Oro, ensamhet och skuldkänslor. Barn som har en förälder med psykisk ohälsa mår ofta sämre än barn som inte har en förälder som mår psykiskt dåligt. Hur kan dessa barn får stöd att må bättre?
Många barn bär på en ständig oro och kan behöva ta ett för stort ansvar i hemmet när föräldern inte mår bra. Orostankarna kan göra det svårt att koncentrera sig i skolan och fritidsaktiviteter kan bli lidande, säger Liselott Forsén. Hon är samordnare för barnombuden inom Psykiatrin Halland tillsammans med Teuta Xhemajli och Charlotte McClure. Deras uppdrag är att uppmärksamma barns behov av information, råd och stöd.
– Barn är ofta väldigt lojala och känner lätt skuld. De frågar sig om det är deras fel att föräldern mår dåligt och inte orkar hjälpa till med läxorna eller att leka, säger Teuta Xhemajli.
Barn till föräldrar med psykisk sjukdom löper en ökad risk att själva utveckla psykisk sjukdom eller att få andra problem under barndomen och senare i livet. Det är därför avgörande att vuxna runtomkring talar med barnet för att avlasta skuld och oro.
Hur kan ett samtal med barn gå till?
– Vi barnombud ger stöd till föräldrar att våga tala med sitt barn. Vi förklarar att det är viktigt att vara konkret och ärlig, säger Liselott Forsén. Annars finns risken att barnet feltolkar, fantiserar eller får onödiga katastroftankar. Samtidigt behöver informationen anpassas till barnets ålder och mognad.
Var konkret och ärlig
Om det finns ett namn på den psykiska sjukdomen är det bra att säga det. Man ska undvika vaga formuleringar som att ”föräldern är sjuk”, eftersom barnet då kan få onödiga fantasier.
– Men finns ingen sjukdomsdiagnos, kan man till exempel säga att föräldern har ont i känslorna och i tankarna, säger Charlotte McClure.
Barnombuden har tagit fram en film som föräldrar kan se tillsammans med barnet och som öppnar upp för samtal.
Avlasta skuld och ansvar
– Det är viktigt att alltid säga att det inte är barnets fel att föräldern har fått sjukdomen, eftersom vi vet att barn kan ha fantasier om det, säger Teuta Xhemajli. En del barn tänker: ”Jag får inte vara glad om min förälder är ledsen” och då är det viktigt att förklara att barnet har rätt att leva sitt liv, gå i skolan och vara med kompisar, att göra roliga saker och få uppleva glädje, trots att föräldern är sjuk.
Bemöt känslor av ensamhet
– Många barn känner sig ensamma och det är bra att berätta att många barn är i samma situation, säger Liselott Forsén. Kommunen har gruppverksamheter där barn kan träffa andra i samma situation, och på så vis känna sig mindre ensam. Det kan också vara hjälpsamt om lärare och andra viktiga vuxna känner till situationen för att vara uppmärksamma på barnets mående och kunna ta hjälp av skolans kurator eller andra stödinsatser.
Ta hjälp av psykiatrins barnombud
Föräldrar inom psykiatrin får alltid rådet att låta deras barn komma och tala med barnombuden och få ställa sina frågor.
– Jag talade nyss med en åttaåring som har en mamma med ätstörning, berättar Teuta Xhemajli. Flickan ställde två frågor: Kommer mamma att dö av sjukdomen och kommer jag själv att få sjukdomen? Dessa frågor är vanliga hos oroliga barn. Visst kan de kännas svåra att få, men vi måste våga möta det. Vi måste våga fråga barnen vad de tänker på och hur de mår. Annars grubblar barnet i sin ensamhet.
För att få svar på sina frågor, kan barnombuden hjälpa till så att barnet kan få träffa en doktor.
– Ett barn jag träffade var väldigt orolig för alla tabletter föräldern tog. Men läkaren kunde förklara att de flesta var vanliga vitaminer, och oron minskade direkt, säger Charlotte McClure.
Barnombuden kan visa runt på avdelningen och barnet kan hälsa på personalen som deras förälder träffar. Särskilt viktigt är det om barnet har bevittnat skrämmande händelser, till exempel att föräldern blivit hämtad med ambulans. Genom att se att föräldern blir omhändertagen, kan situationen avdramatiseras.
– När vi som barnombud inom psykiatrin träffar barnet är vårt mål alltid att minska oron och få dess förtroende. Vi berättar att det är vår uppgift att hjälpa och ta hand om din förälder, så att inte du behöver göra det. Du har rätt att få vara barn och ska inte behöva ta ett vuxenansvar hemma. Vi ger hopp om att det kan bli bättre, avslutar Charlotte McClure.
Viktigt i samtal med barn:
- Det är inte barnets fel att föräldern har fått sjukdomen.
- Det är inte barnets ansvar att ta hand om föräldern eller ta hand om hemmet.
- Barnet har rätt att gå i skolan, vara med kompisar och ha fritidsaktiviteter även om föräldern är sjuk.
- Barnet har rätt att känna glädje även om föräldern mår dåligt.
- Barnet har rätt att få konkret information om förälderns sjukdom.
- Barnet har rätt att få stöd och hjälp av samhället.
- Barnet är inte ensamt, många andra barn har en psykiskt sjuk förälder. Det finns barngrupper där man kan träffa andra unga i samma situation.
