Bilagor

Bilaga 2. Beredskap och säkerhet

Enligt plan- och bygglagen (PBL) kapitel 7 ska fysisk planering, även på regional nivå, beakta säkerhet och hälsa. Det innebär att den regionala fysiska planen behöver redovisa hur hänsyn tas till befintliga och potentiella risker för människors säkerhet, hälsa och välbefinnande.

I denna bilaga beskrivs risker och utmaningar som är viktiga att hantera på ett mellankommunalt och mellanregionalt plan och som därmed har särskild relevans för den regionala fysiska planeringen.

Nuläge

Det säkerhetspolitiska läget och klimatförändringarna utgör två stora parallella utmaningar som kommer att påverka samhällsutvecklingen under lång tid framåt.

Vi ser redan nu konsekvenser av klimatförändringarna i form av översvämningar, värmeböljor och erosion. Samtidigt pågår krig i vårt närområde och olika former av hybridkrigföring är återkommande inslag: IT-attacker, sabotage, störningar i viktiga försörjningar, desinformation och otillbörlig informationspåverkan. Den ökade digitaliseringen skapar nya sårbarheter som är komplexa att förebygga och hantera.

Totalförsvaret

Totalförsvaret består av två delar: det militära försvaret och det civila försvaret.

• Det civila försvaret omfattar statliga myndigheter, kommuner, regioner, privata företag och frivilligorganisationer. Det syftar till att skydda civilbefolkningen och säkerställa att samhällsviktiga funktioner, som sjukvård, transporter och försörjningssystem, fungerar vid krigsfara och krig. Civilt försvar ska också kunna stödja Försvarsmakten.
• Krisberedskap handlar om samhällets förmåga att förebygga, motstå och hantera kriser. Den byggs upp genom organisation, strukturer, utbildning och övning; före, under och efter en kris.
• Civil beredskap är ett samlingsbegrepp som inkluderar både krisberedskap och civilt försvar. Det handlar om samhällets förmåga att förebygga, motstå och hantera krissituationer, höjd beredskap och krig. Civil beredskap bygger på enhetliga processer för samordning, planering och förberedelser och syftar till att stärka samhällets motståndskraft vid allvarliga störningar eller angrepp.

Utgångspunkten är att hela samhället gemensamt och inom sina respektive ansvarsområden bidrar till att bygga upp krisberedskapen.

För att säkerställa beredskapsförmåga krävs samordning mellan många aktörer med olika rådighet och ansvar, såsom regioner, kommuner, hamnar, flygplatser, Försvarsmakten, Länsstyrelsen, Trafikverket och näringslivet.

Viktiga hänsyn i fysisk planering

När beredskaps- och säkerhetsfrågor integreras i den fysiska planeringen är det särskilt viktigt att beakta:

• Beredskap ur ett jämställdhets- och funktionsperspektiv.
• Skydd av civilbefolkningen.
• Robusthet i vardag, kris och krig.
• Klimatanpassning i tidigt skede av planeringen.
• Planering av riskobjekt i samhället.

Beredskap ur ett jämställdhets- och funktionsperspektiv

Krisers konsekvenser skiljer sig mellan kvinnor och män, flickor och pojkar samt mellan personer med olika funktionsförmågor. Därför behöver dessa perspektiv integreras i beredskapsarbetet redan i förväg. På så sätt kan samhället bättre förutse och möta olika gruppers behov när en kris inträffar.

Inkludera genusperspektiv och funktionshinderperspektiv i riskbedömningar och krisberedskap

Olika grupper påverkas olika av kriser, krig och klimatförändringar beroende på könsnormer, samhällsroller och livssituation. Grupperna kan utsättas för både fysisk och psykisk påfrestning till exempel genom vård- och omsorgsansvar, riskfyllda arbetsuppgifter eller begränsad tillgång till stöd. Personer med funktionsnedsättning kan dessutom vara särskilt sårbara, exempelvis vid evakuering eller vid störningar i samhällsservice.

Inkluderande krisberedskap och försörjning

Planering av trygghetspunkter, skyddsrum och utrymningsvägar ska utgå från olika gruppers behov och säkerställa att information finns i tillgängliga format. Risker som könsrelaterat våld samt avbrott i personlig assistans eller tillgång till mediciner för personer med funktionsnedsättning behöver särskilt beaktas. Försörjningsberedskap ska baseras på könsuppdelad statistik och inkludera funktionshinderperspektivet, exempelvis när det gäller livsmedel, sanitet och mediciner.

Jämställd representation och planering

Kris- och civilberedskapens beslutsfattande ska vara jämställt, representativt och inkludera funktionshinderorganisationer. Fysisk planering och klimatanpassning behöver utgå från trygghet, tillgänglighet och olika gruppers behov i användningen av offentliga miljöer. Det kan handla om att utforma platser som är trygga under dygnets alla timmar, tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, och anpassade för klimatförändringar; exempelvis genom att skapa skuggiga vistelseytor vid värmeböljor, skyddade gång- och cykelvägar vid extremväder eller robusta mötesplatser som fungerar även i kris.

Barns rättigheter i kris och klimatanpassning

Barn, särskilt de med funktionsnedsättning, är extra utsatta vid kriser. Planeringen bör därför omfatta deras behov av trygghet, lek och fritid (”en boll i varje skyddsrum”), samt vård, utbildning och psykosocialt stöd. Klimatanpassning och evakuering ska också ta hänsyn till barns behov, bland annat genom barnvänliga och tillgängliga skyddsrum samt prioritering av barnfamiljer vid trygghetspunkter.

Skydd av civilbefolkningen

För att skydda civilbefolkningen vid angrepp behöver skyddsrum eller andra skyddade utrymmen finnas i de områden där människor vistas. Dessa ska placeras strategiskt så att befolkningen hinner nå dem i tid. Vid nybyggnation bör tillgången till skyddsrum alltid prövas.

Behovet av utbyggnad av det utomhus­ baserade varningssystemet (”Hesa Fredrik”) är stort. Den befintliga täckningen behöver ses över, och vid planering av nya områden bör varningssystemet omfatta platser där människor vistas varaktigt.

Vid en kärnteknisk olycka eller vid krig kan storskalig inkvartering eller utrymning bli nödvändig. Detta förutsätter tillräcklig

kapacitet i transportsystemet och fungerande flöden till exempelvis trygghetspunkter. Trygghetspunkter avser i detta sammanhang i förväg planerade platser dit människor kan ta sig vid en kris eller störning för att få information, stöd och tillgång till grundläggande service såsom värme, vatten, kommunikation och möjlighet till vila. Lokalisering och utformning av trygghetspunkter hanteras i kommunal planering och inom ramen för länsstyrelsens och kommunernas beredskapsansvar.

Robusthet i vardag, kris och krig

För att Halland ska kunna hantera både vardagliga behov, kriser och ytterst krig krävs ett robust transportsystem som kan säkerställa effektiva flöden och redundans vid hamnar, flygplatser, vägar och andra knutpunkter.
Transportinfrastrukturen utgör grunden för varu-, tjänste- och personalförsörjningen. Avbrott i strategiskt viktiga transportnoder, där olika trafikslag möts, kan få omfattande konsekvenser om alternativa transportvägar saknas. Därför är det viktigt att analysera flöden, identifiera flaskhalsar och vid behov stärka kapaciteten.

Viktiga principer:

• Ta hänsyn till transportinfrastrukturen i relation till samhällsviktiga verksamheter, nationella och regionala beredskapslager samt trygghetspunkter.
• Bygg in redundans; det vill säga alternativa väg- eller järnvägsförbindelser till exempelvis hamnar och flygplatser för att minska sårbarhet.
• Säkerställ tillräcklig kapacitet på omlastnings- och uppställningsytor, med möjlighet att skala upp vid ökade flöden.
• Stärk kapaciteten i hamnar och flygplatser, inklusive tillhörande transportinfrastruktur, för att underlätta import och export. Vid kris eller krig blir detta avgörande för att kunna upprätthålla ett maximalt inflöde och utflöde av varor och tjänster.

Tillräcklig kapacitet och redundans i viktiga försörjningar

Vid framtagande av nya planer är det avgörande att säkerställa kapacitet, robusthet och redundans i viktiga försörjningssystem såsom vatten, avlopp, el, IT, värme och kyla. Samhällets funktionalitet är beroende av dessa system och det måste finnas alternativ om den ordinarie försörjningen slås ut. Exempel på åtgärder kan vara alternativa vattentäkter, möjlighet att leda vatten mellan kommuner eller att ansluta ett område från flera håll. Utöver detta krävs kapacitet som möter en växande befolkning och skapar marginaler i händelse av kris eller krig.

