Direkt till innehållet

Hans har forskat om nära döden-upplevelser

Publicerad: 2023-12-18 Senast ändrad:

Man går upp för en trappa med lummiga träd runt omkring
Foto: ROBERT ALMQUIST

Vad händer egentligen när vi dör? En fråga som många säkert har ställt sig och inte har något klart och tydligt svar på. Hans Zingmark, överläkare på intern- och lungmedicin vid Halland sjukhus i Halmstad har forskat på nära döden-upplevelser och kommit svaret något närmare än många andra. Tidigare i år fick han sin forskningsrapport publicerad i en amerikansk vetenskaplig tidskrift.

Det hela började med Hans mormor. Hon blev hastigt sjuk och var nära att dö, när Hans var i 12-13-årsåldern. Hon beskrev en förunderlig upplevelse för sin dotter och som Hans har fått återberättad. Efter detta var hon förändrad, hon var omgiven av ett lugn och en fridfullhet som fascinerade Hans. När han sedan 2014 var ST-läkare och gjorde sin specialisttjänstgöring kom han i kontakt med en svårt sjuk kvinna som under helgen haft ett hjärtstopp. Hon överlevde hjärtstoppet och låg vid den här tidpunkten i en ventilator och fick hjälp med andningen. Några dagar senare hade hon tagit av sig masken till ventilatorn och berättade för Hans att hon hade sett ljuset. Den äldre kvinnan var enormt besviken över att hon blivit återupplivad, men att hon hade något mer att uträtta, berättade hon. Hon beskrev att hon hade färdats i en tunnel av ljus med alla tänkbara färger, andra färger än vad vi känner och kände total frid och var välkomnad. Kvinnan hade samma lugn som Hans kände igen från sin mormor.

Bara fyra dagar innan händelsen med kvinnan, som beskrev sin nära döden-upplevelse för Hans, hade han beslutat sig för att studera just nära döden-upplevelser hos patienter i samband med hjärtstopp.

Efter Etikprövningsnämndens godkännande av studien 2016, instruerade Hans sina kollegor och övrig vårdpersonal på medicinkliniken i Halmstad – kommer det in patienter med hjärtstopp och som överlever, med bevarat intellekt, så ville han träffa dessa patienter.

Under ett års tid träffade Hans 30 patienter som föll in i beskrivningen, fem av dem berättade om upplevelser i samband med hjärtstoppet. Fyra av dessa gick med på att djupintervjuas om sin upplevelse.

Man går upp för en stentrappa, omringad av lummiga träd.
Foto: ROBERT ALMQUIST

Anders om sin nära-döden-upplevelse

En av dem var Anders, 74 år, som Hans var med och återupplivade.

– Mannen kom in till akuten en tidig lördagsmorgon, han var blek och kallsvettig och hade ett tryck för bröstet. Efter EKG kunde man konstatera att han hade en pågående hjärtinfarkt och det fanns risk för hjärtstopp. Sedan kom plötsligt en sjuksköterska: ”Hans, det är hjärtstopp på akutrummet”. När jag kom in pågick redan hjärtlungräddning, vi kopplade upp honom mot en defibrillator och efter en stöt hoppar hjärtat i gång. Anders tittar upp på mig, vi får ögonkontakt – oj, jag somnade visst, sa han. Det var ett kort hjärtstopp på 1 minut och 40 sekunder, berättar Hans.

Tio veckor efter hjärtstoppet intervjuar Hans Anders och så här berättar han:

Först blev det som ett mörker, ett skönt mörker. Sen såg jag plötsligt min mamma och min pappa i ett ljus, jag själv var i två-treårsåldern, jag satt på en trehjuling och var på väg ner för en backe. Jag vänder mig bakåt och tittar på dem och det var så otroligt kärleksfullt, mycket värme och dessutom väldigt detaljrikt, jag kommer ihåg vad de hade för kläder och andra små detaljer. Sedan levde jag mitt liv en gång till, i en ofattbar fart. Om du tänker dig världens snabbaste dator, men mycket snabbare ändå, jag levde alltså mitt liv en gång till. Jag träffade människor jag inte ägnat en tanke på 50 år, jag visst vad de hette och vad de tänkte och vad jag tänkte. Hela mitt liv i detalj igen på 1 minut 40 sekunder – hur gick det till? Den sista dagen jag levde om, var när jag tittade på dig och mötte din blick.

– Hur gick det till, vad var det, frågar Anders mig. Nej, jag vet inte, svarade jag. Vid ett hjärtstopp stannar all blodcirkulation av, efter 10-15 sekunder upphör även all elektrisk aktivitet i hjärnan och alla reflexer upphör. Det är klart att upplevelsen inte är någon dröm och upplevelsen beror inte heller på medicinering eller syrebrist – det är något annat, säger Hans.

– Det är visat att nära döden-upplevelser har en tendens att förändra synen på livet och döden, vilket även denna studie påvisade där alla fyra berättade om en totalt ändrad livssyn och livsåskådning. För dem är döden inte längre ett slut utan en passage in i något annat och de har alla en gemensam tro på att livet fortsätter efter döden, berättar Hans.

För Hans har synen på livet efter detta förändrats under forskningens gång.

– Efter att ha läst otaliga studier, träffat andra internationella forskare, fördjupat mig inom kvantfysik och utifrån vad dessa patienter jag träffat berättar, så har jag landat i att medvetandet inte är fysiskt kopplat till den här kroppen eller hjärnan. När vi dör slutar kroppen att fungera men medvetandet är något annat, vad vet jag inte, det är det ingen som vet, men medvetandet verkar inte ha något slut, säger Hans.

Överläkare står i undersökningsrum, gestikulerar med händerna.
Foto: ROBERT ALMQUIST

Omgivningen spelar stor roll

Omgivningen kan spela stor roll för människor som haft en nära-döden-upplevelse.

– För de här människorna är nära döden-upplevelsen så verklig, till och med verkligare än den här verkligheten, och något som förändrar deras liv. Att då bli ifrågasatt eller att inte bli bemött med förståelse, kan få dem att känna sig djupt ensamma och med det ökad risk för depression. Min önskan är att de här människorna och deras upplevelse legitimeras, av framför allt sjukvården, sjukvårdspersonal kan göra stor skillnad, men också av övriga samhället.

Läs mer om nära döden-upplevelser i studien

Länk till forskningsartikeln: https://www.pagepressjournals.org/index.php/qrmh/issue/view/775