosta under ett träningspass, det var något som inte var som det skulle. Det var en torsdagskväll, efter några intensiva arbetsdagar med många resor och möten.

- Jag bokade självprovtagning och skulle bara göra testet för att konstatera att jag inte hade det. Men så fick jag beskedet på lördagen att jag faktiskt hade covid-19 och samma sekund fick jag så extremt dåligt samvete, berättar Eva.

Dagarna innan de första symtomen hade Eva träffat ett trettiotal personer, däribland föräldrar och svärföräldrar.

- Även om vi träffades utomhus och med avstånd så var tanken att jag skulle kunnat smitta dem olidlig. Jag mådde sämre av skuldkänslorna än av covid-19. Jag hamnade aldrig i det läget att jag var rädd för sjukdomen för egen del, men jag tänkte mycket på alla som jag kunde ha smittat, säger Eva.

Under tiden i karantän isolerade sig Eva från resten av familjen, sin man och sina två barn. Hon kom lindrigt undan under sjukdomsperioden, hade feber tre-fyra dagar, lite hosta och trötthet. Eva mejlade de trettiotalet personer som hon träffat dagarna innan hon fick symtom och bävade inför svaret från dem.

- Jag tänkte särskilt på en herre nära pensionsåldern som jag suttit bredvid under ett möte. Jag klarade inte av att ringa honom, jag var så ledsen. Min chef fick ringa och berätta det för honom.

Eva var hemma under ca två veckor innan hon kände sig helt säkert på att inte smitta andra. Hon fick till slut mejl från samtliga som hon informerat och ingen hade smittats av henne, inte ens den närmaste familjen smittades.

- Det var skönt att få svar på att jag inte smittat någon av de jag träffat, så att hålla avstånd har hjälpt, säger Eva.

Senast ändrad: