Vad är egentligen en psykos, och är den som är i ett psykotiskt tillstånd själv medveten om det? Louise Brattström Stolt, överläkare på psykiatriska kliniken i Varberg, reder ut fem vanliga frågor om psykoser.
Hur vet man att någon har en psykos?
– En psykos är ett tillstånd av bristande eller förvrängd verklighetsförankring. Det finns olika typer av psykotiska symtom. Vanföreställningar och hallucinationer är vanligt. En vanföreställning är en felaktig tolkning av verkligheten. En person med paranoida vanföreställningar är övertygad om att hen är utsatt för konspirationer, övervakning, förföljelse eller hot. Det här är förstås förknippat med mycket misstänksamhet, rädsla och obehag hos den som drabbas. Hallucinationer är falska sinnesupplevelser, att man hör röster eller ser saker som inte är verkliga är relativt vanligt. Vanföreställningar och hallucinationer sker ofta i det dolda till en början. Som närstående till någon som är psykotisk reagerar man ofta först på ett förändrat beteende på andra sätt, till exempel att personen drar sig undan, blir mer tystlåten och hemlighetsfull samt ofta slutar göra saker hen vanligtvis gör som att jobba, träna eller träffa vänner.
Vet man själv att man har en psykos när det pågår?
– Det vanliga är att man känner sig ensam, rädd och har svårt att få ihop sin tillvaro. Man känner att något inte stämmer, kanske har man också en känsla av att känna sig bevakad och att någon vill en illa. Man känner sig ofta stressad, orolig och ångestfylld. Men man tänker inte i första hand att man har blivit psykotisk. Däremot kan en person med kronisk psykossjukdom lära sig känna igen tidiga tecken på sina skov och söka hjälp i tidigt skede av en försämring. En stor utmaning när man arbetar med personer som lider av psykos är annars att de flesta inte upplever att de är sjuka och därför inte vill ha behandling. Det är inte ovanligt att det är närstående som försöker övertala en person med psykos att söka vård.
Kan vem som helst drabbas av en psykos?
– Ja, men vi har förmodligen olika trösklar för det. Vi brukar prata om kombinationen av stress och sårbarhet. För den som är sårbar kan stressfaktorer – som att förlora jobbet, förlora en närstående eller drabbas av sömnproblem – öka risken att insjukna. Droger är också en vanlig orsak till att man hamnar i psykotiska tillstånd.
Med sårbarhetsfaktorer som ökar känsligheten att utveckla en psykos menar vi sådant som man bär med sig genom livet och inte själv kan påverka, till exempel ärftlighet. Risken att insjukna är större om man har en familjemedlem som har schizofreni eller bipolär sjukdom. Migration, att man har behövt fly till en ny del av världen, är också en sårbarhetsfaktor. Det är inte alltid det finns en uppenbar sårbarhet eller traumatiska händelser som ligger till grund för psykosen, men ofta kan man identifiera ett antal omständigheter som bidrog till psykosutvecklingen.
En psykos kan bero på att man har en psykossjukdom i botten, till exempel schizofreni. Hur brukar den sjukdomen yttra sig?
– Psykotiska symtom drabbar ganska många. När det är orsakat av till exempel stress eller droger är det ett övergående tillstånd så länge man får rätt behandling. Men 0,5-1 procent av Sveriges befolkning har en kronisk psykossjukdom, och vanligast är schizofreni. Då har man de psykotiska symtomen, men de kommer ofta i skov så att man har bättre och sämre perioder i sin sjukdom. En vanlig missuppfattning är att den som är schizofren växlar mellan två personligheter, men då menar man snarare personlighetsklyvning, eller dissociativ identitetsstörning. Det här fenomenet är inget man brukar lida av vid schizofreni. Sjukdomen karaktäriseras av vanföreställningar, hallucinationer och påverkad tankefunktion. Funktionsnivån påverkas av de symtom man har och det kan bli svårt att utan hjälp sköta hygien, hushåll och ekonomi och man drar sig undan sociala kontakter. Det här gör att man exempelvis kan få svårt att etablera sig på arbetsmarknaden eller fullfölja studier.
Vilken hjälp finns att få för den som drabbas av en psykos?
– En person som aldrig haft kontakt med psykiatrin tidigare kan börja med att vända sig till sin vårdcentral för en första bedömning. Man kan även söka med egenremiss till psykiatrisk öppenvårdsmottagning. I akuta lägen bör man söka till psykakuten. Det första man får hjälp med är att stabilisera sömnen, vid en akut psykos blir man ofta inlagd och får hjälp att sova med sömnmedicin. För vissa räcker det för att komma ur det psykotiska tillståndet, exempelvis i de fall där psykosen har utlösts av sömnbrist eller droger. Men många gånger behöver det kombineras med antipsykotiska läkemedel. Vid misstänkt eller konstaterad kronisk psykossjukdom bör man stå på långvarig behandling, ofta livet ut.
När den akuta fasen är över behöver man som regel fortsatt kontakt med psykiatrisk öppenvård. Där arbetar man i team med läkare, sjuksköterska, skötare och kurator och det finns tillgång till psykolog, arbetsterapeut, sjukgymnast och dietist.
Är du orolig för en närstående?
Om en närstående visar tecken på psykos och det inte på något sätt går att förmå personen att söka vård frivilligt, behöver du ta hjälp. Du kan då vända dig till personens vårdcentral och beskriva situationen. Är läget akut ska du ringa 112. Ibland kan det bli nödvändigt med så kallad vårdintygsbedömning. I sådana fall bedömer en legitimerad läkare om det finns grund för tvångsvård.
