En spännande kombination av teknik och mänskliga möten

Det var något av en slump som gjorde att Pernilla i ungdomen hamnade på röntgenavdelningen på Sjukhuset i Varberg. Hon blev skickad dit från sitt arbete som undersköterska på en av vårdavdelningarna på sjukhuset. Det var något alldeles nytt och okänt och efter första dagen tänkte hon att hon aldrig skulle gå tillbaka. Men det har hon gjort, dag efter dag, i nästan 40 år.

Från ”stenålder” till spetsteknik

Under de här åren har Pernilla Hansson fått vara med om en helt fantastisk teknikutveckling.

— När jag började här som undersköterska stod vi i mörkrum och framkallade röntgenfilmer. Det var teknik som på ”stenåldern”. Det enda vi hade var gammaldags slätröntgen, genomlysning och ultraljud.

— I slutet av 90-talet började vi höra talas om digitaliseringen. I Varberg var vi bland de första i Sverige med digital teknik när det gällde vissa sorters undersökningar.

Verksamheten har utvecklats, nya maskiner och undersökningsmetoder har tillkommit och behoven har ökat. I dag finns det en sektion för magnetröntgen (MR), en för datortomografi (CT), skelettröntgen, ultraljud och för intervention där man med bildstöd gör ingrepp och behandlingar. Utöver detta finns screening som till exempel mammografi och undersökning av aorta.

— Vi har två CT-maskiner och trycket är högt. Vi hade lätt kunnat fylla en tredje maskin om vi hade haft personal och möjlighet att få plats med den, säger Pernilla

Bra på att ta hand om nya arbetskamrater

— Blivande kollegor som kommer till oss på praktik eller nya arbetskamrater som får sitt första jobb här brukar trivas bra. Vi är bra på att ta hand om dem och ge dem en bra introduktion till jobbet och arbetsplatsen. Det är jätteviktigt.

— Vi ser till att de får gå runt och lära känna våra olika utrustningar. När man börjar på röntgenavdelningen får man gå bredvid oss kollegor och prova på att jobba under olika sorters pass.

Fyra år i Australien gav erfarenheter

Det där med att Pernilla varit på sjukhuset i Varberg i 40 år är förresten en sanning med en liten modifikation.

— Under fyra år kunde min man, som är radiolog, och jag bo och jobba i Australien. När det var natt i Sverige satt jag där och samordnade röntgenundersökningar för många svenska, danska och brittiska sjukhus. Att mitt i natten, på telefon från Sydney, rigga en livsviktig undersökning i till exempel Norrbotten var också en upplevelse som jag lärde mig mycket av.

Pernilla har också hunnit med att arbeta många år som sektionsledare i Varberg, ett uppdrag hon nu lämnat för att ha möjlighet att gå ner lite tid.

Precis lagom stort sjukhus

Hur är det då att jobba som röntgensjuksköterska på Hallands sjukhus i Varberg?

— Varberg är precis lagom stort om man vill bli allround och ha ett omväxlande arbete. Om du jobbar på ett stort universitetssjukhus du ofta mer specialiserad och ”smal” i din kompetens.

För att trivas i jobbet menar Pernilla att man behöver vara intresserad av att ta till sig ny teknik, men också brinna för att göra korta möten med patienter så bra det bara går.

— Den blandningen har varit perfekt för mig. Att behärska tekniken och att på den korta stund jag har på mig kunna etablera en kontakt så att patienten känner tillit och trygghet inför undersökningen.

— Vi möter alla sorters människor i livets olika situationer. Många väntar på ett besked om en cancersjukdom andra har kanske varit med om en uppskakande olycka.

Med utökade uppdrag har arbetskamraterna blivit många fler och Pernilla har också fått uppleva något av en generationsväxling på sin arbetsplats.

— Vi var ett gäng som hade jobbat länge tillsammans, men nu börjar det komma många nya, unga kollegor. Samtidigt som det fanns en trygghet i det gamla gänget är det väldigt roligt med alla nya som kommer, med nya kunskaper och nya sätt att se på livet.