Försörjningsberedskap och självförsörjning

Försörjningsberedskap och självförsörjning är centrala frågor som kräver samverkan. För att kunna försörja både verksamheter och civilbefolkningen även under kris måste beredskapsperspektivet integreras i planeringen; både på kort och lång sikt.

Klimatanpassning i tidigt skede

Klimatanpassning i planeringen kan ta sig många uttryck, från att bygga på höjder för att undvika översvämningar, till att anlägga grön infrastruktur som kan absorbera vatten vid kraftiga regnfall. Det handlar också om att skydda befintliga bebyggda områden genom att vidta åtgärder som exempelvis förbättrar dränering, förstärker vattenvägar och skapar barriärer mot stigande havsnivåer. Anpassningen kan ske genom åtgärder som är både tekniska och naturbaserade.

Översvämningsrisk från åar och vattendrag och kust till följd av stigande havsvattennivå

I Halland finns risk för översvämning från både kust- och vattendrag. Till följd av en stigande temperatur förväntas havsnivåerna höjas, vilket kommer leda till översvämningar i havsnära områden, det vill säga i samtliga halländska kommuner förutom Hylte. I den fysiska planeringen är det därmed viktigt att ha översvämningsrisk i åtanke redan i tidigt skede av planeringen och att ha mellankommunala samt mellanregionala dialoger i de fall det krävs.

Skyfall

Med ett ändrat klimat ökar risken för skyfall. Det är därför viktigt att i den fysiska planeringen utreda vilken typ av verksamhet som placeras i lågpunkter. Det kan bli viktigt att vidta åtgärder för att omhänderta stora vattenmängder. Exempelvis kan det behövas fler dagvattenmagasin, tillfälliga vattenmagasin, och ha fler intilliggande grönområden i stadsmiljö med mycket hårdgjord yta. Det finns potential att arbeta mellankommunalt i arbetet med förebyggande åtgärder både i markarbete, och i byggnation av fastigheter.

Skred, ras och erosion

Klimatförändringarna väntas öka problemen med skred, ras, ravinutveckling och slamströmmar. Sådana händelser kan utlösas av exempelvis översvämningar, skyfall, längre torrperioder, skogsavverkning eller mänskliga ingrepp som byggnation, väg- och järnvägsanläggningar, hamnar och dammar. Ofta uppstår ras och skred när flera faktorer samverkar. Risken är störst i jordslänter med jordlager av låg hållfasthet och i bergsslänter med svagheter i berggrunden.

Av landets tio utpekade nationella riskområden berör ett Halland: Skåne–Hallandskusten, som har risk för erosion och översvämning. I Hallands närhet finns även Götaälvsområdet i Västra Götaland, som bedöms ha Sveriges mest allvarliga riskbild för skred och översvämning.

I befintliga bebyggelseområden är det viktigt att tidigt uppmärksamma varningssignaler och vidta förebyggande åtgärder för att minska risken för skred och ras. Problemen med erosion på jordbruksmark och längs den halländska kusten väntas dessutom öka i takt med klimatförändringar och stigande havsnivåer.

Värmeböljor och torka

Till följd av stigande temperaturer väntas både fler och mer omfattande värmeböljor än tidigare. Värmeböljor utgör en av de största framtida riskerna för människors liv och hälsa. Höga temperaturer kan ge direkta effekter som ökad sjuklighet och dödlighet, men också indirekta hälsoeffekter genom bland annat marknära ozon, luftburna partiklar, pollen samt tillväxt av smittämnen i mat, dricksvatten och badvatten.

En högre medeltemperatur påverkar även växt- och djurliv. Nya arter kan konkurrera ut befintliga och därmed förändra ekosystem och de ekosystemtjänster som nyttjas. Torka kan dessutom påverka dricksvattenförsörjning samt växt- och djurarter.

Särskilt utsatta är våra städer, där bebyggelse och hårdgjorda ytor skapar högre temperaturer än omgivningen. Även landsbygden kan dock påverkas negativt. Grönstrukturen och i synnerhet förekomsten av träd, spelar en viktig roll för att dämpa effekterna och reglera temperaturen.

