När adhd gör ätandet till en kamp – hon hjälper familjer tillbaka till matglädjen
Att äta tillräckligt kan bli en daglig kamp för barn med adhd och autism, något som kan påverka både ork, tillväxt och effektiviteten av medicin.
Johanna Hultberg, dietist på barn- och ungdomspsykiatrin, hjälper familjer att hitta nya vägar tillbaka till matglädjen.
Ljus som bländar, ljud som skär och smaker som tar över helt.
För barn med adhd och autism kan sinnesintryck ibland upplevas tio gånger starkare än hos andra. Det är bland annat den högkänsligheten som kan ställa till det vid måltider, enligt Johanna.
– Jag träffar ofta barn som är supersmakare, de kan identifiera även de minsta skillnaderna i maten. Är maten inte exakt så som de förväntar sig kan det bli svårt för dem att äta, säger Johanna Hultberg.
Det kan göra att barn fastnar extra mycket för ett visst livsmedel och särskild maträtt och bara vill äta det, vilket inte heller blir optimalt för att få i sig alla näringsämnen man behöver.
Tar barnet dessutom centralstimulerande medicin, som är en vanlig behandling för de med adhd, rubbas ofta hungersignalerna. Detta märks särskilt i början av behandlingen. Det kan göra det ännu svårare för vissa barn att äta tillräckligt mycket och ofta.
Johanna har många gånger sett vilka konsekvenser det kan få.
– Får du inte i dig tillräckligt med mat så påverkas allt till slut. Barnen kan somna i skolbänken, inte orka leka med kompisar eller komma hem och få känsloutbrott.
Stannar av i tillväxtkurvan
Men det är inte bara barnen som påverkas av att de inte äter tillräckligt, det kan påverka stämningen i hela familjen.
– Det blir ledsamt när familjemåltider blir en källa till tjat, bråk och stress för både barnen och föräldrarna. Den pressen kan förvärra hela situationen.
I värsta fall kan vissa barns tillväxtkurva avta, där både längd- och viktutvecklingen stannar av.
– Då kan det bli aktuellt att plocka bort deras hungerdämpande adhd-medicin. Samtidigt kanske livet inte funkar särskilt bra utan medicinen heller. Det blir ett moment 22, säger Johanna.
– Men för att medicinen ska funka så bra som möjligt gäller det också att man äter ordentligt, annars blir den mindre effektiv.

Ett exempel på hur insättning av centralstimulerande medicin har stannat av tillväxtkurvan för ett barn. Efter insatser av Bup Hallands dietister klättrar den uppåt igen.
Vägen mot ny matglädje
När Johanna jobbar med barnens kostvanor gör hon ofta det i olika steg, där regelbundenheten kommer först.
– För barn med adhd är impuls och struktur svårt, och speciellt när man inte känner av hunger som andra är det svårt att äta utifrån känsla. Då måste man försöka få till att äta utefter klockslag i stället.
Efter att man fått till en någorlunda regelbundenhet i ätandet kommer nästa steg: att jobba på att öka mängden. De övar tillsammans på att barnet långsamt ska äta mer.
– Här är nyckeln att jobba med lekfullhet och nyfikenhet för att konkurrera bort den ångest och frustration som ofta har byggts upp kring deras måltider. Barnet gör ändå sitt bästa, och vi vill undvika en motreaktion på press som gör att de stormar ut.
Enligt Johanna kan man i stället börja att försiktigt utmana barnet att till exempel äta en till köttbulle varje vecka, en till skopa sås, eller byta ut ett glas vatten mot ett glas mjölk.
Till sist kommer variation.
– Här hjälper vi till att hitta olika nya, energirika recept som kan passa barnets smak. Det kan också handla om att välja mer helfeta produkter eller lägga till näringsprodukter som komplement.
Smaktrappan
Vissa barn har väldigt stora svårigheter med steget till variation, då kan man behöva jobba med exponering.
– Då jobbar vi utifrån något som kallas smaktrappan. Man kan behöva börja med att jobba på att ens kunna titta på ny mat, sedan dofta på den och därefter känna på den. Nästa är att smaka utan att behöva svälja. Långsamt närmar man sig att äta maten. Men det krävs ett stort tålamod av föräldrarna.
Men tålamodet lönar sig, det har Johanna fått bevis på flera gånger.
– Jag har fått se jättefina framsteg. Barn som börjar växa igen, deras magar funkar bättre, de är jämnare i humöret och sover bättre. De kan vara med på barnkalas och äta det som dukas fram. Jag ser också hur föräldrar blir trygga i att de har verktygen ifall en tuff period för barnets ätande skulle hända igen.
Hur känns det?
– Det är supertillfredsställande. Det är ett kvitto på att man kan göra skillnad och det känns väldigt värdefullt. Det är fina möten och jättehärliga barn!


