Allt fler svenskar får hjälp med samtalsterapi. Men tror man att terapi är en quick fix som får varje dag att kännas problemfri och lustfylld är det risk att man att blir besviken, menar Aslak Iversen, psykolog och verksamhetschef för Psykiatrin Hallands öppenvård.
För femtio år sedan var samtalsterapi en ovanlig och delvis ifrågasatt praktik. Gick du i terapi var det ingenting du berättade om, knappt ens för din familj. Idag är läget annorlunda: hos många är stigmat kring terapi borta, menar Aslak Iversen. Samtalsterapi är en av behandlingsinsatserna i deras verktygslåda.
– Kunskapen om psykoterapi är mycket större idag bland allmänheten. Det är positivt att de människor som behöver nu vågar söka hjälp i större omfattning, säger han.
Det märks också i statistiken. Var fjärde svensk har någon gång gått i terapi, enligt en Sifo-undersökning från 2011. Och även om hallänningar, enligt en undersökning från Folkhälsomyndigheten, skattar sin psykiska hälsa aningen högre än svenskarna i snitt märks ett ökande behov av att gå i samtalsterapi även här. Frågan är varför? Aslak Iversen har en teori:
– En faktor som jag tror spelar roll är vilka förväntningar man har på livet. Många människor har idag en föreställning om att livet ska vara okomplicerat, att man ska kunna förverkliga sig själv, hitta rätt i livet och inte nödvändigtvis möta så många motgångar.
Men verkligheten ser annorlunda ut – bakslag och frustration är en oundviklig del av det mänskliga livet. När den här krocken mellan verklighet och förväntningar uppstår kan man känna att man behöver hjälp att få livet att fungera bättre, säger Aslak Iversen.
Psykoterapi har också en viktig plats rent medicinskt. Det är en behandlingsmetod mot vissa typer av psykiatrisk sjukdom. De vanligaste skälen till att man får behandlingen inom psykiatrin är depression, ångestsyndrom, vissa personlighetsstörningar och beroendeproblematik.
– Många behöver hjälp med att få livet att fungera. Det kan vara socialt, alltså i relationer till andra människor, eller det kan vara i arbetet. Samtalsterapi är naturligtvis inte det självklara botemedlet för alla livsproblem, ibland är det nödvändig att förändra någonting i de egna verkliga livsomständigheterna, om det är där problemen ligger, säger Aslak Iversen.
Det är också bra att veta att samtalsterapi ställer krav även på patienten.
– Vissa tror att det är en passiv insats: man kan gå dit, sätta sig i stolen och ”bli botad” av en terapeut. I själva verket är det ett gemensamt arbete som terapeut och patient tar sig an.
Man måste vara beredd på att utsätta sig för en förhöjd ångestnivå under behandlingen. Man måste kunna tala sanningsenligt om saker som kan vara plågsamma att fokusera på. Och kanske får man ny kunskap om sig själv eller om andra, som inte är så tilltalande.
När allt fler svenskar går i terapi, händer det att folk fastnar och blir beroende av samtalsterapi?
– Nja. En bra terapeut är uppmärksam på den problematiken. Målet är att patienten ska bli mer självständig och inte beroende av sin terapi. Det är till livet man ska knyta an, inte till terapeuten. Med det sagt: människor kan uppleva att de i perioder blir beroende av olika saker: shopping, träning, alkohol, datorspel eller någon specifik person. Så det är inte omöjligt att någon under en period kan känna sig beroende av sin terapi. Däremot ligger det inte alls i terapins dynamik att vara beroendeskapande.
Finns det risker med att gå mycket i terapi?
– Under behandlingen kan vissa patienter uppleva att de mår sämre under en period. Du kanske har byggt in mekanismer i ditt liv och beteende som du lärt dig leva med, som känns som att de fungerar, och terapi bryter just sådana undvikandebeteenden. Det är det du behöver jobba dig igenom för att må bättre. Och en viktig poäng är att målet med terapi sällan är att patienten ska må toppenbra, känna att varje dag i livet är underbar. Målet är att du ska kunna hantera ditt liv självständigt, inklusive de svårigheter du möter. Att du ska kunna fungera i arbete eller studier, ha ett bra socialt liv – och hanterbara nivåer av psykiskt lidande.
Till sist: när ska jag vända mig till vården för psykoterapi?
– Du ska söka hjälp om du uppfattar att dina problem har stark negativ påverkan på ditt liv. Om arbetslivet, dina relationer eller ditt föräldraskap blir lidande. Alla har vi svackor och dåliga dagar, det är en del av livet, men om du upplever att det ställer till det på riktigt – du kanske riskerar att förlora jobbet, får inte kontakt med barnen, har slutat göra sådant du tyckte var roligt förr – då ska du söka hjälp. Börja hos din vårdcentral. Man kommer då göra en bedömning av ditt behov och av vilken behandling som är lämplig för dig, utifrån dina förutsättningar.