Ökade temperaturer till havs

I takt med stigande temperaturer på land ökar även havens temperaturer. Detta leder bland annat till försurning, förändrade havsströmmar och störningar i marina ekosystem. Översvämningar och erosion påverkar dessutom de känsliga ekosystemen i strandzoner och kustnära havsområden.
Strandområden och andra grunda havsområden, inklusive skärgårdar, är särskilt biologiskt betydelsefulla och känsliga för förändringar. Ett fungerande ekosystem och en god havsmiljö är samtidigt en grundförutsättning för de maritima näringarnas långsiktiga utveckling.

Planering och utveckling av den gröna infrastrukturen

Genom att stärka den gröna infrastrukturen kan de negativa konsekvenserna av stigande temperaturer och värmeböljor delvis begränsas. Det handlar bland annat om att placera byggnader på ett klimatsmart sätt, skapa skugga genom träd och vid ventilationsintag samt undvika stora sammanhängande hårdgjorda ytor.

Utvecklingen av grön infrastruktur ger dessutom flera positiva effekter för ekosystem och ekosystemtjänster. Hänsyn till stigande temperaturer behöver tas inte bara i planeringsskedet utan också i exploaterings- och byggfasen.

För att minska konsekvenserna av torka är det viktigt att kommunerna arbetar med kontinuitetshantering och att vattenförsörjningen ges tillräcklig redundans, till exempel genom alternativa vattentäkter.

Planering av riskobjekt i samhället

I den fysiska planeringen är det viktigt att identifiera och hantera riskobjekt som kan innebära allvarliga konsekvenser för människors säkerhet, hälsa och miljö. Sådana riskobjekt kan vara både civila och militära och de omfattar verksamheter, transporter och anläggningar med särskilda risker. Genom att ta hänsyn till dessa tidigt i planeringen kan risker förebyggas, konsekvenser begränsas och samhällets robusthet stärkas.

Sevesoverksamheter och farliga verksamheter

Samtliga Sevesoverksamheter är per automatik klassade som farliga verksamheter enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO). Det innebär att riskanalyser måste tas fram och att räddningstjänsten kan ställa särskilda krav.
Länsstyrelsen kan även besluta att andra verksamheter ska klassas som farlig verksamhet enligt LSO. Gemensamt för farliga verksamheter är att de, vid en olycka, kan få allvarliga konsekvenser för människors liv, hälsa och miljö.

Leder för farligt gods

Alla farliga ämnen som används i samhället behöver transporteras, främst på väg och järnväg. I Halland finns ett antal rekommenderade leder för transport av farligt gods. Omlastning utgör ett särskilt riskmoment, till exempel i hamnar och på rangerbangårdar, där riskavstånden kan behöva vara större än vid genomfartstransporter. Vid nya väg- och ledsträckningar behöver hänsyn tas till befintlig bebyggelse. Generellt bör farligt gods hanteras på betryggande avstånd från folktäta, samhällsviktiga och svårutrymda platser för att minska riskerna.

Militära anläggningar, skyddsobjekt och andra mål

Militära anläggningar och skyddsobjekt är potentiella måltavlor i händelse av krig. Försvaret planerar för en utökad verksamhet de kommande åren, vilket kan innebära nya etableringar och större anläggningar.

Erfarenheter från kriget i Ukraina visar också att civil infrastruktur såsom VA-anläggningar, energiförsörjning, lager, hamnar, flygplatser och andra transportnoder, kan utgöra mål. Även farliga verksamheter och Sevesoanläggningar kan vara särskilt utsatta.

Planering i områden med militära anläggningar, skyddsobjekt och andra mål

Mark i anslutning till militära anläggningar bör i första hand lämnas bebyggelsefri. Om byggnation ändå sker bör verksamheter som är folktäta eller svårutrymda undvikas. Även andra civila objekt som kan vara mål finns ofta redan i anslutning till samhällen och bebyggelse. Det är därför viktigt att tidigt samverka med Försvarsmakten vid planering i dessa områden.

Bilaga 4. Särskild handling enligt miljöbalken

Särskild handling enligt miljöbalken pdf, 764 kB.